När jag leker gud, alltså går där och bestämmer vilka som skall få leva och vilka som inte skall få det, kör gräsklippare alltså, så noterar jag att tjattertanterna saknas. Inte en enda ser eller hör man. Jo jag ser tre ungar flyga norrut. Men annars helt tomt. Björktrastar brukar annars gilla att leta insekter i gräsmattan efter att jag klippt. Ibland direkt efter klipparen men oftast en bit bort. Alltid tjattrande. Det är ändå deras trädgård. Något dom tydligt brukar markera när man kommer ut om morgonen.
Jag saknar dem redan. Vet vad det innebär. Snart tystnader det mesta av fågelsången också här på kullen. Mörkrets förlöpare är dt när de ger sig iväg. Vart? Ja det undra jag varje år.
Fast än sjunger koltrasten. Hänför. Vår nuvarande herre på kullen har en sång med ett abrupt slut. Som om pickupen lyftes av skivan mitt i låten. Han tycker väl det är vackert. Den som annars sjungit i sommar, som härmat allt möjligt, har jag inte hört på ett tag. Men tack gode han/hon/det/gud och jämvikten för koltrastsång. Den tar sig rakt in i hjärtat på den här ocoole gubben varje gång jag här den. Finge jag dö liggandes under en lönn med koltrastsång som fyller luften så skulle jag inte ha några problem med den saken. Fast det skulle såklart gå lika bra med Metallica på hög volym och vilket rum som helst också å andra sidan. Man får vara flexibel av sig i de där lägena.
Men klipper gräs alltså. Ny drivrem levererad. Som också är för lång. Man är alltså besviken på leverantör och får extra motion på köpet. Säkert bra för en sådan som mig. Men hinner inte så mycket mer än att klippa gräs. Delvis möjligen beroende på en del sovande på soffan under förmiddagen.
Trött nämligen. Hämtar igen från brist på sömn. Tröttheten är på riktigt fast jobbet är på låtsas. En paradox så god som någon.
Men med gräset klippt borde jag alltså hinna annat imorgon. Ja låtsasarbetsveckan börjar där och då också. Sen fyra dagar till på det. Sen får man hålla sig ifrån kontoret i fyra veckor. För den stora fredens skull. Ja och kanske för att man behöver det. Mår bra av det.
Är det någon som har tjugofem meter läkt i bakfickan så skulle vi kunna göra affärer. I Ljusdal var det i alla fall slut. Att jag behöver var väl den enda anledningen till det.
Men en slö lördagskväll väntar. En film kanske. Eller rent av två. Något att tugga på. Vad mer kan en människa begära. Har ju dessutom fått jordgubbstårta i helgen. Där snackar vi nivåer liknade semlor och Vics Blå. Gott. Saker värda att leva ett år till för.
Liksom.
Sommarens riktigt stora höjdpunkt är ju att sova med öppet fönster annars. Hut ljuvligt är nu inte denna enkla lilla njutning i livet. Har man tur sjunger koltrasten utanför fönstret när man vaknar. Även med otur så svävar gardinerna på ljumma vindar i en sommarbris. Ja och ett lätt sommarregn där ute kan man också ligga och lyssna på och njuta av till fullo.
Nu har jag skrivit så mycket om fåglar att jag väl snart får en räkning av Ulf Lundell. Det spelar liksom ingen roll att jag var först. Men han, den girige gamle mannen, kan jag inte med längre.
Antagligen inte han mig heller. Men tur för honom så har han ingen aning om min existens.
Lika bra att det förblir så.
Tror jag.
Over and out.
