Day: 8 October 2020

Fruktansvärt snöoväder över kullen.

Ja man skulle kunna skriva så. Jag har aldrig lovat att skriva bara sanningen här på bloggen. Ja om man vill göra sig märkvärdig alltså. Men har ingen lust med det. Åtminstone inte idag. Nej, det snöar inte. Bara ett äkta höstregn faller där ute som om man går ut i det är som att lyfta en gulgrön hink med kallvatten och hälla den över sitt huvud i en snabb rörelse. Eländigt. Kallt. Blött.

Men är det eländigt ute så är det inte det inne. Jag plockar sönder växeln i en skruvdragare under kvällen. Ja skruvdragaren följer ju med i det där såklart. Allt blir sönderplockat. Det är mycket i en sån växel. Jag lovar. “Jaha är det så dom fungerar”. Sen sätter jag ihop den igen. En sjukdom som är gemensam för alla tekniker det där. Men vetgirighet kan kanske tyckas löjlig och fånig för en utomstående som tror på det effektiva livet. Men jag tror att jag utan få ge mig hän till den där driften att lära mig nytt och förstå hur saker fungerar hade varit en mycket olycklig människa. Ett bevarat barn. Eller någon som aldrig blev vuxen. Hmm.. Hade man velat haft en gravsten kunde man använt det. Men det vill man inte.

Bloggläsarna droppar av en efter en. Musiklyssnarna också. Båda har halverats sen sommaren. Man tråkar ut. Det vandras väl till Blondinbella och “bli lycklig och rik och nästa mord på grannen fast förr” poddar. Man har inget att sätta emot där. Men varje gång jag inser att de där horderna som bloggen, musiken eller vad det nu är förtjänar (tycker man naivt men bara ibland då) aldrig kommer att dyka upp så ställer jag mig frågan om varför jag håller på. Ja och det handlar ju aldrig om det där att samla läsare, lyssnare eller vad det nu är. Det handlar bara om lusten att skriva, eller göra musik eller… Lust är såklart inte gångbart som handelsvara. Har aldrig varit. Inte sanningen heller. Men man får själv välja vem man vill vara. Om man är till salu eller inte.

Fast nu skall jag släcka ner här på låtsaskontoret. Sömn ropar hjärnan. En nattmacka ropar magen. Ja man får hörsamma. Eftersom man lever bara en gång.

Älskar sådana här “Hur tillverkas x…”. Folket som bygger dom här maskinerna är de smartaste och mest mångsidiga man kan få tag på. Dom löser allt.

Har städat. Där uppe. Någon timme. Gjort helg. Förr alltid en fredagssyssla. Hem. Städa. Äta något gott. Helg. Varje vecka samma sak. Helgkänslan efter städning sitter alltså i. Mer så också eftersom K har lediga fredagar.

En näve kex får man efter städning. Fast man inte borde. Men skall ner och hämta hem några säckar potatis från potatisbilen på lunchen. Man får stå ut. Ett skuv. Äta senare. Kanske en mandelpotatis rent utav. Obesprutat är såklart bäst. Järvsöpärer nästan lika goda som Lospärer.

Det är efter det där som man kan köra igång igen. Skall fortsätta med elmätare så länge som solen är uppe. Två mätpunkter till som skall plockas in. Måste löda ett kort till det där. Men inget märkvärdigt. En opamp och några motstånd och en eller kanske två kondingar. Blir howto senare såklart. Varför skall man annars göra saker?

Nu sitter jag alltså mest och väntar. Det är ännu en av mina dåliga egenskaper. Att inte kunna göras något vettigt innan jag har andra saker som står på kö. En resa någonstans på eftermiddagen förstör ofta hela förmiddagen för mig. Påfrestande. Men man måste ju leva med sig själv. Man får alltså stå ut.

Här ett exempel på någon som haft en dålig dag. Hoppas det var samma person som ritade kortet som sen lödde strapparna. Måste ha tagit en stund.

Men sådant har man ju gjort. Dock inte av den där digniteten,

Kallare väder på ingående. Men ingen snö synes ännu. Inte ens i kikaren. Men man kan vara säkert på att det inte dröjer allt för länge. Därför blir helgen intensiv. Ännu kvarstår ganska många punkter som måste ordnas innan kylan kommer. Inget morgonsåsande på grön IKEA-soffa alltså. Bäst att ge sig i kast med listorna direkt efter inmundigad frukost. Är väl ingen ide att ha utemöbler kvar ute heller. Ja och så har vi ju potatis (och annat) här hemma som skall plockas upp de(n/t) med.

Men se där. Nu har jag nästan fördrivit all den där tiden fram till dess att potatisbilen anländer. Det är sådant man har blogg till. Ja, åtminstone i mitt fall.

Ha en god dag!