Month: October 2021

Leker snickare hela dan. En balkongdörr som behöver fixas. Det går sådär. Jag äger väldigt mycket billigt i verktygsväg. Tillsamman smed mina inte alltför imponerande trähantverksförmågor så blir inte alltid slutresultatet vad jag hoppas på. Men får nog till det där nästa vecka. Skapligt ger nöjd gubbe.

Men jag har lärt mig att det inte lönar sig att köpa det billigaste. Fick nämligen två sågar efter att ha hjälpt en snubbe med lite grejer en gång. Sådana där sågar av känt märke. Första gången jag sågade med dem så trodde jag inte det var sant. Det gick så otroligt lätt. Inte kunde jag väl veta att det var sådan skillnad som alltid ägt sågar av de billigaste slag. Gärna också slitna. Kommer aldrig mer köpa en billig såg.

På senare år har yngste sonen förärat mig med både ett stämjärn och en skiftnyckel av bästa märke. Samma sak där. Vilken skillnad. Jag vet nu hur enkelt det kan vara att dra åt en bult när skiftnyckeln inte glappar och hela tiden måste justeras och hur ljuvligt det är när järnet skär rent och lätt i trät. Härligheter. Min farsa var verkmästare. Samtidigt lika snål som jag när det gäller egna verktyg. Så de där glappa skiftnycklarna som skulle kastas på jobbet dom kom hem. Ja och vem tror ni ärvde dom sen när han var borta? Gissa?

Men det skall bli slut på sådant där. Har kanske inte råd med det allra finaste och bästa men väntar hellre ett tag och köper åtminstone skapligt istället för att kasta mig över det allra billigaste. Så-det-så.

Har man ett val så kan man såklart ta det där beslutet. Har man inte valet så är det såklart inte lika lätt.

Halloween gick spårlöst förbi här på kullen. Möjligen har alla ungar redan fått så mycket godis som de orkar proppa i sig eller också är det vägen upp hit till kullen som skrämmer med sitt lamplösa mörker upp mot det mörka huset. För nog är det lite the forgotten house on the hill över det här huset när mörkret falliot. Men bara positivt kommer ur det där såklart eftersom allt inköpt godis blir kvar. Ho-Ho. Ha-Ha-Ha.

Cappuccino och prinsesstårta blev det alltså i Bollnäs på fredagen. Det där att unna sig. Jag tar alltid prinsesstårta för att vara på den säkra sidan. ALLTID GOTT! Tar man något annat kan man inte vara säker. När jag beställer den så frågar kvinnan bakom disken om jag vill ha dagens (färska) eller gårdagens (bedagade) till halva priset. Såklart slår jag till på gårdagens till halva priser, men… funderar sen varför just jag fick frågan.

Tänkte hon

“Den där pensionärsgubben verkar fattig och köper nog lite gammal prinsesstårta så att vi blir av med den“

eller

“Den där gubben bryr sig nog inte om den är färsk eller inte…“

ja eller något annat i den stilen. Hade hon frågat om jag inte såg ut som jag gör. Jacka från Erikshjälpen. Jeans, det enda paret. Ja sådär som fattiga gamla gubbar ser ut. Man undrar. Jag skulle så gärna velat prova att skicka in någon av mina mer uppklädda kamrater (från förr) och se om de fick samma fråga vid sin beställning.

En en dag gammal prinsesstårta smakar annars lika bra som en dagsfärsk så jag har verkligen inget att klaga på. Glad att få frågan om någon nu undrar över den saken. Men undrar ändå av ren nyfikenhet.

Jag skall åka och hämta en hel tårta på tisdag. Japp dagsfärsk. Så det färska prinsesstårta blir inte heller åsidosatt vad det lider. Tårtan skall jag sen dela med K och N och kanske någon katt. På den nivån har det inte firats här på kullen sedan urminnes tider.

Gammelkatten och jag som sitter av kvällens timmar på låtsaskontoret. Ja och jo, hon sover på en stol. Jag halvsover nog mest jag med. Ingen fart liksom. Här måste det bli ordning och reda. Den här veckan måste jag helt enkelt in i Åkes värld och finnas där där jag mår som bäst under många sköna timmar.

När det gäller Spotify lyssnandet så droppade jag faktiskt ett steg till under helgen. Mot noll alltså. Att bli slagen till marken och bli förgjord är väl det där.

När det gäller tårtfrågan förresten så visare det väl vilken klass det är på det konditoriet eftersom man faktiskt frågar och inte serverar gårdagens godsaker och hoppas att kunden inget märker. För det hade nog inte jag gjort. Så ingen skugga över dem.

