K och jag bär in ved. Orkar med fyra pallar. Återstår fyra till. Får ta under veckan. Skönt att stapla upp. Man känner sig rik. Men har inte fått fakturan ännu. Sen känner man sig väl fattig igen. Men OK. Normaltillståndet. Vintern kommer. Förberedda.
Uppe i lägenheten igen. Ostkaka. Längesedan. Mäktigt men gott. Ingen orkar ta om Hälsinge ostkaka. Men bättre än den Småländska varianten, den som inte går att äta ens. Jodå jag har försökt. Då när jag trodde att ostkaka var samma sak överallt. Gör inte om.
Heja Hälsingland liksom.
Älgkon kommer förbi och visar upp sina två kalvar. Dom har vuxit till tredubbel storlek över sommarmånaderna. Vackert. Bara för några år sedan var det älgkon själv som gick här med sin mamma. Ja också irrande omkring här förvirrad tillsamman med sin bror efter att ha blivit bortstötta. Tid som går. Fördel ett liv här ute.
Fast bilder genom fönster blir såklart bilder genom fönster. Kan inte bli annat. Som om det inte räckte med mobilkamera. Fast tar dom såklart bara för er skull kära bloggläsare. Inuti mitt huvud är bilderna i färg, rörliga och helt knivskarpa.
Coolare har jag inte blivit över helgen. Helt säker på den saken. Men själv är jag ganska nöjd med det hela. Jag har liksom vant mig vid att vara ocool. Fattas bara annat om man varit ocool gubbe ända sedan fem års ålder. På ett ungefär alltså.
Murar lite i helgen också. Sådant får man liksom pilla in mellan det andra som skall fixas. Bisysslorna. Finns många sådana. De flesta inte ens värda att nämna. Alltså som lördagens murning är det.
Men sömn såklart. Soffa. Bok. Kaffe. Stärkande vila. Återhämtning. Det där som helger är till för. Fast att bära in ved är återhämtning det också. Fungerar så länge man gör något annat än det man sysslar med under större delen av veckan. Så enkelt är det. Ändå så många som måste hör det från någon cool person (på TV).
Nu här nere på låtsaskontoret. Musik på i hög volym. Går rakt in i någon ospecificerad del av skallen mig och skapar energi. Vill köra, köra köra. Älskar det. Så enkel är man. Har aldrig heller försökt varit annat.
Nu Ulf Lundell. Gubben. En skitgubbe som gör bra musik. En fyllekörare. Hatar fyllekörare. Super egoisterna. Sen är det där med att muta in skrivandet om fåglar. Hatar karln. Klarar snart inte av att lyssna på honom heller. Fast måste väl. Går ju inte att plocka bort från listorna. Eller kan man det?
Blåbär avklarade. K fixar biffen. Stor sten faller från mina axlar. Hatar att plocka blåbär. Får blåbärskaka som jag dock gladeligen moffar i mig. Går säkert upp ett kilo på kuppen. Upp är lätt. Ner är svårt.
Påminns om hur många lärda och hyllade verk det skrivits av idioter genom tiderna. Nio av tio verk är skräp och skrivet av en idiot. Alla författare bär professors titel och andra fina titlar. Historien gör dom alltid till clowner. Varenda en av dom. Man kan le åt dom redan idag.
Utom några då såklart. Ofta de som skiter i de där titlarna.
Men musiken manar mig framåt. Jag är också en clown, men utan titlar som legitimerar mig som en, har saker att göra. Förändra världen är målet. Inget mindre än så. Inga priser eller titlar är goda nog. Svårare behöver det inte vara. Lyckan i att göra det man måste.
Liksom.