Man måste börja någonstans. Alltid finns det en början. Det är något man kan hålla fast vid. Sluten är inte lika säkra. För de mesta är man sällan med där i slutet ens. Inte ens om man är huvudperson. Början, starten, inledningen, är alltså bättre att satsa sitt krut på.
Jag lägger till två filer. Det får bli min start på något nytt idag Skall fylla dem med information (och buggar) imorgon. Fylla dem med substans. Göra dem till mer än två tomma filer. Det är den makt jag har. Skaparen. Närmare han/hon/det/gud/jämvikten kan man väl inte komma som ocool gubbe. Knappast som människa heller. Vilodag är lördag här. Ja och fredagskväll. Grön IKEA-soffa alltså viloplats.
Båda våra söner hemma. Det finns något skönt med att ha sina “barn” hemma ändå. För “barn” förblir dom ju alltid även om båda numera definitivt tillhör gruppen “vuxna” med råge sedan länge.
Talgoxarna pickar fortfarande mycket irriterat på fönsterrutorna. Har behov av mat. Tycker dom. Men jag sträcker ut tunga åt dom. Lipar alltså. Här blir det ingen mat förrän kylan kommer till kullen på allvar. Nope. Det är fem grader ute och klockan är snart elva och vi är nära november. Och så skall det fortsätta. Försöker förmedla det med lipandet. Men Talgoxar vill ha mat i alla fall. Skiter fullständigt i min utsträckta tunga.
Rådjuren dom förser sig dock. När alla nedfallna äpplen är uppätna så kan man som rådjur ge sig på rosor och annat gott. Det mumsas på ut av bara h:e. Men en del växtlighet har vi såklart säkrat. Det kommer dom i alla fall inte åt. Värst är råbocken som har revir här på tomten och i omgivningen såklart. Han har mejat ner körsbärsträd, vinbärsbuskar och allehanda annat över åren. Lämnat ett horn generöst som pant dock. Men bara en gång.
Har en svag plan på elektronisk motoffensiv mot rådjur. Hundskall borde fungera. Om det inte kommer från samma ställe hela tiden och är dynamiskt. Oväntade rörelser fungerar. Det vet man ju. Men samma där. Måste varieras hårt. Fast man skall ha tid att fixa sådant där också såklart. Men en produkt är det rent utav. Det äts upp mycket dyrbart i våra trädgårdar som den som planterade växterna gärna velat ha kvar. Borde få kosta mer än tre kronor alltså. En krona vinst till mig då alltså.
Sniglar borde man väl också ge sig på. AI och laser tror jag på där. Stjärnornas krig fast i sin egen trädgård. Möjligtvis skulle man kunna gör ett tv-spel av alltsammans. Augmented reality. Monstren anfaller. Få folk att betala dyrt för att ta bort sniglarna i folks trädgårdar. Våldsamt och krigiskt. Onda mot goda.
Synd bara att jag har svårt med det där dödandet.
Måste bli lite mer mordisk i sinnet.
Jobbar på det.
Liksom.
Min gissning är för övrigt att vi kommer att få se många företag med tilltagande problem nu i höst. Man klarar ett halvår, men naggar på de resurser man har. Nu börjar det märkas att man gjort det. Ingen kan hålla på sådär hur länge som helst. Kan man inte hitta nya vägar att få in inkomster på, ja då sitter man i fällan. Måste ropa “mayday… mayday… mayday…”
Sen kan man såklart hoppas att man har fel.
Liksom.
Bärsen, som, som vanligt är bortkopplad från verkligheten hamnar väl på all-time-high igen.
Såklart.
Nu skall jag stänga ner och stänga av. Mata Hulk med några säckar pellets först såklart. Sedan efter det ta de knarrande trapporna upp mot lägenhet. God bok väntar. Såklart. Liv är inte komplett utan böcker och musik. Åtminstone inte mitt liv. Det finns inget märkvärdigt med det. Jag tar in rytm och historierna in i min själ och i mitt liv. Min bensin det där. Jo mat också såklart.
Sen hoppas jag på ännu en morgondag.