Den försvunna kvinnan hittad av fjällräddningen. Hela Los pustar ut i en gemensam kollektiv utandning skulle jag tro.
Fantastiskt samhälle vi har ändå. Hela den här apparaten som sätts igång för oss alla oavsett om vi är miljonärer eller fattiglappar eller har olika ursprung eller läggning. Segregering, ett vi och dom samhälle, nej tack.
Nyutslagna syrener till polis och fjällräddning härifrån kullen.
Bra jobbat!
En helikopter som dundrar över oss. Polisbilar cirklar runt efter vägarna. En dement kvinna är borta sedan i morse. En av de där goda, snälla, glada som inte borde drabbas av något ont alls i världen. Inte hennes familj heller. Men så fungerar det som vanligt med skitspridningen. Skiten träffar alla. En klick i alla riktningar. God, ond rik, fattig. Tjoff. Nu hoppas vi bara på ett lyckligt slut på den här historien. Alla tummar hålles.
Själv ägnar jag dagen åt att gräva ut för fundamentet för statyn över min egen storhet. Japp, eftersom ingen annan har kommit på tanken att starta en större insamling och sätta upp en staty till min ära så får jag väl göra det själv. Jag har tänkt mig något i stil med Jesusstatyn i Rio. Att jag efter att den är färdig kan stå här på kulle och blicka ut över “min” by sen i evinnerliga tider. Självklart med en välsignande gest. Jag är ändå den jag är. Eller hur?
Nåja.
Möjligen blir det till slut ett av K beställt blomland också.
Men sommarsäsong igång här på riktigt. Det blir inte lika mycket såsande i soffan i helgerna. Det rusas ut. Finns en njutning i det också. Förvånandsvärt tillfredställande är det att varje år komma ut och jobba med händerna. Göra sådant som gör ont i kroppen. Gillar mycket.
Koltrasten här på kullen är något alldeles extra i år. Tror fan den inte bara kan härma storspov utan att den kan joddla också. I alla fall lyckades den åstadkomma något som var väldigt likt en joddling idag. Ja och sen har den några andra underliga toner som jag inte riktigt kan identifiera för sig också. Jag tänker att antagligen spenderar den vintrarna i någon Schweizisk multimiljardärs trädgård. Någon i hushållet joddlar. Eventuellt gör alla schweizare det förresten. Känner bara en. Inte multimiljardär. Har aldrig frågat om han kan joddla. Eller om han gör det. Men hur som helst. De andra ljuden. Ja en multimilinärs tomt. Vad vet man vilka ljud som förekommer där. En Ferrari startar. Drinkmixer körs. Ja ni fattar. Förhoppningsvis tar den lille svarte med sig några av mina svordomar tillbaks till vintern. Möjligen skulle man bara för att jävlas ägna dagarna åt att högt sjunga internationalen. Men å andra sidan finns en fara i det. Då kunde koltrasten eventuellt bli klassas som ohyra i miljonärskvarteren. Skjutas. Bortsaneras. Det vill vi inte. Jag har stor glädje av hans sång. Även om jag saknar vår gamle Pavarotti också såklart.
Nu skall jag stoppa in lite mat i därför avsett gap sen skall jag börja min låtsasarbetsvecka. Liv som går.