Month: January 2021

Hulken hoppar där nere i källaren.

Det är en sådan där morgon när man går ut och ställer sig på gårdsplan och säger wow. En sådan där morgon som gör att man minns varför man bor just här och inte i Täby. Det är sannerligen värt det, konstaterar man för sig själv med lätthet.

De är många dessutom de här morgnarna. Sommar höst, vår och vinter slänger dom sig på en med den där “wow”-känslan av en perfekt värld i harmoni och skönhet. Om man nu bara tar sig tid att se och uppleva.

Jodå, det finns tillräckligt med brister här med, precis som det gör med att bo I Täby eller på en annan ort. Var man vill bo kan man bara själv avgöra, liksom kriterierna man sätter upp för ett bra boende. Men brister. Naturligtvis har allt det. Täby, Los, andra ställen. Grejen är att kunna älska någonting (ja någon också för den delen) trotts bristerna. Ingen är så blind som den som är passionerat förälskad. Men den som är riktigt dum i huvudet är nästan på samma oseende nivå. Man måste se bristerna för att utvecklas. Lära sig leva med dom och kanske förändra dom om man tycker det behövs.

Men idag en perfekt morgon alltså. “Inget gott kan komma av det” säger den där sure på vänsteraxeln. Men honom lyssnar jag sällan på. Sätter igång att skotta den där decimeterns om föll igår och inatt istället. Inte heller det är en aktivitet som sker helt utan njutning måste tilläggas.

En ekorre springer över vägen från storgranen när jag är på väg in igen. Har såklart lärt sig att är jag ute så fylls det fågelmat som såklart också är ekorrmat. Bäst att skynda sig alltså. Först till kvarn.

Inne väntar Åkes värld. En låtsasvärld, javisst. Men en härlig värld.

Om nu klockan inte bara var strax efter tio så skulle jag nog fundera på att lägga mig. Trötter nämligen. Men nu finns två alldeles förträffliga låtsasarbetstimmar kvar av det här dygnet som bör utnyttjas. Man får alltså hålla ut. Åtminstone försöka. Men passar på att slösa bort några värdefulla minuter med lite svammel det går ju alltid bra. uPaus.

Av oklara anledningar har vi strömmen kvar. Hörde att Hamra fallit. Men lyset har blinkat oroväckande större delen av dan idag här också (och nu) så jag har väntat mig ett strömavbrott när som helst. Orsaken är såklart snön. Det är snölegor från helvetet där ute. Mängder av träd som står som pilbågar. Igen rolig arbetsmiljö kan det vara för el-“gubbarna” (inom citationstecken för att dom sällan är så gamla de där “gubbarna” nu för tiden. Oftare inte äldre än en jordgubbe faktiskt).

Men “mängder av snö” har det inte fallit här. Lite puder bara. En halv decimeter kanske. Snölegorna är kvar sen tidigare. Det som kommer nu blir liksom droppen som säger “knäck, blixt, mörker”.

De flesta av ledningarna kring oss är antingen nedgrävda eller isolerade på stolpe nu för tiden så strömavbrotten är färre. Första vintrarna här uppe lärde man sig verkligen att trycka ctrl+s ofta per automation. Sitter i fortfarande faktiskt. Tumme pekfinger gör den där rörelsen omedvetet då och då som ett ticks från forntiden.

Har inte riktigt kommit upp i fart efter julledigheten. Inte ovanligt. Jag är en slow starter av tredje graden. Men tar det där med ro nu för tiden. Till slut flyter det på igen och med oxdragarveckor föröver finns god tid att göra saker på.

Den här tiden, som är årets svåraste svarta då, så gäller det att grotta ner sig så mycket det bara går nämligen. Målet är att överleva fram till koltrastsång, med ett delmål och en utandning följd av en inandning vid Vasaloppssöndagen. Alltså första söndagen i mars. Det lättar därifrån. Det är inte kolsvart mörker. Det finns hopp. Men långa månader kvar till sommar och seger. Men man får måla upp solig gräsmatta, grill, lite vin, fil och mjukmacka ute till lunch och sådant där i huvudet. Sikta på dom bilderna. Sen köra utav bara h:e. Inte tänka så mycket på januari och februari. Nej inte ens på mars. Sen kan man koppla på igen. Lite i april. Mer i maj. Sen full fart med en fot på bromsen för att försöka hålla kvar soliga dagar så länge det går. Något man såklart aldrig lyckas med. Där, är det utförsbacke. Nu är det bara uppför.

Fast mig går det såklart ingen nöd på. Hur skulle det kunna göra det?

Sophämtning imorgon. Stor händelse här på vår kullen såklart där inte mycket annars händer om dagarna. Brum, tjoff, pang och juiceblandare. Wow liksom. Ja ni fattar hur händelselöst en dag i min låtsasvärld kan vara. Ja ett låtsasliv är det väl rent utav. Funderar på att inte ställa ut soptunna. Leka rebell…

Men kod kodar sig inte själv. Ännu. Så det är lika bra att sätta igång. Ja…. eller skita i det. Lägga sig. Man får fundera på det där. Endera blir det.