Month: April 2021

Dom sista två pallarna skall in. Sen får det gå som det vill. Blir det sen kallt så får man frysa. Sådan är lagen här på kullen. Lagen tas på stort allvar. Stavas väl egentligen spara pengar. En sista månad. Eller, ja, jo, det kommer väl fortsätta det där sparandet och gnetande. Men på en helt annan nivå härifrån och framåt. Ljuvligt är bara förnamnet.

Fast hjälp vad trögt det gick att lasta in en pall. Ja och den andra skall ju in den också. Man måste jaga ut latmasken ur systemet bara. Helst innan man kan angripa det där.

Men det hinns nog med.

Morgondagen har förärats till att bli en jobbdag (visserligen på låtsas) den med. Godkänt och beslutat av högre instans. Utmärkt. Saker skall hinnas med. Ju!

Men också dagen är en låtsasarbetsdag. Liksom kvällen. Från låtsasarbete går man inte hem tidigare bara för att det är helg. Dessutom är det ju den (s)käraste torsdagen på året idag så det är bara att mata på med programkod och buggar som om de aldrig fanns en ände på sådana. Så det gör man. Stärkt då av veckans framgångar.

Men tänkte ändå i alla fall få med ett “glad påsk” till dig som läser det här. Tack vare dig finns jag också lite, lite, lite grann i den riktiga världen. Så känns det i alla fall. Gott känns det. Men ät inte för mycket… fast å andra sidan åt helvete med det. Ät så mycket du orkar. Efter påsk kan du svälta/springa/ojja/boxa/rida/jäkta/älska… bort det där. Det är inte sunt att aldrig kunna njuta. Dåligt samvete är för överhögheten. Präster och storgubbar/gummor att placera ut i dem under sig själva.

“Lillgumman” säger man inte ostraffat nu för tiden förresten. “Lillgubben” går dock bra. Kärring går bort det med. Om det inte föregås av “påsk”. Manövrera får man bland orden. Fast aldrig jag då. Jag sitter redan fast där i klaveret.

Det har hänt något. Ett självförtroende har uppstått. Vi har liksom börjar gilla vårt landskap. Börjat känna stolthet för byarna, bergen och skogarna. Vem kunde tro att det skulle hända? Jo jag såklart. Om man är inflyttad. Nåja återflyttad. När ens fru visar en bergen som man aldrig sett. Då förälskar man sig. Eller kanske är det mer som en kamrat som man växt upp med. En man är god vän med. Så händer det plötsligt. Man blir kär i den där vännen. Att man liksom inte tänkte så från början.

Japp, jag gillar Hälsingland. Föddes här. Räknar med att dö här. Låter lite futtigt och introvert. Men det betyder inte att jag inte uppskattar andra delar av världen. Bara det att närmast hjärtat bär jag alltid Hälsingland som ett blått smycke. För Hälsinglands färg är av någon underlig anledning blå för mig.

Lite fånigt är det såklart. Knätoffs och kålbullar. Men det finns mer i Hälsingland numera. Högteknologi i Alfta och Delsbo. Hårdrock i Bollnäs. Vilja och mod av stål i Edsbyn. Sammanhållning i Järvsö. Glada människor i Hudiksvall. Havsmusik och metalldjävlar i Nordanstig. Unga som omformar och bygger nytt. De som skapar ett nytt Hälsingland att fortsätta vara stolta över. Världen tillhör alltid de unga. Som gammal gubbe får man aldrig glömma det.

Sen är det människorna. De man kan lita på. Som står med båda benen på jorden. Visst övermodet finns där. Hälsingeslott har byggts. Men övermod behövs för att se utanför och över. Utan människorna inget landskap. Såklart. Det kan finnas hur många lador och röda stugor med vita knutar som helst. Människorna byggde landet. Ja och bygger landet.

Japp, också i Hälsingland.