Lördag. Vila. Jag tänker inte tillåta att den här dagen blir och innehåller annat. Det räcker med vila. Mat. En film. En tv-serie och sömn. Lyxliv helt enkelt. Man kan inte begära mer.
Ute lyser solen. Fåglarna sjunger. Även i tiden känns det som om man befinner sig i början och i de bästa av tider. Det rullar på. Trotts Covid-19 och annat. Man måste bara se och ta till sig det positiva.
Vill man så kan man såklart också bara deppa ihop. Man har självklart ett val där med. Jag har sedan länge insett att jag inte är en sådan där person som människor tar till sig och gillar. Dum vore jag väl om jag inte tagit till mig den insikten i den här åldern. Såklart kan man grotta ner sig och sörja i det. Vi vill alla vara populära och omtyckta och älskade. Eller också skiter man i det. Ramlar vidare efter sin väg. Gör så gott man kan där. Man får liksom aldrig allt i alla fall. Jo och mycket gott hittar man ju där då såklart. Det finns där. Man måste var vilja det och orka plocka upp det om det nu ligger där och skräpar på marken.
Men idag vila alltså. Man behöver inte vara världens mest älskade människa för att njuta av det.
