Day: 22 October 2020

N skall hämta paket. Ber honom att samtidigt handla lite godis. Sen äter jag godis så att jag får ordentligt ont i magen. Smart. Men det hindrar mig såklart inte från att koda vidare. Då krävs det grövre artilleri. Kanoner och bomber. Men man borde ha lärt sig vid det här laget. Det räcker med lite. Mycket är inte alltid bäst. Men man kommer göra om misstaget igen och igen och igen. Sockersuget. En stark kraft. Knark.

Men tänk ändå vad ett lugnt sinne gör för både inspiration och sugenhet. Det där med lidande konstnärer ni vet. Bara trams. Bäst blir resultatet när man inte lider. Såklart. Däremot kanske man måste spotta ur sig grejer när man lider för att på så sätt få inkomster. Men utspottningar kräver och innebär alltid kompromisser. Bäst blir det utan. Eller åtminstone med minimering på kompromisser.

Stor värme sprider sig här i huset. Alla kranar är nämligen uppskruvade på max. Det går såklart inte i längden. Men nu. Bara skönt efter kall period. Man får sänka imorgon. Det enda som behövs för ett ökenvarmt hus är några säckar pellets. Det är liksom ingen konst.

Taloxarna pickar ilsket på våra fönster efter som de kräver mat. Vi har bestämt oss för att försöka få till den där säcken per månad i år också. Det är nämligen lite tufft. Men de där ilskna gulsvarta kan vi ju inte ha här på kullen. De måste mutas med solrosfrön. De till sinnet betydligt mildare domherrarna, hackspett, nötväcka och lite annat får man på köpet. Men en god del av livet är de alla fåglarna. Fungerar tills koltrasten kan ta över. Pavarotti återfödd.

Trehundrasjuttiofem dagar kvar. Det låter som ett skämt. Det är ju ingenting. Mycket sommar och enkel tid i det där också. Friheten. Men tänker och längtar inte så mycket. Kör på och under de år sm gått. Man kan ju inte göra annat. Men skönt skall det bli att avsluta det där. En gång för alla. Friherre sen. Utan “dra åt helvete pengar” men ändå. Det skall nog gå ändå.

Men nu skall jag göra ett sista besök hos Hulken för dagen sen gå och lägga mig. Fredag imorgon fast det kändes som fredag idag också. Har behov av vila i helgen. Tröttheten ligger och lurar i kroppen. Det får alltså bli en del soffa utan dåligt samvete. Kanske hinner jag måla en dörr också och sätta upp ett snöskydd. Men hinner man inte så hinner man inte. Dåliga samveten ger inget tillbaks. Så dom kan man skippa.

Ja så godnatt helt enkelt. Nu dag imorgon. Kanske. Man skall inte vara för säker på någonting alls. Liksom.

NO levererar pellets. Jag kör igång Hulken. Japp, det är ändå vintertid på söndag. Dags. Lite med råge rent utav om man betraktar de senaste dagarnas innetemperaturer.

Men snön den som damp ner igår den smälter idag. Jodå, jag står där och bandyapplåderar. Hejar på Kung Bores motståndarlag. Men vet ju vem som vinner till slut såklart. Lite realist har jag i mig. Men jag har alltid känt lite extra för förlorarna.

Min telefon används till att surfa med. Punkt. Ja ibland läser och skickar jag mail på den också. Den kan duga till det med. Ja och lite annat. Ringer till den gör bara gamla gubbar som hör till en annan tid när man gjorde sådant. Igår ringde två. Den ena avfärdade jag eftersom jag var bilburen, den andre pratade jag sjukdomar med i en timme. De blir inte effektiva de där samtalen. De handlar alltid om tider som var förr och “bättre”. Ger inte mycket för något av det där. Lever nu. Vår bästa tid är nu. Tycker nästan alltid att ett telefonsamtal är slöseri med tid. Att det går att få fram själva kärnan effektivare på mail i det som skall sägs. Om nu inte någon har dött eller det brinner. Då kan väl ett telefonsamtal vara på sin plats. Liksom.

Men gamla gubbar gör som dom vill när ensamheten sätter in såklart. Inte ens militär kan mota bort dom.

På Spotify erbjuder man en “Made for you” kanal. Blir nyfiken, lyssnar. Det är nyheter. Den musik jag brukar lyssna på. Ok så långt. Lite som vanlig dags lyssning. Men sen kommer Dagens brott. Någon slags inflation från Veckans brott tydligen. Känd journalist berättar om ohygglighet som hänt. Jag stänger av och kastar bort. Va fan! Skit. Jag förstår inte hur gamla brott och otäckheter kan fascinera så att de måste ältas om och om och om igen. Ännu värre blir det när det är lokalt. Samma hyenor flockas i det där som filmar på olycksplatser. Avskyvärt.

Men allt som blir gammalt skall lyftas fram. I en framtid kan man antingen bli bortglömd, ett föredöme för de som lever då eller en som hängs ut som galningen nummer ett. Jag anar väl var jag hamnar själv i det där. Men som sagt. Nu är viktigast för mig. Däremot inte sagt att framåt och bakåt har intresse. Det ena bygger man ju på, har som grund. Det andra är det man bygger mot. Men bästa alltså att fokusera hårdast på det man bygger för tillfället. Tycker jag. Jämvikten ligger självklart där. Har jag sagt att jag tro på jämvikten som en universell kraft. Att jag borde skriva han/hon/det/gud/jämvikten. Sanningen finns nämligen där.

Men nu måste jag gå ner och övervaka Hulk du store. Kan få för sig att rymma i uppkörningsögonblick nämligen. Så kan man ju inte ha det.

Liksom.