Varmväder om hörnet. Det gillar jag. Där finns hoppet. Alltså om bättre tider. Sommar. En stund. Men inte ens hösten känns sådär skrämmande “förvinter” i år ens. det kan bara bli bättre nu. Inte dåligt det om nuläget faktiskt kan definieras som “bra”.
Men hav och skog och koltrastsång och såklart barfotafötter ut i trädgården med fil och ostmacka. Det är det som väntar. Kan man begära mer av livet?
Knappast.
Mer liv möjligen då med den gamles rätt. Som önskan alltså. Allt går så fort nu och här i livet.
Fast det kanske man får. Eller inte. Men jag tar de dagar jag serveras. Om de blir få så gjorde jag i alla fall så gott jag kunde hela vägen. Blir de många dagar så hoppas jag att jag gör detsamma alla de dagar som erbjuds. Bäst vore väl att dö här sittande vid skrivbordet. Eller med lödkolven i hand. Knall och fall liksom. Värst såklart vore det att bli sängliggandes eller att bli djupt inbäddad i senildementa dimmor.
Livrädd är jag såklart att hamna på ett äldreboende där alla andra bara pratar fotboll, älgjakt och snöskotrar. Fast egentligen är det väl inte stor skillnad mot idag. De jag träffar kör ju de där diskussionerna. Ja och toppad med sjukdomar. Mest sjukdomar om man tänker efter. Och nej, det finns inget fel i de där intressena. Jag är ingen snobb. Men jag är bara inte intresserad av det där. Åtminstone inte nu.
Så fly borde man. Antagligen och kanske.
En vän sa att dom skulle köpa ett hus och starta pensionärskollektiv. En bra ide. En strand, ett hus och ett gäng gubbar och käringar. En sköterska som tittar till oss då och då. Ja, varför inte?
Fast inte nu.
Känner mig i skaplig form än så länge. Har några resor att göra först. Några städer som skall besökas. Några människor att lära känna. Doft av hav att insupa. Ja och en öl då och då med lite god mat.
Fast nu, här, i ett låtsaskontor som finns i ett hus på en kulle där temperaturerna utanför sakta stiger, så finns det en och annan bugg att fixa. Ja och jag är den enda som har en vilja att fixa just dom. Så på dom bara.
ps Eftersom jag är emot dödande så släpper jag ut mina buggar. Jo jag vet. De flyger och kryper och kravlar till andra människors program och ställer till problem där istället. Men det kan inte hjälpas. Att bara mosa dem passar liksom inte mitt kynne. Jag kan bara be om ursäkt för det där här och nu. ds