Month: April 2021

Ny elmätare på gång om en dryg vecka som kan visa det mesta. Enkelt. Men om det minskar elanvändningen det vette tusan. Loggen ovan från nu ikväll. Matlagning, torktumlare osv osv vid sex. Vattenkokare strax efter sju. Åke (japp undertecknad) fryser på låtsaskontor efter tjugo och kör igång en torktumlare till. Osv. Men el är väl egentligen prisvärt. Något annat kan man väl inte säga.

Annars. Tröttheten har öppnat sin käft och tagit en stor tugga av min hjärna just nu. Det blir nog inte mer idag. Får igång en CI på Github ikväll som borde ha satts igång för veckor sedan. Tufft eftersom man får blindköra allt det där. Lite som tidig 80-tals programmering blir det. Man måste tänka före. Men inte gör man det inte. Test & trial gäller. Blir alltså många sådan tills saker och ting fungerar. Men till slut brukar resultat uppnås. Man får inte ge sig.

Det där blåsiga har gett sig för en stund. Men det skall visst börja igen imorgon. Nu 2 m/s från norr. Kallvindar. Men under dan upp mot 13 ms/s. Men april så det är vad man kan vänta sig. Shuntar upp och övertalar Hulken att gasa, gör jag ,och då ordar det sig.

Sisådär 25% av de testade är smittade i Gävle. Tjugo i Ljusdal. Sen släpper man på gymnasieelever på det. Känns inte så smart. Men jag är väl för dum för att fatta den högre tanken där. Jag är nästan alltid det har jag märkt.

För övrigt är allt bra här på kullen. Klockor tickar på och man lever. Det fanns till och med lite glass kvar i en bytta idag som N. och jag delade på. Sådant stärker. Sen hittade jag toner till “den gamle”, det som är en färglaser som jag fick för något år sedan. Är väl ett lyft kan man tycka om man nu vill ha färgutskrifter. Och ibland, för t.ex. kretsscheman, kan jag tänka mig det faktiskt. Annars är jag nog mest en B/W man. Men måste prova att skriva ut en faktura i färg någon gång. Kanske blir den mycket roligare att betala då…

Men lägga sig och läsa en stund hägrar alltså. Smita iväg tidigare från låtsasjobbet. Summerar dagen som en typisk fixardag. Sådana dagar upplevs som om inte mycket blir gjort. Men det blir det såklart. Men aldrig det man skulle vilja göra. Hur som helst har jag räddat en Pi som jag använder för mätdata och test och en dator “Varg” som tydligen var lika frusen av sig som mig. Startade direkt när den fick komma in i de uppvärmda lokalerna. Apropå kyla förresten så har jag haft en Raspberry Pi i det ouppvärmda garaget under hela vintern. Har fungerat klockrent. Lite imponerande.Trodde nog att SD-kort åtminstone skulle ge sig. Men icke.

Fast slut nu. För idag. Ny dag imorgon. Hoppas man och vill.

Godnatt!

Måndag morgon, fast det är tisdag. En lite rumphuggen vecka framför oss. Eller rumphuggen förresten. Det är väl själva huvudet som är avhugget. Rumpan, fredagen, är ju kvar.

Men fyra dagar är fyra dagar. De kan också utnyttjas. Och så skall de bli. Och jodå, det var väl i princip en låtsasarbetsdag igår också.

Inser att jag måste ta mig en städdag här på kontoret. Dammigt är bara förnamnet. Mancave efternamnet. Måste hanteras. Vårgöra. Men plantera om tanterna också. Pelargonerna. Kanske ta det först. Det finns alltid en ursäkt för att skjuta upp saker.

Men det finns att göra. Nu.

Ondskan. Finns den verkligen. Eller är det bara ett val vi alla har. Ett som vi i varje sekund måste göra ett vägval kring. Försöken vi gör att vara goda eller eftergifterna vi gör för den onda sida vi alla bär inom oss.

