Det finns något bekant med det där. Jag skottar nämligen spån. Som jag gjorde som sjuttonåring också. Fast hemma nu. Då på Träförädlingen i Edsbyn. Men straff då. Straff nu. Jag är snål nämligen. All pellets skall eldas. Japp, också den som hamnat på golvet. Varenda smula. Så i med den bara. Det är bara det att allt möjligt annat följer också med. Spikar. Vägputs. Ja ni fattar. Skruvar kör fast. Gniiiirk.
Kör skruvar fast får man tömma ut all pellets på golvet. Få loss det där i skruven och sen lassa i allt igen. Japp. Kul… kunde det ha varit om man varit om man nu var lagd åt det hållet. Men det är man inte. Det finns säkert någon som är det. Själv har jag tömt alldeles för många spånskivetorkar med blöt spån för att finna det mista nöje i det här. Snålhet alltså. Den som bedrar visdomen ni vet. I aktion igen.
Men vintersysslor. Jag och Hulken. Det händer då och då det där. Nu fullt påklädd faktiskt. Det har hänt mer än en gång mitt i natten under iskalla vinternätter när alla Hulkar måste jobba. Då har jag stått där i kalsonger och skottat. Japp, mer än en gång. Det må se roligt ut. Men lovar. Det är det inte.
Men saker som går att lösa löser man. Det är inte värre med det.
Riktig slöhelg här. Ja förutom pelletsskottandet blir det inte mycket mer på lördagen faktiskt. Fast söndag, japp idag, tömmer vi komposter, gräver ett land och fixar lite annat innan snön lägger sig över kullen i slutet av veckan. Det finns något gott i det där sista man gör innan vintern är här på allvar. Sen börjar en ny, en annan, tid. Kokongtid. Stanna-inne-med-gott-samvete-tid helt enkelt.
Nu har ny vecka startat här på låtsaskontoret. Allt till salu. Allt på låtsas. Lek hela vägen in i väggen. Eller något ditåt. Trehundrafemtioen dagar kvar. Man knappt tro att det är sant. Det hoppfulla. Nästa jul tänker jag inte oroa mig en sekund för hur man överlever till den sista januari. ICKE!
Man må inte vara något i världen. Men vissa dagar är det rät OK det också faktiskt.
Låt en ny obruten vecka med oändliga möjligheter ha sin början.
Nu!