Bra. En dag skall jag leta fram bilderna när K och jag lägger rosor på Maries grav (alla fysikstudenter borde väl göra det en gång). En vacker kyrkogård utanför Paris låg hon på då. Nu ligger hon upphöjt bland de andra stora i Panthéon.
Vi letade oss ut dit till förorten med hjälp av mycket hjälpsamma människor på en turistinformation. De enda hjälpsamma Fransmän som fann satt finna i den staden. En stad man f.ö. måste ge en chans till. Promenaderna i Paris går inte av för hackor. Vin köpt på bensinmack inte helt godkänt, i alla fall om man skall dricka det. Men billigt.
Men Marie. Helvete vilken bedrift. En del banar väg. Andra följer efter.
Minus arton. Man får tugga i sig. Ja och tuggar det gör man ju gärna. Och så i sig. Annars måste man. Eller flytta söderut. Inte många som flyttar söderut i dessa tider.
Men Hulken jobbar på. Har varit med om betydligt värre såklart. Det är ingen kris. Inte ens nära. Normal vinter bara. Vi har bara glömt hur det vi kallade “normalt” betedde sig när det gäller vinterdagar. Men sanning är att “normal” existerar inte och har aldrig existerat. Inte i ett endaste sammanhang. Jodu. Hävdar du att nu är “normal” så ljuger du såklart och blir lite scary och oinsiktsfull sådär.
Här rullar de hjul som bär åt något håll. Uppför, neråt, framåt, bakåt. Ingen aning. Låtsasjobbar på bara. För freden. I mitt eget huvud. För att jag måste.
N och K har vandrat iväg till sitt. Påpälsade. Rysslook. Själv tänker jag följa efter om några timmar. Budgethandla inför helgen. Hem igen till knappandet så fort det går. Budget därför att än återstår tid innan lön. 263 dagar kvar.
Ni som följer bloggen vet vad jag tycker om vinter. Bläh liksom. Januari och februari – dubbelbläh och rent utav trippelblä. Men tiden går. Det tar sig. Vasaloppssöndag – och vändningen – närmar sig. Men Mycket vinter kvar efter det också. Segvåren. Låtsasjobb är den räddning som finns att tillgå. In i koden bara. Dyk ner så långt det bara går. Stanna där tills det blir sommar och fil och mackor som serveras ute. Jodå, jordgubbar med. Andra tider. obläh.
En stor missräkning i år är att kaminen inte kom på plats i år heller. Pengarna räckte helt enkelt till det sista steget. (Prov/Dyr)tryckning. Men nästa år – då jävlar. Bara det steget kvar nu. Skulle ha suttit fint med den där värmekällan här på låtsaskontoret nu under kalla dagar. EN riktig följetong har det varit. Svår att få hela vägen till avslut. Men jag viskar “tålamod hehehedman”. Det hjälper “så där”.
Men tror jag blivit förälskad i QT. Helt underbart. Riktigt roligt att jobba med också. Norrmän och Tyskar har fått till det bra. Jo finnar med numera också tror jag. Hade varit ännu roligare om inte projektet var så pass stort och är ett skriv om och gör rätt projekt.. Det handlar om många månaders låtsasarbete. Kanske ett år. “tålamod hehehedman“.
Men kan rekommendera för den som vill sätta igång med något projekt. C/C++. Python. Android. No problemas. Smidigare blir det nog inte.
Var är alla semlor någonstans försten? Har hittills bara sett på bild. Fettisdagen närmar sig dessutom. Nästa tisdag infaller denna högtidsdag, den största av dem alla. Troligen. Fast tydligen går det att överleva både utan semlor och whisky. Nya erfarenheter båda två. Tänker inte leva utan nästa år. Om jag säger så. Om man lever. Antar att man inte bryr sig om man inte gör det. Men vem fan vet.
Men kod skriver sig inte själv. Inte låtsaskod heller. Så dags att kasta sig in i det där glittrigt sega. Kompetensutveckling skulle man väl kunna kalla alla dager av utveckling. För vad är en annan fråga. Man är redan utgången. Men det är mer en fråga om siffror än om kapacitet. Men böjer mig för det synsättet. Världen tillhör de unga. Tycker det är helt rätt att det skall vara så. Vi gamla (även ocoola) får lura i skuggorna. Att vi faktiskt fungerar ungefär som förr behöver vi ju inte tala om för någon. Vår hemlighet. Jodå.
ps Diagrammet ovan. Kallmorgon och trepersonersmorgonduschande. Tufft för vilken varmvattenberedare som helst. Alltså så också för vår modifierade VSCP styrda. Vred åt vänster mot rött gäller. ds
Sitter och väntar på kaffe. Annars försöker jag vara logisk. Går sådär. Kaffe hjälper eventuellt.
