Roligt att åtminstone någon är glad i dessa tider. “Snyggt jobbat” kan man väl gott kosta på sig att hälsa dit bort. Kunde nu alla länder samarbeta så skulle jag till och med kunna kosta på mig ett “hurra!”.
Month: February 2021
UF-gallerian | Ung Företagsamhet
Sveriges roligaste shopping – stötta dina lokala företagare
Source: UF-gallerian | Ung Företagsamhet
En liten Linuxstyrd autonom helikopter ska undersöka om det går att flyga helikopter på Mars. Det är första gången en Marsfarkost använder Linux.
Tiden
Tiden liksom rycker till och knycklar ihop sig lite. Jag, en ocool gubbe på en kulle, tittar förvånat på. Men det är OK såklart. Jag har varit med om lite av varje vid det här laget. Tål dylikt utan att bli mer än aningen lite förvånad alltså.
En helg har gått. En ny vecka är i vardandes. I alla fall är det så för oss som räknar veckorna efter Anglosaxiskt mönster. Det där med vilken dag veckan börjar på. Vilken den slutar på. Förr, om den började eller slutade med en vilodag. Här alltså start på söndag. Vilodag fredag kväll och lördag. Ja, sovmorgon söndag får väl räknas med. Men sen så. Jo. Åtminstone låtsasarbetsvecka.
Snö dundrar ner från taken på gammal skola. Det gula huset på kullen rister. Liksom skuttar uppåt när det släpper och far iväg. Kraftfulla brak när den slår i backen. Tur tycker man att garaget fick bli oanvänt i år också. Annars är det nu man skall skotta en där tunga blöta packade snön som faller framför portarna. Nu kan man lugnt avvakta och låta våren göra det jobbet. Det är ingen brådska. Gott att jag inte hann med de där snöskydden där alltså.
Men det är gott. Livet. Dagar passerar. Tvåndrafemtiotre till frihet. Fast de som levs nu är en gåva de med. De blir ingen större gåva dagarna där borta. Att leva nu är det viktigaste. Annars nåt man aldrig fram. Eller har alltid redan sprungit förbi. Båda rätt dumma att ägna sig åt.
Men sova bör man också. Som nu. Varför inte liksom.
Uppåt
Bubbel
Det är nästan otäckt. Jag har befunnit mig i en intensiv kreativ bubbla hela veckan. Nära trans. Knappar på. Men härligt också såklart. Det händer saker. Fast sen måste man ju ur den där bubblan ibland. Ge sig ut i den riktiga världen. Blir lite irriterad (nästan) när verkligheten tränger sig på. Där inuti är det som en dröm. Men man måste anpassa sig till det riktiga också. Men man stökar över de där besöken i det verkliga. Kryper snart in i Åkes värld igen. Trollar bort sin själ en stund.
Fast viktigt tror jag det är att kunna skilja på en här låtsasvärlden och den riktiga. Man får inte fastna där inne. Farligt. Än så länge tror jag att jag klarar den balansgången. Mycket därför att jag bor här närmare de verkliga värdena. I en storstad kan man lätt förledas att tro att den skapade världen är den viktiga och verkliga. Nope, det är den inte. Serrö. Där, i det, finns det farligaste vägvalet.
Som en del i det jag jobbar med portar jag bitar till Windows och ser till min fasa att ett av de bibliotek jag förlitar mig på inte alls jobbar snällt på Windows plattformen. Trotts att det valts just för att det skulle göra det. Men omskrivningar alltså. En vecka extra. Eller två. Men man suckar inte ens. Gör.
Efter det här skulle jag vilja resa iväg någonstans. Långt bort. Där det finns ett nära hav, vågor och vindar som kan ruffsa om en trött gammal mans hår. Men så blir det såklart inte. Men istället kommer den Svenska sommaren och tar tag i den trötte, lyfter upp och bär iväg ut på skönheterna som den har att bjuda på. Inte dåligt det heller.
Semlan från igår lyfter själen också denna dag. Kanske blir det ingen mer i år. Men en är bra nog. Girig har jag aldrig varit. Mycket annat kan dock sägas om mig.
Men fredag. En hel låtsasarbetsdag framför sig har man. Lycka. Tvåhundrafemtiofem dagar kvar. Lycka det också. Speciellt när vi pratar sextio dagar av det kämpigt, resten rutschkana. Livet är alltså inte så dåligt. Inte ens om man funderar över hur det blev och hur det är.
Men ännu återstår alltså några timmar innan grön IKEA soffa skall svälja mig i sin famn för vila och återhämtning. Jag somnar antagligen omedelbart jag sätter ner rumpan där. Men först skall jag alltså förändra världen. Lite till. Ni vet, även små kugghjul….