Month: June 2021

Ser den där gamla rullen på Netflix. Ja gammal. Känns verkligen så. 90-tal. Nyss. Schack är temat. Underbarnet. Ja allt det där. Minns inte ens vad den heter. Filmen alltså. Tror inte heller jag behöver veta. Kan med lätthet låta både film och namn sjunka in i glömskans oändlighet.

Men även en amerikansk “snabbköps”-film har sina korn av värde i sig. Ibland. Ja och den här har förvånande nog det. Under en scen där det spelas ett parti i schack där själva njutningen i själva spelet befinner sig i förgrunden. Alltså, där det inte handlar om att vinna. Inte handlar om pengar och priser utan bara om själva spelet. Skönheten. Insikten liksom boomar in i min hjärna som ett tungt åskväders tyngsta blixt.

Precis sådär är känslan för mig när jag håller på med min musik.

Exakt så. Det var som om han/hon/det/gud talade till mig. Härligheten i att skapa. Att befinna sig inne i skapandet. Just där betyder det såklart inget vad andra kommer tycka om det. Om det är kommersiellt gångbart. Om det är “bra”. Bara det där att göra något med passionen påkopplad. Tvekan och tvivel kommer efteråt.

Ja och jag förstår alltså till och med schackspelarna där. Kortspelarna. Alla andra som jag kallat lekare. Alla det där jag har tittat på som tidsfördrivare. De som har för mycket liv. Har tid som måste förbrukas på något sätt. När mitt liv hela tiden och alltid har saknat tid. Men finns passionen där i det man gör, då kan det ju inte vara fel. Vad som helst, ja allt, blir toppen om själen är med i själva “spelet“.

Sen slår det mig såklar. Jag känner samma sak när jag skriver. Exakt. Det är kärlek. Passionen. Känslan. Ja oftast också när jag bygger elektronik och programmerar också. Och fan liksom. Jag tror jag hittat den heliga graalen, vägen till evig lycka. Igen…

Tänk om sanningen om allt inte är mer märkvärdig än vilken sten som helst som ligger där i en hög av stenar. Det stora i det lilla. Jo det och jämvikten.

Mörker som inte är så mycket mörker. Man blir lurad av lysrören på låtsaskontoret. Tror att det är mörkt ute. Men släcker man dom så inser man att vi är där nu. Natten lyckas aldrig riktigt ta över efter dagen. Ljuset dröjer sig kvar.

I början när vi bodde här var K och jag otroligt fascinerad av ljuset under den här tiden. Var ofta ut med bilen ut i skogen på nätterna för att uppleva det på riktigt. För helst skall man såklart åka rakt in i en stor skog och där sätta sig på en sten och uppleva midsommarnatten. Underligt nog är det där inte alls samma sak i Edsbyn där jag växte upp. Fast Edsbyn bara ligger cirka sju mil härifrån. Men det kan såklart ha med ljusnedskräpning att göra helt enkelt. Eller också är det höjden över havet här som skapar det där magiska ljuset.

Nu har man bott här ett tag. Man tar saker för självklara. Luften, vattnet, bergen, midsommarljuset och inte att förglömma vinterns blåljus. Men jag försöker ändå minnas och uppskatta. För att inte bli en fattigare människa. Som man blir i glömskan.

Men härlig tid. Suger in synen av midsommarblomster och andra blommor idag när jag hämtar posten. Man blir verkligen bortskämd den här tiden. Den gamla damen, körsbärsträdet, som vintern gick så hårt åt blommande för bara en vecka sedan. Nu är det fullt av bärämnen. Hon tänker tydligen skämma bort oss i år ockdå den goda damen. Förtjänar vi det ens? Men som vanligt är det bara att tacka och ta emot. Njuta av de där röda solvarma smakexplosionerna.

En måne hänger uppe på himlen här utanför. Kämpar med ljuset. En kamrat på färden genom universum. Känns gott på något vis. Fullmåne den 24’e. Extra magisk midsommarhelg alltså.

Men dags att lägga sig här. Bokslut avklarat också idag. Inte för att det är märkvärdigt på något sätt. Men det skall göras och lite anspänning är det ändå.

“Klar” blev jag inte idag heller. Dokumentation stod det på en lapp. Försökte följa den instruktionen och skrev ganska många ord. Får nog fortsätta efter den vägen också imorgon.

Solitärens liv på en kulle. En ocool tillvaro. Men jag klarar av det. Har ju valt själv. Skall vandra hela vägen och sen… ja fjäril alltså.