Month: February 2021

Ja, definitivt sant.

Såklart finns det inte annat att göra än att knappa på nu när man fått ännu en dag sig tilldelad. Så jag fyller pellets, Hulken hoppar, ger katterna mat, Katterna jamar och kurrar, jag äter min smörgås, duschar, går ner till låtsaskontor, sätter på te, startar backuper, osv osv och startar alltså igång den här fredagen som kommer att gå til världshistorien. Japp alla fredagar gör det. Alla andra dagar också. Vettu!

Nu en först tesipp. Nope det smakar inte gott. Billiga grejer. Men här kasta inget. Man kör på tills det tar slut.

Jag övergav ju Electron för QT för ett tags sedan för utvecklingen av den nya vscpworks+. Helt nytt för mig. Jag valde bort qt en gång i tiden när man krånglade med licenserna i Norge. Valde wxwidgest istället. Ett val jag fått ångra. Har aldrig riktigt gillat wx. Men har gjort ett år i saltgruvorna och plockat bort wxwidgets referenser från all kod utom då i vscpworks. Men nu sker det alltså. Mycket jobb.

Men gillar qt so far. Det gjorde jag ju då också för alldeles för många år sedan. Men har alltså inte utvecklat aktivt med grejerna förrän nu. Men man får mersmak. Rätt tänkt liksom. Överallt. Men det blir mycket dialoger just nu. Massor. Sen skall det vara kod när man klickar på alla knappar i de där rutorna. Konfigurationer skall läsas och skrivas. En massa sådant som är mest infrastruktur alltså. Men jag jobbar alltid efter devisen “det tråkiga först”. Tyvärr innebär det där arbetssättet att jag aldrig kommer fram till det roliga. Men hoppet att göra det lämnar mig dock aldrig.

Men hemligheten är såklart att jag vill jobba maskinnära. Elektronik och inbäddat. Det är det jag är bäst på. Allt det här andra gör jag bara för att ingen annan gör det. Det är väl inte stor skillnad mot att tvätta och dammsuga antar jag.

Fast nu var det ganska länge sedan jag jobbade med användarinterface och det finns en tjusning med det också. Helst skall man ha en interaktion med användare när man gör det såklart. Då är det som roligast och bäst. Tyvärr har jag inte det just nu.

Så för mig handlar allt just nu om den här rutan. Den första man möts av när man öppnar vscpworks+ Här ligger alla definierade uppkopplingar och man man lägga till nya. Skall man skapa en ny koppling i någon av huvudgrupperna behövs tre eller fyra eller fem dialoger för varje. Plus logik på det. Många timmar blir det. Det roliga är när man kopplar upp mot remote noder. Det är där det roliga kommer.

En kul sak med den här vändan är att alla transportmekanismer får generell supportkod som kan användas i node.js, Python C/c++ etc och transporten blir helt transparent för utvecklaren.

Fast varför pratar jag om det här här? Har en egen blogg för detta ju såklart. Avslutar därför detta inlägg efter den insikten.

God fredag!

Så går det nedåt och så går det uppåt.

Man har jobbat bra med grafiken vår kära region tycker jag. Tänk om man jobbat tillsammans. Då hade det bara behövts ett konsultkontrakt för det där.

Världen. Den som är där utanför. Oftast märker jag väldigt lite av den. Jag sitter mest i min låtsasvärld och gör låtsassaker. Skrämmande nog njuter jag en stor del av den där tiden. Men jag gissar att även en fängelsekund kan känna samma tillfredsställelse i sin trygga cell, det som blir “hemma”. Skador och skadade människor alltså. Räck först upp handen den som inga skador har. Den som inte räcker upp handen är såklart den mest skadade.

Men börjar dagen med att höra världens kortaste rapport från Tandsjöborg. Säkert. Men sameskidor och äldre man blir inte dålig radio tycker man nog i Gävle. Det är ju sådär vi låter och äro allesammans där ute på landsbygden. Men gillar historierna ändå. Såklart gör jag det. Mer hinner jag inte lyssna på. Men brukar vara samma besök varje gång ändå så man har väl redan hört allt det där till leda.

