Month: February 2021

Undersöker

Den trasiga tv’n nere på låtsaskontoret äntligen. Sitter alltså här och tittar på tv. Inte fullt njutbart eftersom bilden är upp och ner. Men hela operationen syftar bara till att få den att banga ur igen. Det som jag alltså tror beror på för mycket värme. Brukar i alla fall inträffa efter en halvtimme, fyrtio minuter. Man får alltså hålla ut. Titta på film från Norge upp och ner. Livet på en kulle.

Inte mycket man kan fixa på en tv idag. I princip är det kolla att de större kondingarna man kan göra. Resten är integrerat. Men det värmeproblem som jag misstänker här då kan man kanske klura ut och till och med avhjälpa. Det är ett halvår jag ber om. Inte mer.

Annars slöas det. Somnade på soffan i morse och vakna inte förrän efter lunch någon stans. Börjar bli en vana. Inte helt bra.

Nu bangade den ur. Jippie, dags att felsöka…

Swedish

3D

Post author By Åke Hedman
Post date 2021-02-12
No Comments on 3D

Hmmmm säger jag… Till sonen N. Han som köpt 3D skrivare. Resin varianten. …de där skrivbordslamporna…. fortsätter jag. De som saknar fot. Skulle man inte kunna skriva ut en hållare till dom? Ja, alltså någon dag i framtiden då, tänker jag. Ingen brådska. Men två timmar senare så kommer han ner med en fot. Ja jävlar! Snyggt. Vilken teknik! Nu skall den UV härdas bara. Sen skall det testas. Jag vill leva hundra år till så att man får vara med om utvecklingen av den här tekniken. Den är häftig. N har dessutom talang för själva tekniken. Farsan, verkmästaren, skulle ha varit stolt över grabben. Pappa också. Självklart.

Betraktelser & Berättelse

Glädjen

Passionen. Jag tro på den. Går i den riktningen. Just nu ett nytt GUI till VSCP. Ja jag älskar det. Mycket. Att få dyka ner med hela sig i ett projekt som upptar allt i ens person. Ge sig hän. Skapa. Ta sig över hindren. Realisera idéer. Inte ges sig.

Fast det är ju inte klokt såklart. Jag har inga miljoner som väntar på mig när jag är klar. Inga applåder heller. Normalt bara tystnad. Ändå sitter jag här. Ofta sexton timmar under ett dygn de flesta dagarna i veckan. Det är väldigt lika ett jobb alltså. Men har inget värde då såklart. Det är på låtsas. Jag inbillar mig inget annat. För mig är det som Tibetans sandkonst. Det är tiden i det som räknas. Sen, jodå, man kan sudda ut. Programmeringens Zen. Att finnas i det man gör när det sker. Lycka.

Fast fredag nu. Ett tag efter fyra. Bara två timmar till fredagsvila. Jag borde väl egentligen ta en titt på den trasiga tv’n också. Se om den går att laga. Men har sådant flyt att det måste vänta. Måste surfa hela vägen på den våg som rullar fram. Dagar med stiltje kommer, man vet det, då kan man ta tag i det där andra. Jo, städa låtsaskontor också. Det behövs. Verkligen.

Men behöver fredagar också. Film. Lite mat. Vilan.

Var sak har sin tid.