Hela kulle lyser upp. Man tror atombomb. UFO. Snöskottartraktor. Eller förvirrad timmerbil. Men det är såklart Jesus. Jodå. Fel plats igen såklart. Han skall som vanligt till Edsbyn men landar alltid här. “Alltså använd GPS” tänker jag (suckar där) som är lite teknikinriktad. Eller “fråga farsan vart du skall innan du far” om det nu skall vara på det här viset. Han vill ha skjuts till Edsbyn igen. Men jag vägrar. “Skrid dit” säger jag och Jesus skrider iväg åt det hållet med en mild förlåtande blick som alla konfirmerade känner igen. Man får nästan storhetsvansinne. Om man nu inte redan hade det då såklart. Jaha tänker man “Bara ännu en dag på en kullen…“.
Det är måndag. Den som föregåtts av söndag. Nope. Inte helt förvånande är väl den ordningen. Det är oftast så det brukar gå till. Ja, man skulle rent av bli riktigt förvånad om ordningen blev den omvända.
Men här på kullen är allt lugnt. Veckan började såklart igår. Den bara fortgår idag. Som dagar i veckor gör.
Den största händelsen som finns i planen idag är väl att köra ut soptunnan. Sophämtning imorgon. Båda kärlen. Brunt och grönt. En varannan månadshändelse. Jo jo. Spännande liv här på kullen minsann. Alltid.
Nåja, och nej, man orkar inte med mycket mer i min ålder.
Troligen.
Har i och för sig inte testat.
På allvar.
Fast imorgon är planen att klippa sig. Det var länge sedan nu. Men av med allt gäller nog. Inga halvmesyrer. Långhåriga gubbar är verkligen bland det mest patetiska jag vet. Ändå växer de där håret ut och man hamnar där i den där kategorin i alla fall. Inte bra för självkänslan. Men imorgon alltså. Sen korthårig per definition i två till tre månader. Sen är man väl där igen. Patetisk och långhårig. För att komma till frisören innan längden rent av blir besvärlig det lär man inte lyckas med trots goda föresatser som uttalas varje gång jag besöker en frisör. Nåja. Bör koncentrera mig på denna första gång innan jag siktar på en uppföljning. En sak i taget. Sen blir det väl bra hur det än blir. Hoppas man.
Fast egentligen är det här en rätt fullbokad vecka för att vara jag. Det händer något varje dag. Till och med utflykter ut i världen (läs Hälsingland) skall det bli. WOW liksom. Det var inte igår. Kommer nog till och med att tala irl med människor. Jodå!
Men kod skriver sig inte själv. Inte ens med copilot. Den är visserligen till god hjälp. Bättre än jag någonsin kunnat tro. Men ett tag till får vi kodslavar nog knacka på tangenterna ändå.
