Femton timmar full koncentration. En bra dag. Utmärkt. Härligt. Men trött nu då. De äldres dilemma. Orken. Oförmågan att dygna då och då. Behöver läsa en stund för att ramla ner mot jorden igen. Man är inte odödlig.
Men låtsasjobb såklart. Bara jag blir gladare av det som producerats under de här timmarna. Det räcker så för mig. Tack och lov. Hur skulle det annars se ut? Va?
Men mage på Hulk skall såklart fyllas med pellets först, innan man färdas uppåt. Ganska precis tio minus ute. Han suger i sig. Men man fryser ändå. Kvinna också. Men under extra varmt täcke råder värme.
Årets PSA provet var bra. Alltid något. Fast värde som är en sanningar med modifikation. Man sänker med en tablett. Bra sen. Fast det enda som händer är att själva värdet sjunker. Prostata fortfarande tre gånger så stor som den skall vara. Problem kvarstår.
Träffade gamle kamraten Jerker Persson på apoteket för några år sedan. Han berättade att han hade prostatacancer. Jag berättade om mina problem också. “Bra” tyckte Jeker, “då håller dom ju koll på dig”. Men tvärtom är det ju. Det gör man inte. Man får tjata sig till kontroll. “Hur märker man om något händer när man redan har problem?” frågade jag en gång. “Det gör man inte” fick jag till svar. “Dumt att inte hålla koll då” tyckte jag. Fast alla män skall ta det där provet från 45 eller något däromkring. Tidigare om de har problem.
Jerker dog av sin cancer några månader senare. Fuck cancer säger jag. En enkel screening hade räddat honom och många andra.
Fast nu har vi ju Covid-19 att brottas med. En sak i taget liksom. Dumt det med.
Näpp, nu, Hulkfylla, intag av blodtrycksmedicin, tandborstning, läsning och sova. Onsdagar skall visst vara alldeles förträffliga dagar de med, har jag hört.