Anledningen att jag inte lyssnar klart är att jag tunar in på ett webcast från TH1NG (svårskrivet). Nyfiken på vad mister M. (som muttrar här i kommentarsfältet ibland) sysslar med nämligen. Jodå där finns F. också. Med (mycket) mindre hår nu för tiden noterar jag direkt. Men flyter uppe på som en kork nu som då gör han allt. “Flötet” är ett givet smeknamn. En bra egenskap för lönekuvertens tjocklek gissar jag. För annat också säkert. Proffsig.

Men det visar sig vara förvånansvärt intressant. I alla fall Katarina Tinderdahl, Produktledare och projektledare för Iot-plattform Skellefteå Kraft Fibernät AB, som berättar lite om vad om har gjort på IoT området. Visserligen är det, det vanliga följa John spelet (våga inte tänka nytt och själv istället för KISS i pannan) och inte speciellt många överraskningar. Men Skellefteå verkar ändå tänka. Riktigt roligt och inspirerande därifrån.

Får lite info från liknande grejer i Ö-vik också men där verkar det mer vara mestadels ad hoc och “oj vad kul”.

Men värt en timme. Absolut. Sällan webinarier är det. Oftast är det bara trams.

Ja nu skall det visst finnas inspelat. Går kanske att hitta på TH1NG’s webplats om man vill se. Leta själv. (Edit: Finns här)

Katarina borde något företag som behöver en riktigt proffsig medarbetare grabba tag i förresten. Innan någon annan gör det. Skellefteå Kraft Fibernät AB kan känna sig nöjda under tiden.

Ja och jo och visst. Efter det där då skulle man ju kunna satt igång och låtsasjobbat. Men torsdag innebär städning. Stoppar öronsnäckor i därför avsedda öron och sätter igång. Väljer radio. Tanken att ändå få höra mer från Tandsjöborg/Los. Men mer härifrån blir det inte. Hör senare att det blev någon intervju med byns poddare. Om-gammalt-poddar. Modernt eftersom det är poddar. Fast gammal ändå. Gillas av alla.

Istället får jag höra om P4 Gävleborgs satsning på lokala Hälsingeartister. Det blir liveinspelat material på tio onsdagar framöver. KANONERS. Det där behövs. Finns mycket bra lokalt. NEJ: räknar inte med mig själv som kandidat till det där. Så korkad är jag inte. Men alla tror såklart det när man skriver sådär. Men det säger mer om den som tror än om mig. Faktiskt. Projesering kallas det.

Jag tycker däremot att lokalradion skall uppmärksamma lokala musiker mer. Vilket nu alltså görs. Det finns väldigt mycket bra. Och även om jag inte är intresserad själv idag av det där så var jag det när jag en gång i tiden höll på med musik “på riktigt“. Då hade det betytt allt att bli spelad i radion. Jo det blev vi ju. Ja och det betydde allt. Nästan. Jag kan tänka mig att det finns många unga talangfulla begåvningar som kan behöva få den där kicken av att spelas i detta medium också idag. Som ung vill man synas därför att man finns genom det. Som gammal, nåja, då gör man bäst i att hålla sig undan. Varför skall man hålla sig framme och vara i vägen för andra då för.

Men bra alltså.

Projektet var i samarbete med Kultur… någonting. Minns inte exakt tyvärr. Men utbrister såklart “HURRA” över det där.

Så det där radiolyssnandet gav ändå något. Tänka sig. Monica Törnell nästa onsdag. Givetvis skall jag lyssna.

Resten av min dag har gått i knappandets tecken. “Det går bra nu“, liksom. Flytet är där och jag kan hålla intresset fokuserat på uppgiften och koncentration där den skall vara. Är just där jag vill vara alltså. Tacksam för det.

Imorgon fredag 5. Fortfarande februari. Månaden segar på och jag med den. Men vi skall försöka ta oss igenom. Tufft. Men jag lipar åt den kalla, kalla, vintern så ofta jag kan när den inte ser och det känns i alla fall jävligt bra.

Nu skall jag sova. Har man tur så är imorgon en annan dag. Längtar.

Seniora erbjudanden, ja jävlar! Kommer ta ett tag att vänja sig vid.