Month: September 2021

Musik

Konkurs

Post author By Åke Hedman
Post date 2021-09-02
No Comments on Konkurs

En kaffe är enda lösningen den här morgonen. Jag nyttjar normalt en kopp te just här på tidsaxeln. Allt för den fördröjda njutningen i ett ta dagens första kopp kaffe till lunch, precis efter en tallrik ätbart.

Lite stressad. Hur man nu kan vara det i min låtsasvärld. Men vill mer än det finns timmar. Jag föddes nog sådan. Som en som vill mer än det faktiskt finns timmar. Jag har aldrig hunnit ikapp och kommer aldrig att göra det. En god insikt. Åtminstone det.

Men kaffe alltså. Händer inget annat efter en kaffekopp så kan man åtminstone närma sig det maniska. Men en kopp är kanske för lite för det.

Blir inbjuden till återträff igår. JB i Gävle. Det där konkursade imperiet (2013) ni vet. John Bauer Gymnasiet. Fick liksom skulden för det privata roffandet inom skolvärlden. I Gävle fanns inte det där. Bara en underbar gymnasieskola med underbara människor. Sannolikt de bästa jag mött i mitt liv. Nu vill lärarkår, städpersonal, administration alltså ses igen. Tror det var tio år sedan jag slutade. Nästan. Men man minns varenda en. Det fanns något speciellt där. Eleverna kände det också. Det vet jag. Jag har träffat några och de kramas och säger Åhhhhhh….

Fast återträffar…. Jag är inte så mycket för dom. De jag varit på har mest inneburit besvikelser. Minnena är bättre än verkligheten. Så jag avstår nog. Minns de där fantastiska gänget inne i huvudet istället. Bevarar var och en där som ett guldägg som inte behöver putsas eftersom det redan är så glänsande och vackert som det kan bli.

Givetvis måste man passa på att sätta rubriken “konkurs” när möjligheten nu gavs. Brukar kunna åstadkomma bloggvisningar och plusstatistik. Det finns ingenting som möjligheten till jävelskap för någon annan som lockar människorna. Det kan få en att misströsta. Att i alla fall nöja sig med att betrakta dem bara på avstånd. Aldrig närma sig igen. Flytta till Los. Öh…

60 dagar kvar idag. Fullständigt obegripligt såklart.

Böcker

Senast lästa bok

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elisabeth Gilbert

Det HÄR mina vänner ÄR en mycket härlig bok. Gillar den mycket. Vetenskapen. Sjuttonhundratal fram mot förra sekelskiftet. Tron på stringensen. Hur idéerna liksom planterar sig i människorna och sedan mognar ungefär samtidigt. Vi får ett namn. Hjälten. Bildskön. Rik. Men vilka minns dem som kom fram till samma saker samtidigt? Eller de som byggde fundamentet, grunden för de nya idéerna?

Det jag gillar mest i boken är nog beskrivningen av känslor och händelser och tankar under 17/18 hundratal. Det är inte placerade med filter påslaget utan satta där norma som det såklart var. Människorna tänkte ungefär på samma sätt då som nu och samma saker var viktiga. Jodå, världen var full av “mobiltelefoner” också på sjuttonhundratalet på samma sätt som den kommer vara fulla av dem under nästa århundrade. De har bara andra namn och andra tillverkare.

Mötet mellan en åldrad Alma och Alfred Wallace går såklart inte av för hackor det heller. Eller beskrivningen av en kvinnlig vän, hennes man, systern, fadern, prästen på Tahiti. Jo jag gillar det vetenskapliga den här boken. Passionen för något. Men mest gillar jag människorna ändå. Och lite är det kanske, som K uttryckte det, man kommer inte sidopersonerna tillräckligt mycket in på livet. Vill veta mer om dem. Men kanske är just det beroende av att man blir så intresserade av dem att man verkligen nästan måste veta mer. Frön till nya böcker kanske var och en av dom.

Hur som helst. Läs den!