Sex grader. Säger SMHI. Vetenskapen. Fem grader säger min bästa temperatursensor. Verkligheten. Regn på det. Eftersom natten sänker temperaturen går det säkert inte att komma närmare snö, Men han/hon/det/gud hjälpe oss. Inte än. Snälla. Men inte hjälper böner. Bara jämviktssökandet, den universella kraften styr det här universumet och alltså världen. Stör jämvikten och du är förloraren. Ingen vinner över den. Inte ens människan. Lär det alla.
Utmattad idag. Jag befinner mig bland människorna en dag i månaden. Ibland två. Den tär alltid på mig. Alltid. Intrycken blir många. Det krävs en vilodag. Sortering.
Borde ha varit igång med mina listor sedan flera timmar. Men vilar alltså. Men nu så. Fast byta lite lampor där lampor bör fungera först. Ljuset blir viktigt på hösten när avsaknaden av ljus in i sinnen som kräver ljus kryper sig på. Ljus och brasor gör vintern knappt men ändå överlevnadsbar. Får alltså bära in lite ved också.
Läser bok där Spanska inbördeskriget pågår. Har hamnat där några gånger. Det finns något fasansfullt över inbördeskrig. Det som ger tillfälle för somliga att ge igen för gamla motsättningar med mord, tortyr våldtäkter och död och säga att det är politik, alltså ett måste, ett rätt, och att det därför är berättigat. Den värsta sortens krig. Den värsta sortens människors lekplats.
Det är lätt att hata. Svårt att älska. Man måste lära sig det också. Tänker ofta på det nu när VI skall överleva som kommun i Ljusdal. Det skall sparas. De som utför besluten blir lätt hatobjekt. Men åsikter hos människor skall man respektera. Man kan älska en människa men hata den människans åsikter. Viktigt skillnad.
Fast dumhet accepterar jag aldrig. Om man använder 99% av energin år symboliska besparingar är man bara berättigad till förakt. Bör inse. Bör backa. Bör säga förlåt, jag, vi, tänkte fel. Skall tänka rätt. Sluta asfaltera. Sluta med allt som vi inte inte absolut behöver. Satsa på skola, omsorg, äldrevård. Det som är viktigt. Först.
Att vara den som ändrar sig. Som säger “jag tänkte fel” är det största en människa kan göra. Det finns få stora människor.
Men alltså. I inbördeskriget tänker jag inte ens döda, lemlästa, tortera, våldta ens för dumheten. Det behövs inte ens en ursäkt. BACKA undan bara. Åtminstone om du kallar dig socialist. Eller om du bara tror på ett fungerande samhälle. Ett fungerande land. Inte är som en av de där generalerna i spansk forntid, drivande i hatet och segregationen.
Lätt för dig att säga säger någon som tycker jag sitter här och skriver som den ansvarslöse. Men nej, så enkelt är det inte. Du med ansvar måste tänka i mer än ett steg. Dessutom tänka, är det verkligen den här människan jag vill vara. Den som förstör istället för att bygga.
Anders F Rönnblom flyttar till Hälsingland. Tänka sig. En kamrat på luckan i Karlskrona under min tid som en av flottans käcka gossar introducerade honom för mig och han har aldrig lämnat mig sedan dess. Definitivt inte uppskattad efter förtjänst om någon nu frågar mig. Utom under juletiden då såklart. Men jag tror han är en del av en större flod av människor som lämnar städer för att söka en bättre värld. Vi ser många konstnärer dra sig ut från städerna nu. Med de kreativa folket växer ett nytt bättre och levande samhälle upp. Ett som lockar de andra. De som följer. Vi ser det där alltid och överallt. Mest i stadsdelar i städer. Men vad är Sverige annat än en enda stor stadsdel egentligen. Egentligen är det väl bara ett par vältaliga självupptagna navelsådare innanför tullarna som inte inser det. Bygg en mur kring städerna och se sen på vilken sida klösmärkena hamnar. Sanna ord.
Men nu då alltså göra lite nytta.