Skulle behöva en stad. Nu. Direkt. Stor sådan. London. New York. Paris. Möjligen Stockholm. Den där staden och långa gator som man kan vandra efter. Långa, gärna kalla, promenader. Sen hem till en lägenhet i en trappuppgång där man inte känner en (d)jävel. Korka upp en flaska whisky. Sitta där på golvet i ett hörn av lägenheten och dricka upp en lagom mängd av den. Så att man blir lite lummig sådär. Småfull rent utav. Men inte mer. Stoppa där. Sen en ordbehandlare som bara består av penna och papper. Skriva resten av natten. I alla fall så länge man orkar. Göra sig av med lite av det där som borde får komma ut. Upprepa alltihop nästa dag/natt. Och nästa och nästa. Tills antingen whiskyn är slut, pappret är slut eller man tröttnat på staden och en trappuppgång där man inte känner en enda (d)jävel. Åka hem till landet igen då. Lämna det skrivna kvar åt en städerska att kasta bort. Nöja sig så.
Day: 8 March 2021
Kodarmusik
Woxnadalen
Source: Woxnadalen
Alltid lite suck liksom.
Den åttonde
Kvinnodag och födelsedag. Den första önskade man inte fanns. Ja, eller behövdes. Men den behövs. Finns lång väg att vandra. Det visar väl valet som männen gör av årets kvinna. Ebba. För helvete! “Man kan ha för höga kindben också” som Uffe skrev och han är definitivt inte alltid den som bara tänker med det huvud som sitter högst upp på en man. Men Ebba. En idiot. Om jag blir tillfrågad. Agnes, ettan, det motsatta såklart. Fantastisk. Kompetent. Ja trean också. Frun/flickvännen, men kanske lite väl inställsamt. I alla fall för att bli trovärdigt.
Sen födelsedag. Som skall firas på riktigt kommande lördag. Yngste sonen fyller tjugonio. Hur kan man ens tro att det är möjligt. Men så är det. Borde betyda att man själv är gammal. Kan det vara så? Men tjugonio år sedan han ville ut och se sig omkring i världen alltså. En stor klump då. Mindre idag. BMI räknat. En godhjärtad kille. Elektronikfantast åt syntmodulhållet numera. Bygger fantastiskt vackra och komplicerade saker. Man ligger i lä där. Gläds åt det. Ett grattis N. på din dag får man väl ändå utbrista.
Min vecka började ju igår. Som alltid. Och den fortsätter väl idag ungefär på samma sätt som den startad igår. En ny dialogruta som skall fyllas med information och få knappar som gör saker. Det är en lång väg såklart att få till ett användbart användarinterface, men roligt också. Är mer synligt än att göra drivare och inbäddade konstruktioner där jobbet sällan sysn. Så jag har helt enkelt inte tid att sitta här och skriva blogginlägg. Det skall knappa på. Moroten är sonens födelsedag på lördag när man förhoppningsvis får smaka på tårtan och äta hans Indiska önskemiddag. Gott i kvadrat. Ja och blir “klar” en vacker dag.