De där som inte klarar sig. Tomaterna. de man köpte förra månadshandlingen. De som skall kastas. Om man istället lägger dom i jorden. Vattnar lite. Väntar. Då sker under. Ja, ganska tjockskallig, eller mycket dum i huvudet, rent utav, måste man självklart vara om man inte hänförs av det miraklet.
Jag har drabbats av något slags köpsug. Idag t.ex. tror jag att jag behöver en sådan här. Mycket osäkert till vad?
Min mormor är död. Hon dog när jag var en inte ens fjunig pojke i början av tonåren. Det är alltså ett tag sedan. Men en av hennes blommor står här på en av låtsaskontorets lortiga hyllor. Blommar vackert. Lever. Ja faktum att det finns flera av dem i huset numera. Genetiska kopior från mormors planta som blev morsans planta som nu är vår planta. Den som en gång stod där på bondgården i Ämnebo i Ovanåker/Edsbyn. Före det? Andra ställen? Kanske i hundra år till. Man undrar vad blomman sett. Och hört. En dag skall jag sätta mig och tålmodigt lyssna och nedteckna dess historia. Något som måste göras innan nästa generation tar över dessa sköna två gånger per år blommande läckerheter.
Lustigt nog blommar alla versioner av den samtidigt i olika delar av huset. Hur de vet när det är dags utan kvartskristaller och elektronik det vet bara gudarna eller åtminstone borde han/hon/det/gud veta det om man nu nöjer sig med en guddom.
Ja och jo. Jag skall göra rent den där hyllan när vinterförvaringen går över i växters grönbetestid. Jag lovar.
