Den “gamla damen” skämmer bort oss såklart. Doften av blommande hägg på det och sen en rejäl dos Koltrastsång. Eufori. Jag tor inte ens Ulf Lundell kan deppa.
Categories
Bortskämda
Day: 3 June 2021
Categories
I som i…
Intensivt knappande idag. Det är “klar” jag försöker komma fram till. Det är en kamp. Det här momentet. Att nå dit och att våga ta fram stämpeln med “KLART”. Men knappar alltså på.
Får $10 från Microchip igår att använda på Starbucks. Snällt. Men det finns få Starbucks i Los. Lovar. Försöker pracka på son eftersom han bor i Uppsala. Men Starbucks ligger på andra sidan stan. Så mycket lockar inte en kopp kaffe för en stadsbo. Här åker vi nästan tio mil enkel resa för att handla. Olika.
Om nu någon läser det här och brukar gå förbi en Starbucks så skicka ett PM så bjuder jag på en kopp kaffe. Eller Microchip bjuder. Eller hur det nu blir. Gratis torde det i alla fall bli. Om du kan hålla dig inom $10 dollars gränsen. Inga strängar kopplade till det där. Du behöver inte ens säga tack. Jag tycker bara det är synd om $10 får ruttna bort på ett låtsaskontor ute i skogen.
Idag kommer annan present. Github. Dricka. Chips. Choklar. Badboll. etc. Trevligt värre. Första gången på länge som posten varit in och levererat IRL. Vi har världens bästa lantbrevbärare här och dom vill man helst träffa ofta. Men nu har det varit som det varit några år. Blir kanske ändring på det där.
Men en riktigt presentdag alltså. Eller rent av två. Troligen inte tre. Som vanligt har jag inget att klaga på.
När jag tittar mig i spegeln så ser jag såklart en man som blir äldre och äldre. Men samtidigt kan jag titta på den där mannen och tycka att det är lite tidigt att dö nu. Han har en del kvar. Men faktum är faktum såklart. Trist. Kan man tycka.
Men knappar trycks inte på sig av sig själva. Dit har vi inte kommit ännu. Så tills vi är där får jag och andra sköta det där knappandet. Det är precis det jag alltså skall ägna mig åt resten av kvällen. Men musik på såklart. Högt. Och med ett öppet fönster. Utan att frysa. Livet är alltså gott. Tack för det.
ps Någon hade levererat “Nya Testamentet” i brevlådan också. En bok alltså. Men har ju den. Både i nyare utgåva, nåja 70-tal, och en artonhundratalare. Behöver inga fler. Kastar. Fast det tar emot att kasta böcker. Men min slutsats när det gäller de organiserade religionerna är att de gör mer skada än nytta. Tänk själv kamrater. Då får vi en mycket bättre värld. “Herrens” och alla djävlars tid har passerat. Nu är det damernas tjuv som gäller. Hela havet stormar. Frihet. Hurra! ds
Categories
Summerfest
Redo för GitHub Summerfest nästa vecka. Tack GitHub!
Categories
10 år
Tydligen firade grodan, eller mer korrekt Grodans Paradis AB, tio år igår. Tänka sig. Vad tiden går. Det känns som det bara var några år sedan jag åkte ner till banken med den där högen pengar som var starten på något nytt. Fast allt det där handlade mer om att försvara sin identitet än att försöka bygga ett företag. Det behövs mer resurser om man vill göra något på allvar. Är det något jag lärt mig av min företagsresa så är det det. Aldrig igen ett underfinansiserat projekt härifrån.
Men man skulle väl köpa tårta, några öl, satt upp ballonger, och firat hela natten. Men nöjer mig med en Guld Nougat, en påse Vics Blå och den där Covid-19 sprutan då. Inte så illa det heller väl?
Fast mest förluster såklart. Rött en favoritfärg. Kan man tro. Det finns många kronor att hämta ut för den här gubben eller för den som, en dag tar över, om det en dag skulle bli svarta siffror i det här bolaget. För lite lagt på hög blir också mycket till slut.
Fast har jag berättat att jag älskar det här. Kanske finns det ett värde i något sådant också. Jo, de finansiella instituten skiter såklart i sådant. Vinnova och andra också. Ja de flesta. Men den där man är då? En viktig en. Åtminstone för en själv. Japp, där är det viktigt. Antagligen det viktigaste. För att orka leva och göra det bra.
Sen vad andra tycker, om de tycker att man är en nolla och en dumskalle spelar väl egentligen inte så stor roll. Åsikter, som man har rätt att ha. Men mer än så? Knappast.
Så tio år. Kan man hoppas på tio år till. Pension förändrar inget. Egentligen inte. 151 dagar kvar. En slags frihet. Men jag är den jag är och lär inte förändra mycket i mitt liv. Åtminstone så länge jag är frisk och har orken kvar.
Min dag har redan snurra på ett tag. Housekeeping på ett låtsaskontor, på en kulle ute i skogen. Nope, ingen nämnvärd skillnad mot att sitta på ett riktigt kontor på Drottninggatan i Stockholm. Tycker, eller tror man på det så är man såklart en idiot. Ändå är det så det fungerar. Ja och jo. Folk väljer bil efter färg också. Så jävla rationella är vi inte som vi tror.
Nu skall jag starta om min maskin. Hatar nämligen den där dialogrutan som poppar upp med jämna mellanrum och vill att jag skall göra det. Sen, efter det, skall jag förändra världen. Japp, alldeles på egen hand. Det finns nämligen ingen annan att hålla i hand när man gör det.
Serru!
Niclas Björsell, docent i elektronik och forskare vid Högskolan i Gävle
Source: Elektronik I Norden » Framtidens industriarbetare är inte mest hotad