Nu tänker jag inte på alla dem som bara följer. Nio av tio i en mobb. De allra flesta av oss. De som inte vågar göra annat än att följa strömmen. Aldrig vågar vara den som kan hamna utanför. Aldrig vågar vara den som säger nej, stopp, nu, här. Kanske just bara för att man vet att nio av de där tio får man emot sig i det ögonblick man säger ifrån. Eller är det kanske bara så att man tror det. Är för feg för att testa de andras ståndpunkt genom att säja stopp så att man aldrig får veta sanningen. Allt för att få höra till.

Men följarna. Kärnan till ondskan finns väl inte där. Det kan man väl ändå inte säga. Följarna är bara rädda om sitt eget skinn. Allt de gör är baserat på den där rädslan. För gör de inte det de gör, så kommer de själva att drabbas. Mördare. Våldtäktsmän. Torterare. Majoriteten av deltagarna i ett krig. Majoriteten av våldsmännen och våldskvinnorna. Rädda krakar. Men oskyldiga? Knappast.

Men de själviska då. De som bara tänker på sig själv. Är inte också det de flesta av oss. När det kommer till kritan. Då är nästan alla, JAG, och i andra hand, de närmaste och jag, mot världen.

Men var då finns själva ondskan?

Fadern som kommer hem från jobbet. Är den perfekte fadern. Älskad av sin fru. Älskad av sina barn. Men slaktare på dagarna. Hundra oxar. Tvåhundra får. Femtusen kycklingar. Eller judar skickade in i en gaskammare. Eller den som ger ordern om det. De utsatta ser inte godheten. Du kan höra nazisternas barn berätta om goda fäder och mödrar. Jugoslaviska bödlars barn likaså. Ondskan är inget absolut. Eller vänd på det. Fadern som misshandlar och plågar hemma, men är den bästa man kan tänka sig på jobbet. De finns också. Jodå, i kvinnoskepnader också. Det onda har inget kön.

Men återigen, var finns själva kärnan i ondskan? Den där enda personen i den tiofaldiga mobben. Den som släpper loss allt det där. Är det så enkelt som att det där är personer som Hitler och hans likar. Djävlar i människoskepnad? Knappast. De är bara symboler för mångas ondska. Vi vill så gärna koka ner allt till symboler vi människor. Förenkla för att försöka förstå. Hjärnor som söker greppa det som inte går att greppa. Propagandaapparater som vill få oss samlade i en tanke i ett hat.

Men tänk om det inte är en av tio som tvekar i den där mobben? Tänk om det är tio av tio. Tänk om det bara är en svaghet inom oss alla. Något som ligger där och pyr inom oss och som vaknar till liv efter som vi tillåter att göra det. Som gör det därför att vi inte längre tränar oss i medmänsklighet. Att vi lyssnar på vi/och dom predikanterna som mässar sina budskap. Tror på de där irrlärorna. Tror på de själviska utrotarna. Tro på över och under istället för jämlikhet. De som säger att olika inte är bra när sanningen definitivt är sådan att det är precis tvärt om. Det är olikheterna som för livet framåt. Arterna. Människor med. Allt. Inte det enkelriktade. Inte det likformade.

Tänkar man så får helt plötsligt vi alla ett ansvar som det inte går att svära sig fri ifrån. Att tala. Säga vår mening. Handla istället för att knyta en näve i fickan. Helt plötsligt finns ingen ondska. Bara eländiga tankar och föreställningar som slipper fria i världen och som kan härja fritt där för att vi inte höll dem tillbaka. Vi alla som måste förstå att det bara finns vi. Inte dom. Vi är alla ett. Där i det känner du också det som detta endaste ett utsätts för om mobben eller orättvisan kryper fram ut mörkret med sin dräglande käft. Vet när det går fel. Säger stopp. Därför att du känner samma sak som den som utsätts känner. Och därmed förstår. Du förstår att alla tio i mobben egentligen känner samma tvekan som du och en röst räcker för att stoppa det som kan bli handling.

Ondskan är bara ett val. Ett val vi alla har. Empatin är dess motgift. Förståelsen för olikhetens värde dess utrotare eller åtminstone tillfällige inlåsare. Men vi måste träna. Varje dag. Sluta våra öron när egosimen talar. Öppna dem på vid gavel när kärleken och hjälpsamheten talar. Aldrig någonsin ge efter för det mörka som säger dom är inte som vi.

