Day: 3 November 2020

Categories
Betraktelser & Berättelse

Motvilligt

Motvilligt ger jag upp för idag. Mycket motvilligt skall tilläggas. Japp. MOTVILLIGT. Det har varit en vrång dag. Inget. OK nästan inget, har gått min väg. Men nu på kvällen lossnar det. Men då inser man att man är en gammal gubbe numera. Behöver sin skönhetssömn. Alltså måste man ge sig och hoppas på att flytet står sig också imorgon.

Men nu då två lådor pratar med en tredje kanske man kan lägga till en fjärde. Möjligen är det att utmana ödet. Men val finns det såklart inga i det fallet. Låtsasjobbarens dilemma.

Hinner inte ens fundera på döden idag. Ovanligt här på låtsaskontoret. Men det finns alltså dagar då tankar inte går åt det hållet även här. Trotts COVID-19 och religiösa fundamentalister och amerikanska val då.

Men nu alltså släck, Hulk, tvätt, medicin, en liten, liten macka som man inte borde äta, läsa en stund och sen drömma sig bort till någon konstig plats som min hjärna bestämmer att vi nödvändigt måste besöka. Allt5 det där är rutin. Som jag såklart försöker bryta ibland. Därför att man inte mår bra av rutiner fast det kan kännas så. Människan behöver överraskningar.

Godnatt!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Det sista jag ville se

https://photos.app.goo.gl/E2uuGqz9UfvoqQhF9

En hysteriskt blinkande lampa. Bus-off. Japp, det är en sådan dag idag. Har man byggt grejerna själv har man ingen att säga “jävla klåpare och skitjävel” åt heller. Det är synd. För det är rätt skönt att få ur sig det där. Nu får man istället felsöka och se någorlunda glad ut.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ge ut bok

Vill ge ut en bok av en enda anledning. Jo därför att alla författare blir alla så förbaskat snygga på de där förlagsbilderna. Alltså något man ville uppleva en gång i sitt liv. Vet inte hur högt upp i åldrarna det där fungerar dock. Gissar att tåget redan är kört eller att det åtminstone är bråttom. Skriver…

Categories
Betraktelser & Berättelse Visdomsord

Oro

Känner man oro så lever man i framtiden

Citatet hittar jag i Vi i villa av alla ställen. Men stor sanning finns det där i de där orden. Vem som först uttalat visdomsorden framgår inte men här sätts de på pränt av chefredaktörskan som antagligen fått dem tillsända till sig av sin terapeut.

Nu är bra.

Det är där barnen lever.

Här på kullen är det tisdag. Tisdagar är inga dåliga dagar de heller. Bara snäppet efter måndagar. Det finns chans att man ännu hinner saker.

Börjar dagen med både kaffe och godis. Inget av de där är bra för mig. Det vet jag. Det borde jag ha lärt mig vid det här laget. Men karaktären, den som viskar i högerörat, “Ta för dig, det ÄR gott“, den vinner för det mesta i mitt liv. Även om också jag har mina gränser. Jo visst är det så att karaktären skall uttala motsatsen med hög och klar stämma. Men alltså inte så hos mig.

Det kan vara han/hon/det/djävulen det där också som viskar om godsaker i mina öron. Fast om han/hon/det/gud är jämvikten så utesluter det liksom existensen av en djävul redan där. Så karaktären alltså.

Jämvikten tror jag på. Andra gör det dom med. Kallar den gud eller vid andra stora märkvärdiga namn. Bygger hus åt den. Regelverksbygger. Invecklar. Men det räcker med en bit lackmuspapper och ett glas vatten för att förstå. Sanningen finns alltid i det enkla.

Tänder mitt ljus. Häller upp kaffe. Det här är nu. Inte nyss och inte sen. Känns bra. Såklart. Fast jag är ingen guru. Bara en ocool gubbe på en kulle i skogen. En som försöker leva sitt liv så gott han kan. Som alla andra.

Tisdag. Sopbilen är här. Det händer saker på kullen. Ser an mot en ny dag med tillförsikt. Låt den överraska oss alla.