Month: January 2021

Fullmåne idag. Vi hälsades redan av den glada himlakroppen i fyllt lyster redan nu på morgonen. Vackert.

Självklart betyder fullmåne magnifikt oljus i natt. Men en riktig vinterkyla som tagit ett grepp om kullen räknar jag med en klar blålysande natt där snön gnistrar som om han/hon/det/gud hade strött ädelstenar över Hälsingland. Vid två/tre tiden på natten ser man det där som bäst. Man får (läs måste) alltså ställa sig där i fönstret och titta upp mot skogen där träden ger svarta skuggor som överträffar vilka andra skuggor i svarthet som helst och sen njuter man av det där blåa oljuset som flödar mellan stammarna.

Står man där en stund så ser man såklart både smådjävlar som snabbt kilar fram där i tron att de är osedda, ja och annat småknytt också såklart. Vid den där tiden på natten har man ingen aning om det man verkligen ser är det man ser eller om det bara är fantasin som spelar sinnet sina skämtsamma spratt. Men spelar det någon roll. Man njuter. Tar in. Förundras. Gläds att man fortfarande kan gör allt det.

En bra dag. Bra koncentration. Det mått jag använder för att bedöma mina dagarna. Läsaren får ursäkta. Man blir såklart konstig av att sitta alldeles själv under så mycket tid som jag gör. Men det må vara förlåtet eftersom det inte finns ett val i det fallet åtminstone i mitt liv.

Jag skriver om ett program från grunden just nu. Det är ångestladdat. Eller åtminstone mycket uppförsbacke i det. Man har ju gjort allt en gång. Många långa tråkiga moment. Ja och i det här fallet skrev jag dessutom om en ganska stor del i Electron för en tid sedan eftersom jag under några veckor tänkte mig den plattformen som lösning för framtiden. Men kom till sans tack och lov. Återvände till c/c++. Det enda vettiga och underbara.

Inget fel på Electron. Utmärkt och härligt. Men behöver man kontroll så är det bara c/c++ som gäller. Sen kan man använda Python och node.js till mindre och snabba grejer. Java och C# bör man undvika om man har någon sånär självbevarelseinsikt. Tycker jag då. Valen man gör beror ju såklart också på vem mottagaren för koden är.

Många håller såklart inte med. Det går bra. Man lär sig av sina misstag. Mer än av sina segrar.

Men räknar att det här tar ett år att få på plats. Som låtsasarbete. Att jag skulle få extern hjälp är väl inte att hoppas på. Många rader har inte kommit den vägen till mina projekt under tjugo år. Men ett år alltså. Det gäller att hålla i den där visionen och orka. Men härligt också såklart. Jag har längtat efter att få kasta mig ut i det här. Falla fritt.

Låtsasarbete… För mig ett sätt att hålla kompetens uppe. Till vad och varför vet jag inte. Kanske vore det bättre att lägga sig i soffan på heltid och invänta döden.

Men eftersom jag kan välja så knappar jag på. Åtminstone tills jag tröttnar. Jupp!