Ute minus tio. Ett lager kall, lätt, fluffig pudersnö täcker den tunga snön. Det är så skidåkardrömmar skapas. Swish, swish, swish och en kaffe på det.
Men själv sitter jag alltså inne. Vägrar gå ut. Men måste visst senare. Som ovillig. Laddat batteri så att därför avsedd bil kan rulla igen. Skjutsning. Men lång stund skall det inte bli ute i det bistra. Nope.
Bytte en sträng som gått av på den akustiska igår. Laddade dessutom ner några tabbar till några mästerverk man kan förstöra. Måste träna till den kommande turne’n såklart. Hur skall det annars gå? Fingertoppsvalkar erfordras. Borde alla ha. Utmärkt att trumma på bordsskivor med om man aldrig lär sig spela gitarr.
Borde såklart byta alla strängar på den akustiska. Hela huset är ju fullt av strängar från förr. Inte för att jag blir en bättre gitarrist och det därmed låter bättre. Nej mest bara för att det är sådant gitarister gör med viktig min inklistrad på fejjan. Man kan komma nära det där “riktiga” alltså. Ja så nära man kommer.
E, G#, C#m och A. Jodå. Om och om igen. Kan det finnas någon lycka i det?
Men allt bra här på kullen. I alla fall inbillar jag mig det. Oxdragarveckor är detsamma som låtsasarbetsveckor. Man kan doppa själen i sina projekt och bara stiga upp för mat och sömn. “Klar” finns där borta någonstans som en diffus målgång. Jag är alltid sisten dit så alla “hurrarna” har gått hem när jag når dit. Men det finns inget att gråta över. Bara nya lopp att köra.
Men kaffe klart. Skall nu hällas i gammal ocool gubbes gap. Lite musik troligen också. Men den senare hälles lämpligen i öronen. Kommer precis på att jag missat Monica Törnells livekonsert. Blirr’s gamla fickvän. Jodå jag fick rå om henne en helg jag med i Orsa. Men vi var såklart några stycken. Låtskrivarhelg. Proffsen och så jag. Förvånad över att platsa. Konserten bör finnas här (2:42) förresten. Går att se också live på Hälsingland Live‘s Facebooksida (https://www.bollnas.se/index.php/88-aktuellt/3980-halsingland-live-hittar-hem).
Borde det rimligen inte vara överdödligheten som är det jämförande måttet mellan olika länders dös i Covid-19. Möjligen då uppgiven i olika åldersspann. Fattar inte jag inte. Antagligen korkad.
Jag är inte säker, eftersom jag inte är insatt, men antagligen är det här en stor seger för Los. Japp byapengar i alla ära. Men den “orörda” naturen är vår mest värdefulla resurs. Den vi måste vara riktigt rädda om. För djur, fåglar, fiskar och allt som lever såklart. Men för vår egen skull också. Ja djur är ju vi också fast många har fått annat för sig.
Man stirrar sig lätt blind på småpengarna som det viftas med under nosen på “de behövande”. Precis som de som under slutet av1800 talet sålde sina skogar för struntsummor. Vad hade den för värde? Dessutom fick man ju ta ved och byggmaterial och fick jaga – det som var skogens värde – trotts att man sålt. Bara win, win, win, win hela vägen till banken. Kunde det se ut som… De flesta kände sig väl lurade femtio år senare. Pengarna var slut och skogens verkliga värde gick upp för säljarna.
Vi har fått ett större skydd av markerna kring Voxnan. Unika områden. Värdefulla områden. Helst skall de där områdena ökas ut. Ja fick man drömma så skulle allt här bli en stor jäkla nationalpark av allt ihop. En jätte från Voxnans tillflöden ända ned till Edsbyn. En Europeisk skogspärla som bevaras för barn och barnbarn.
Men visst man behöver el också. Vind är vettigt. Men den skall byggas där det är ansvarsfullt och vettigt att bygga den. Stockholms skärgård är blåsigt. Västkusten med. Nåja, skojar. Ingen vill väl det. Här bygger och projekterar bolag finansierade av Kinesiska staten. Istället bör de där anläggningarna byggas och ägas (eller samägas) lokalt. Japp. Det borde faktiskt gå. Trotts att det handlar om stora pengar. Det är guldtäljarprojekt. Staten borde kunna stå som garant. Då kan verkliga pengar, istället för nu, ynkliga bygdepengar, tillfalla orterna i närheten. Ja egentligen skulle det väl räcka med gratis el för att göra det tilltalande att bo såhär.
Men “det går inte” folket styr och ställer här såklart som i resten av världen. De rika leker i sin lekstuga världen. Beslutet? Ja en seger… troligen.