Vila. Ledord för påsk. Orkar ens se en film eller serie under gårdagen. Vill sova. Sover. Vaknar. Äter frukost. Läser minimalt. Somnar. Sover. Som ett barn. Gör det nått? Nej det gör det inte.

Ja och jo och visst. Måste erkänna att jag stoppar i mig lite godis, glass och en kaka här och där under trötthetssträckan också. Gör det något? Nej inte alls.

Man far framåt. Får njuta så gott det går. Imorgon kan man vara död. Då är det för sent.

Men Påsk är vila här bara. Kanske något att titta på. Något att läsa. Men mest vila. Ett år hittade vi “The Killing”. Körde alla avsnitt som fanns på Netflix under påsken. Det var kämpigt. Har aldrig gjort varesig före och efter. Men bra. Och regnigt i Seattle. Stackars Bill. Men han kan ju åka därifrån när han vill såklart. Har väl en solig ö någonstans.

Sätter några pelargonskott och en påse bifftomater när jag är på väg upp från Hulkfyllningen. Tänk, snart kommer det inte en dag när man inte konstant är dammig av pelletsdam. Ljuvligt.

Smörgåstårta idag. Veg. såklart. Men en favorit. I alla fall om man får påskmust till. Och det får man. Sen Sachertårta. Efter det somnar man igen utan sprit.

Egentligen borde jag väl sätta mig i “studion” och mixa ner en låt. Bara för att jag vill. Bara för att jag kan. Men tror inte riktigt att jag orkar det… Men borde… Kanske nästa vecka. Eller något åt det hållet. Eller kan och kan förresten. Det gör jag väl inte. Går mest på glädje. Ja och det syns väl på lyssarantalet. Som ändock är större än 0. Fler än antalet “vänner” dessutom. Men kanske är de där tjugosex lyssnarna bara sådan som hamnat där bland mina låtar av en slump. Det är OK hur som för mig. Japp, konstigt nog är det så det känns. En befrielse faktiskt för en mycket avundsjuk och missunnsam människa som mig. Eller är jag inte? En del påstår till och med att jag INTE är ocool. Skrämmande tanke. Har byggt hela min existens kring det begreppet ett tag nu.

Men hur som helst. På låtsaskontor skall det inte sitta speciellt mycket under påsk. Möjligen bara för att skriva något i bloggen och för att underhålla växande blommor, skott och frön. Sen ledighet. Det, mina vänner, det lediga – utan längtan till stolen och koden och projekten – det är definitivt något nytt i mitt liv. Jag är en lugnare person nu. Jag har alltid känt att livet är för kort för strunt. Det har funnits så mycket jag vill göra. Men inte nu längre. Jo fortfarande mycket att göra såklart. Men det finns tid för annat också. Och att njut av det andra också. Det ironiska är väl att det här sker när man inte har sådär jättemånga år kvar. Nu om någonsin är väl ens tid utmätt. Man ser döden stå där med sin flagga och vinka.

Åldrandet har get mig två viktigt bra saker

• Skit i vad folk tycker. Men lyssna på vad de tycker för ibland finns det input värd att höra. Men sällan när folk har åsikter om ens leverne.
• Njut av det som är. Hur det än är. Det är de där alldagliga sakerna man värdesätter där borta. Inte priserna och festerna.

Fast det där tänker jag såklart inte tala om för någon under trettio. Man måste komma på det själv. Dessutom vem lyssnar på en sådan som mig.

Men nu får det vara nog med ord. Det finns en bok. Det finns en soffa. Japp lite godis. Vad mer kan en ocool gubbe på en kulle ute i ingenstans önska sig.

Nu, alldeles strax tänker jag stänga ner låtsaskontoret och göra påsk. Varför inte liksom? Nya tag på måndag-kväll när allt börjar igen. Där, då är man förhoppningsvis utvilad och väldigt, väldigt, väldigt trött på godis…

Ha nu en skön (och väldigt glad) påsk världen.