Årets första semla intryckt. K får nämligen två stycken idag av en av sina besökare. Jag har alltså ren tur när jag också får en. Oförtjänt såklart, men ändå. När har jag förresten någonsin förtjänat en av de semlor som letat sig in i min mun?
Ja och gott såklart. Det godaste. Som vanligt tänker jag på Janne (Backa-Ja) som försett mig med den första under många år nu. Ja hela konsumtionen. Saknar den gode mannen så att det gör ont. Men tar en tugga åt honom också såklart. Han finns här omkring oss. Som en av de fria.
Onsdagar är väl skapliga dagar det med. Inte lika bra såklart som måndagar, de med en hel vecka låtsasvecka liggande där orörd framför sig. Men onsdagar har ändå tillräckligt många dagar kvar för att… ja just det förändra världen.
Det där “förändra världen” retar säkert mer än en. Vem tror han att han är egentligen? Men hur kan man gå ut i livet och världen med ett annat förhållningssätt? Jag bara frågar. Ja och så retar såklart sådana där uttalanden säkert mer än en då såklart. Det sista kanske jag gillar allra mest ändå. Men visst. Här skall världen förändras. Ända fram tills den dag min kropp (ja och synd, liksom) skjutsas in i den ugnen och eldas upp. Tills dess är ålder ingen begränsning, bara siffror. Så känns det.
En fantastisk låtsasarbetsvecka annars här på alla sätt. Den andra i rad nu. Mer begärt jag faktiskt inte. Men livet levererar alltid lite mer också. Tänk så mycket bra som kommit ens väg genom livet. Tänk så mycket små bagateller man klagat över där emellan. Men jämvikten kräver såklart båda. Där finns min religion. Inga präster, inga kyrkor, ingen gud. Bara ett universum och dess lagar. Fysik och matematik som verktyg att förstå dom. Eller om man vill då såklart. Han/hon/det/gud – det som för mig är just den där jämvikten, eller allt som finns.
En tekopp med billigast möjliga te står framför mig. Jag sitter på en dator som jag hittat på återvinningen. Plånboken är rätt tom. Det som finns där räcker definitivt inte till en bulle. Det finns mycket sådant där som man kan räkna upp som “de andra” har bättre. Fast behöver man mer? Väldigt sällan om man tänker efter. Så varför inte vandra förnöjsamhetens väg. Sitta där och tycka det är OK. Som jag nu när jag tänder mitt ljus. Den sista stumpen kvar efter julen.
Nu skall jag låtsasjobba. Det finns alltid mer att göra. Ett kall . Min väg. Värdelöst för dig. Men för mig handlar det alltså om att förändra världen med varje kodrad och lödning. Det du!
Vissa dagar är bättre än andra. Det här är en sådan dag. En ypperlig dag. Man kan nästan säga att K och jag borde fira medelst klackarnas dans i taket. Japp så bra äro dagen. För detta trodde jag inte ens på i mina vildaste fantasier… Ja och mina fantasier är ändå rätt vilda. De som känner mig vet det. Härifrån och till midnatt tänker jag bara sitta och flina. Så-det-så.
