Mallig såklart när jag hittar två fina “Karl Johan”. Jag vet att de där brukar gå åt när den äldste sonen är hemma. Kul om man kan bidra med något till den uppsaliensiska magra vegankroppen.
Men K dissar dom som vanligt. Någon sopp. Inte giftig men knappast god. Men definitivt inte Karl Johan som skall vara vit vid foten. Så jag kastar iväg dem. Är inte mallig längre.
Men kaffe och bulle och skorpa får man ute i skogen. Man blir på gott humör av sådant. Om man nu inte var det innan.
Men bär blir det. Sen sand. Många hinkar. Det skall fyllas i skorsten. Ja och sand blir det. Så pass att det blir lite över till vintrig och hal kulle när den tiden kommer. När det gäller kaminen är det murningen kvar nu. Det finns ingen anledning att tveka där heller nu när man nu kommit såhär långt.
Städar ur trädgårdsförråd när vi kommer hem. K rensar bär. Fixar ett lås på en dörr sen som varit trögt och svårt en längre tid. Klarar av. Prickar av. Fortfarande euforisk över att kropp och ögon fungerar som de skall.
Nu bära in det frostkänsliga. Sen ledig och lös och kanske rent av mätt vad det lider. Somnade inte ens igår. Otroligt egentligen. Men ibland händer det tydligen på riktigt faktiskt.
En god dag.
