Month: June 2021

https://twitter.com/i/status/1409219595001532421

Att stiga upp en sommarmorgon. Först. I huset. I världen. Ja, det är fantastiskt. Egentligen skall man väl gå ut. Sätta sig där. Äta frukost. I den där trädgården som är ett uppehåll i tiden. Som kanske saknar en brygga och havet, men har allt det andra. Bara pionen är värd en sittning där ute i det gröna, det sköna.

Men jag går inte ut. Vill sätta igång. Matar mig själv och katten som stryker sig kring mitt ben. Duschar. Ner för trappor. Sätter på dagens första tvättmaskin. Upp med alla dörrar. Upp med fönster. Trycker “on” på tekokare (sätter alltså i kontakten). Inget annat än fågelsång fyller luften. Man behöver inte sätta på musik. Den finns där redan.

Sen vattna tanterna. Pelargoner och andra är törstiga. De ler på tanters vis och säger “tack”, “tack” och vi språkas vid en stund som vi alltid gör vid vattning. Te kokar upp. “Off” (kontakten ur). Häll i kopp. I med billig tepåse. Det får duga. Tre kvar. Sen blir det bättre. Kanske. Spelar det någon roll? Icke!

Datorn är redan igång. Snurrar alltid. Liksom några till av samma sort. Det är liksom lika bra.Större delen av dygnet finns ändå det behovet. De är mina slavar så sömn och vila utdelas inte.

Kina meddelar att korten är klara. Skickas idag. Imponerad av tillverkningshastigheten. Beställde torsdags kväll. Behöver dom ju inte förrän efter semestern. De kan färdas genom världen upp mot norr i makligt tempo. Jag tänker inte ens fundera på dom de närmaste veckorna.

Inget märkvärdigt händer här uppe på kullen. Antagligen kommer inget större att hända heller. Det stora i det lilla. Kan man inte lära sig uppskatta det fantastiska i de små sakernas varande går man miste om, 99% av livet. Visst kan man tycka det är synd?

Men min dag har precis börjat. Bättre kan en start av en dag, en vecka, knappast bli. När ljuden av en värd som vaknat börjar nå mig skall jag lyssna på mitt första sommar för säsongen. Skämma bort mig med ynnesten att få ta del av en annan människas liv. Stänga av om jag inte får det. Man måste öppna upp i de där programmet om det skall bli bra. Danielsson’s goda ande måste vara med.

Kan man önska mer än detta av ett liv, en dag, en sekund?

En smart normallampa, dimbar, färgställbar, wifi för 49 spänn. Ja jävlar liksom. Jag köper den iof mest för att testa om Tuya convert fungerar med den. Men man skulle nog kunna lägga den där slanten på en ändå. Eller två. Eller tre. Men om Tasmota fungerar vore det såklart bäst. Då kan man sannolikt på mesh att fungera på dom också. Det är dit jag vill.

Appen som följer med fungerar i alla fall klockrent. Längre än så hinner jag inte. Får återkomma till konverteringen. Lek har sin tid, annat sin.

Men söndag. Utedag. Sommar. Japp, på riktigt. Vem fan kan älska vinter? Jag bara undrar?

En rödbröstad sätter sig nära och tittar nyfiket på K och mig när vi sitter ute och fikar. Japp, Rödhake, aldrig sett här tidigare. Ett trevligt besök definitivt. Jag hoppas paret stannar hos oss och återkommer nästa år. Håller sig undan alltså under vintern från småfågelsätande Fransmän. Klarar av resan söderut och den tillbaks. Fantastiska prestationer.

Men nu befinner jag mig på låtsaskontoret och sitte rhär med öppna fönster. En härlighet det också. Företag äger man inte bara. Man lever företag. Det gäller också låtsasföretag. Om man låtsas alltså. Men företag är så mycket mer än sälj och köp. Det är identitet också. Att vara “företagare”. Viktigt för mig och min identitet. Mer viktigt än siffrorna och summeringarna på olika konton. De som i mitt fall länge nog nu varit röda. Min revisor tycker det där är lite galet. Jag ser det på honom. Men vad vet en revisor om att leva ett liv?

Allt kanske när jag tänker efter… Det är de där man tror man vet något om som förvånar. Eller hur? Och vad gör revisorer på sin lediga tid. Näpp, det vet man lika lite om som vad bankmänniskor gör efter tre.

Men sommar hörni. Känns som det varit det ett tag också faktiskt. Oftast tycker jag den liksom börjar kring midsommar någonstans. Men i år tycker i alla fall jag att sommaren har varit över mig minst en månad redan. Nej, det tänker jag inte ens klaga över. Ovanligt när det gäller mig. Eller hur?

Med midsommar. Det smakar gott bara ordet. Sen allt annat. Grod-dans. Dragspel. Nubbe. Sill och blommor och limegröna träd och insekter och hav och allt det där andra. Hoppa groda är jag en jävel på vettu.

När jag var en ung man gick jag ofta alltid kvällskiftet av någon anledning veckan före midsommar. Det måste ha hänt under flera år. Men i och med det så var alla man kände någon annanstans när jag blev ledig. Alla hade såklart glömt att tala om för mig vart man skulle. Så där satt man. Ett år gjorde jag Dalarna på egen hand. Ett annat år sökte jag efter bergatrollets skatt uppe på ett berg vi en sjö. Då vet ni att det gäller det att inte vända sig om om man hittar den. Fast det gjorde jag nog inte. Eller också vände jag mig om. Glömde allt om den som man skall då. Men vad skall jag med en skatt till? Men som ung tänkte man såklart aldrig så. Fast har aldrig saknat eller längtat efter den där skatten. Men sådär var det mer än ett eller två år. Jag jag var väl kanske inte heller så begeistrad i de där fylleslagen.

Jag har gjort för mycket på egen hand i mitt liv. Men kanske föds man sådan. Väljer inte. Finns en sorg där också. En fånig melankoli. En längtan bort från det solitära till gemenskap som aldrig riktigt lämnar en i fred.

Men man föds ensam och dör ensam. Jovisst, de flesta har en mor och en far och syskon och släkt som tar emot och ger kärlek när man väl är född. Liksom de flesta har vänner som sörjer en när man är borta. Men att födas och att dö gör man själv. Mycket annat också. Ensam måste liksom bara stark. Annars skulle ingen födas och ingen dö eller ens bli förälskad.

Fyra dagar kvar att låtsasarbeta på. Sen semestertider. Fyra veckor in the void. Sådant kan skrämma. Men har tränat under två år nu. Klarat av det. Gillat det till och med.

Men sitter jag här och låter tankarna löpa fritt blir det kanske ingenting med det där. Så HÅLL KÄFT mumlar jag till mig själv och avslutar mitt svammel för dagen. Ord, ord, ord utan värde. Nu, igår, imorgon. Och för alltid. Som en gris utan tårar som springer vilse på sin egen bondgård dan före sin egen slakt.