Nu skall jag i alla fall kratta manegen för morgondagens kodande. Om nu inte gudarna närmar sig mitt ringa jag redan ikväll och ingjuter kodglädjen i mitt hjärta. Man allt får man sällan.

Tamestusan

Liksom

Noll. Zip. Zero. En hel dag. Ja en kväll före det också. Tamefan en hel vecka om man tänker efter. Lågvattenmärke. Det blir inte mycket gjort.

Men ibland får man offra en vecka. Som i militär strategi. Retirera. Omtag. För att får andra veckor där det går bättre. Anfall! Framåt!

Alltså finns här stora förhoppningar om att nästa vecka blir en kanonvecka i full koncentration.

Men Bollnäs idag. En heldag i de stora inköpens tecken. Fyller på. Betalar ut. Mest är det mat och reservdelar till bil. Något lite läggs pengar på glädje också. Ja mer än vanligt definitivt.

I Bollnäs är det en sådan där dag när man får lotter för sitt handlande. Sen kan man vinna och får femtio tusen att handla för under en dag. Våra kuponger ligger nedpackad i en kasse med mat inhandlat på nätet. Vi hittar dom först när vi är hemma. Känns lite attans. Men man kan ju inte åka tillbaks till Bollnäs för en sådan sak. Fast hur det än är. Jag vann Ljusdals motsvarighet till det där en gång. Fick tjugotusen att handla för. Tror fortfarande inte att det är sant. Att lyckas två gånger med den bedriften… ja det är rätt osannolikt. Men det var det å andra sidan också att vinna en gång. Så vi brukar lämna in dom där. Man vet ändå aldrig

Nu sitter jag och väntar på kaffe. det droppar och sörplat i köket här på låtsaskontoret. En räddning efter inmundigad mat. Eller möjlig räddning. Troligtvis somnar jag senare på en grön IKEA-soffa nära mig i alla fall. Så känns det åtminstone. För även om det inte blivit mycket gjort så har det gjorts idoga försök att få något gjort under veckan. Jodå. Definitivt. Också att försöka kostar energi.

Varmt här på låtsaskontoret. För varmt. Men jag unnar mig. Skall återställa till mer normala temperaturer snart. Fast kanske när “låtsas” ger sig iväg. Från och med tisdag nästa vecka finns det inte längre något låtsas varesig över mitt arbete eller mitt kontor. Noll låtsas alltså. I det finns en känsla kring identitet som är enormt viktig för mig. Mer så än jag någonsin kan förklara.

Men nu gäller det främst att ta sig igenom inkorgens all smörja. Man är som ett anrikningsverk i en guldgruva där. Promille räknas. Det mesta är skit. Sen fredagsbackup. Skickar lite filer till New Zeeland . Det är en galen värld. Och man hänger med i det galna. För säkerhets skull behåller jag en kopia här med utifall Nya Zeeland sjunker.

Kaffet smakar utmärkt kan jag meddela. Giftigheterna sprider sig redan i blodet och kanske sparkar det igång någon cell som ligger där och sover, får igång en uppvakningsprocess och kedjereaktion i gamla kroppen så att man piggnar till lite. Av det känns dock ännu inget. Troligen kommer det aldrig göra det. Att använda kaffe som räddning gav jag egentligen upp för tjugo år sedan. Men ger såklart inte upp hoppet.

Med +200 mail pockar på att få min uppmärksamhet. Kattguld de mesta. Men ett och annat riktigt guldkorn finns det allt i det där. Dom får man ta vara på då alltså. Men det tar alltid en stund att gå igenom malmen, eller mailen. Things real men have to to. Mögligen skall det vara “has” där. Men så är det väl. Kanske. Jo säkert kvinnor också. Vad vet jag. Och de med annan könstillhörighet. Alla måste ta sig igenom skiten för att komma till ljuset eller något. *Ähhhh fan så pretentiöst det blev. Nakna flickor. Friarbrev. Arv. Gåvor. Skall år ett håll. Ointressant tåt samma håll. Intressant kan sparas till veckan. Övrigt, som kanske kräver en reaktion, ja dem får man tas sig ann. Det var nu länge sedan dom var många såklart. Så när man nått den punkten är man vanligtvis – åtminstone i princip – klar.

Så jag önskar trevlig helg härifrån. Lev gott där ute. Tänk på att det bara gives ett liv. Man bör ägna det livet åt att göra det man vill. Inte det som andra vill.

Liksom.