Hittar tillbaks på spåret. Koncentrationen finns där. Hoppet följer på det. Väl inne i koden kan inget stoppa mig.
Men börjar morgonen med att lämna blodprov. Andra försöket. Det första försvann ut “in the void”. Som det kan gå. Har inget problem med det.
Halkigt på vägen dit. Kan bero på att jag går och bara har dansvänliga lågskor på mig. Men håller mig upprätt både dit och hem. Med tur.
Hemma handlar det om snöskottning. För vilken dag i ordningen har jag tappat räkningen på. Tyngdlyftarsnö idag i alla fall. Blöt, tung, snö. Nollgraderssnö. Rätt vad det är har man en biceps att vara stolt över på vänster arm. På höger… nåja…
Pelletsinbärarhelg. Men grön IKEA-soffa först. Man bör få läsa ut sin bok där på lördagsmorgonen och somna in lugnt och stilla efter eller mitt i det. Lag på det. Efter uppvaknande, macka och kaffe, sen kan man bära pellets resten av helgen om det behövs.
Ingen semla ännu. Enda anledningen till det är att Janne inte finns längre. Han hade säkert varit hit med en låda vid det här laget. Fnissande. Hummande. Men skall inhandla en vad det lider. Eller två. Mumsa i riktning mot Järvsö. Till den gode mannens minne.
Annars är allt lugnt. Har träffat riktiga människor den här veckan. Japp, flera och mer än en gång. Det är inte varje vecka det händer.
Livet är inte så pjåkigt.