Kommer hem. Eftermiddag. För sent för att dyka ner i något riktigt projekt. Svarar på mail. Det tar en stund. Som alltid. Men glad åt de där mailen. Min länk mot mänskligheten. Den enda rent utav.
Vi är till Bollnäs och månadshandlar. Vi håller avstånd. Spritar oss. För att skydda andra. För att skydda oss själva. De flesta verkar sköta sig. Bra. Många munskydd ute. Trendskifte.
Känner att jag skulle kunna dyka ner i de djupa vattnen igen. Fast jag är trött. Men i de där djupen finns också energi. Det är konstigt. De där man brinner för ger energi och håller elden brinnande. Men efteråt. Då måste man hitta vägar för att fylla på ved för att underhålla den där elden. Gör man inte det. ja då brinner man aldrig mer till slut. Brinner upp. Det gör man bara en gång. Japp. Det är svårt att återfödas som fågel Fenix efter det. Men det går det också. Åtminstone en del gör det. Jag väljer att lägga på några torra vedträn emellanåt istället. Underhåller. De kallas “fredagar” här de torraste vedträna.
Vår vintersäsong är tuff. Man får vända på slantarna. Pelletsräkningar först. Sen de andra. Sen mat. Noll kvar. Alltid. Men glad om det inte är minus. Lycklig rent utav. Men vi skuldsanerare med 239 dagar kvar har såklart julkrav på oss vi också som alla andra. Man får ta i från lilltån och försöka.
Men 239 dagar är såklart ingenting.
Vasaloppssöndag snart.
Sen lättar det.
Med fredag idag alltså. Inget kvällsskift på det hr låtsasjobbet. Grön IKEA-soffas famn istället. Lite film eller serier på det. Vila. Gillar såklart. Måste ha. Göra annat imorgon också. Nyttigt det med. Sen på söndag skall jag riva det som behöver rivas och sen bygga nytt där det gamla stod. Jag är inte sentimental på det viset.
En god dag. Nu kaffe och en mandarin. Lyxartiklar. Stoppa in och hälla i sig. Enkelt. Gott. Njuta. Sen kanske en howto. Eller också skall jag bara flumma runt lite ovanför allt ogjort. Fundera lite över vilken tråd man skall börja rycka i på söndag. Om man nu skall rycka i någon alls. Mellan projekt, med ett “klart” bakom sig, är oftast den bästa tiden. Man har redan glömt hur jobbig den där vägen mot “klart” alltid är. Som föderskor fungerar också vi projektgalningar. Vi lär oss aldrig.
Ser att nu när Black Friday är i avtagande så håller det på att bli Black Weekend. Suckar gör man.
Programmerare förresten. De flesta programerar. Ja det är ju inte så konstigt. Men sen är det några som liksom flyter upp ovanför den där programmeringsprocessen. Dom blir experter på hur man skall programmera. Anammar någon av de olika metoder som finns för ändamålet eller uppfinner en egen. Tycker att man skall använda mindre tid till att programmera, mer tid åt hur. Jag har alltid bett dom alla dra åt helvete med sina metoder. Har nog sett tjugo nu under “min karriär”. Suck igen. Liksom.
Men nu alltså… ja något…
