Det känns som lördag. Men jag vet att det är fredag. Men å andra sidan har det känts som fredag hela veckan under de senaste dagarna. I alla fall efter genombrottet. Före kände man väl inget. Var inne i bubblan.
Men lite en sådan där låtsasarbetsdag utan krav är det allt. Lite skönare. Plockar med lite saker som normalt inte hinner med att plockas med och fixar backuperna. Egentligen skulle man väl löda men någon måtta får det väl ändå vara på att ta sig friheter. Det finns nämligen saker att göra. Fortfarande och alltid.
Dricker kaffe. Gott efter mat. Men fick i mig en kopp i morse också efter pelletsinbubbande. Ett misstag. Den andra koppen är aldrig lika god som den första. Man skall vänta. Fördröjd njutning är liksom grejen. Alltid.
Får hallongrottor till. Inte dumt. En med hjortronsylt som inte går av för hackor heller. Experiment där uppe. Mycket sådant. Alla använde den fria tiden efter eget huvud. K hittar ofta på sätt att göda oss. Man får väl banta nästa vecka. Eller kanske veckan efter det. Varför ha brådska liksom.
Men extremt godissugen just nu. N. kom hem med en stor påse godis och glass i torsdags. Räddade oss lite där. Nu med kakorna adderade til det där så skall det nog gå vägen. Har inte varit sådär riktigt godissugen ett tag. Var kom det där ifrån helt plötsligt?
Men jag är ett godismonster. Tyvärr. För det syns på magen. Men alla har sitt knark. Låtsasjobb och söta saker är mitt.
Fast hellre dö ung och lycklig än gammal trött och sur.
Jag brukar ofta rekommendera de jag känner åt höger och vänster. Rekommendationer som ofta ger en del jobb. Riktiga bör tilläggas. För de rekommenderade då. Men jag får sällan de där tjänsterna återgäldade vilket såklart är OK eftersom jag inte från början rekommenderar någon för att få”något tillbaks”. Men igår faktiskt gavs det tillbaka. Förvånad blev jag. Genom en extremt snäll person såklart. Man kan bara tacka. Kan bli något kul av det där. Glad för det.
Men jag kan såklart inte bara sitta här och svamla. En sådan här perfekt dag måste man utnytttja. Såklart måste man det. Så det gör vi.
Tjing!
