Meteoalarm, a web-based service to warn people travelling in Europe of severe weather. Meteoalarm provides up-to-the minute severe weather warnings for 30 European countries. The information is supplied by Europe’s leading national weather services, and covers the most popular business and tourist destinations. The web site uses recognisable, universal images to avoid any potential language barriers and is clear and easy to use. It uses a traffic light system on a geographical map of Europe to indicate where severe weather is expected. A range of potential weather and environmental elements are covered including heavy rain, strong wind, high and low temperatures, snow and ice, and avalanches.
Den här boken berör verkligen och jag som är en rätt mild person till vardags känner att jag vill döda. Japp DÖDA. Den handlar nämligen om Japanska soldater som rövar bort Koreanska Hana, en 16-årig flicka, för att tvinga henne att prostituera sig vid fronten. Ett öde som tiotutsentals Koreanskor råkade ut för under Japans sökande efter världsherravälde likt Tyskland under samma tid.
Ja jag känner alltså att jag med en inte helt försumbar känsla av lust skulle kunna skära halsen av den korpral som först tar Hana med sig. Känner verkligen det där. Där finns inget utrymme för att förlåta och jag förvånar mig själv med de där känslorna. Jag, som har svårt att slå den där årsförsta blodsugande myggan på min arm känner, alltså de där känslorna…
De där människorna som tar, bara tar för att de kan. De går omkring oss i samhället som vanliga män och kvinnor idag också och bara väntar på sin tid. Vi ser dem i Vitryssland idag. Maskerade män som misshandlar medmänniskor med någons slags lust i kroppsspråket. Alldeles nyss släpptes de lösa i Balkan. I flera Afrikanska stater härjar de fritt.
Vi tror alla att vi inte kan bli en av de där. Att det där är “de andra”. Ondskan. Men vi har alla det i oss. Ont liksom gott. Vi blir så lätt en del av det där var och en av oss. Men har ett val. Fråga vilken mobbad som helst som går ensam och utstött på en arbetsplats eller en skola om det var ondskan som “hen” mötte.
Men jag tänker alltså onda tankar om den de där Japanska soldaterna. På samma sätt som jag gör det om de Vitryska mördarna. Jag lär mig om mig själv genom att läsa den här boken. Jag lär mig om ett mörkt Japanskt förflutet. Jag lär mig hur det känns att vara totalt förnedrad och utlämnad. Ja och jag lär mig om saknaden efter en syster. Precis sådant som en bra bok skall leverera.
In the past, scientists tried to better understand the impact of music on the body, brain and emotions by analysing MRI scans. With the help of AI, scientists can now look forward to discovering that in a much deeper manner.
Man kan lära sig mycket om livet av en backe. Ni vet den där branta. Den som man nästan inte tar sig upp för utan att vila på mitten av den. Men den som man till slut besegrar om man fortsätter att springa eller gå upp för den dag efter dag. Vilja och lite envishet är det enda som behövs. Eller kanske bara förmågan att bestämma sig.
Man kan såklart skylla på en massa saker för att slippa. Man har ont i det där knäet. Det är kallt ute. Eller kanske regnar det. Ja man kan till och med glömma bort den där backen, eller helt enkelt skita i den.
Med det där gör man såklart som man vill. Det är bra att man kan det. Inte dåligt. Och utför är skönt. Kan man undvika uppförslut så är väl det en ynnest. Men alla som åkt sidor i en skidbacke vet att till slut måste man upp igen, om man vill uppleva den där känslan av att snabbt och lätt färdas nerför. Japp, liftar är bra. Då sliter man ihop pengar först för att slippa gå upp för den där backen. Allt har ett pris. Jämvikten kräver att man betalar om man skall få. Kräver arbete.
Men backen då? Ja man kan ta sig upp för en backe på många olika sätt.
1.) Jävla förbannade backe sättet. Det enda man tänker på, både innan och i den där backen, är hur jävla äcklig den är. FÖRBANNADE BACKE liksom. Jobbigt såklart. Det där förbannade sitter i ett tag efter att man tagit sig upp också. Ännu jobbigare.
2.) Fokusera på målet sättet. Man tänker hela tiden på hur skönt det skall bli att komma upp för backen. För bara man kommer upp för den så blir allt bra. Ja ibland kanske man har tre, fyra fem backar att ta sig uppför innan allt blir bra igen. Skönt när man nått målet men jobbigt innan man är uppe.
3.) Skit i backen sättet. Man kan gå uppför en backe utan att tänka så mycket på varesig backen eller krönet av backen. Likställa de där två. Man går/springer bara på liksom. Man kan lyssna på andningen medans man gör det. Hjärtat. Titta på löven och de vackra stenarna i backen. Njuta av att sätta en fot framför en annan. Förundras över att man kan det. Förvånas över hur lätt det går.
Nu är jag såklart ingen guru som sprider livsvisdomar omkring mig utan bara en gammal ocool gubbe. Promenadtankar är va det här är. Man får ta dem för vad de är helt enkelt. Carpe Diem i en svank liksom. Men man skall också vara medveten om att det inte ofta är i det stora och skinande man hittar guldkorn och diamanter. Det vackraste och värdefullaste hittar man längst ner i smutsen och skiten. Ja och man måste gräva.
K fyller år idag. Så vi hurrar och hurrar och hurra. Det skulle såklart vara presenter, kanoner, tårtor och manskörer. Men vi kommer tyvärr inte i närheten av allt det där här i huset. En liten sång och ett grattis får räcka i år också.
Grattis på dig älskade lilla K (hon är originalet, den där “grejen” i “Bollnäs” bara en simpel efterapning om än ett utmärkt fikaställe).
