Month: October 2021

Varma fläcken är såklart verksam också under tider utan snö. Skam vore det såklart annars.

Magnetkamera. Negativ. Positiv för mig. Knöl. Bara fettvävnad. Jodå. Det har man ju mer av. Tack för det liksom.

Det negativa svaret är brev ett. Ja positivt för mig. Brev två är en tid för vaccinering. Säsongsinfluensa vaccin. Gratis. “För dig över 65“. Vi har känsligare hjärta och lungor i vår ålder. Så står det. Jodå. Man blir nästan förbannad. Så känns det minsann inte. Men räknar man efter finns såklart inget att argumentera om. Det där tillsammans med seniorrabatt på ICA och rabatt inom kollektivtrafiken tar nästan kål på alla självkänsla. Men gratis är gott. Så naturligtvis tar jag det där vaccinet. Fast lite under protest.

Okoncentrerad dag fram till hit. Irriterar mig. Som varje gång. Vill dyka ner. Hela vägen. Hela jag. Uppfyllas av det jag jobbar med. Men alltså inte idag. Men kvällen kvar. Morgondag. Mer vecka. Man hoppas på den tiden istället. Tänk om det kom en dag när allt det här försvann. Vad fanns kvar av mig då?

Men jag har såklart offrat saker för det här. Socialt umgänge. Mer. Annat. Mycket. Men folk har ändå antagligen aldrig sett mig som en sådan där trevlig människa. Ingen skada skedd alltså. Jag hade ändå hamnat här. Utanförskapet här i Los är perfekt. Landsflykten.

River den röda packbänken. Den där det packats så många saker. Kryddor och tre också. Många påsar. K. Men behövs inte mer. Bygger en liten istället. Senare. I det som var kallställt förr. Hörnet där den stod tänker jag själv ta i besittning. Finns nämligen ett synnerligen varmt element där. Ja och här, i mig, finns en synnerligen frysande person. The perfect match.

Fast fryser gör ingen här i huset just nu. Mycket varmt. Tändelementet på pelletsbrännaren trasigt nämligen. Försöker balansera körningen så att den inte behöver tända alltså. Resultatet är ett mycket varmt hus. Men för mig som är en fryslort, inte för varmt, såklart. Fast egentligen är det ju det såklart. Men ordning mot slutet av veckan. Bör dyka upp reservdel då. Sexhundrasjuttiospänn.

En dag när jag blir rik skall jag ha ett tändelement som bara ligger där i reserv i en lätthittad låda. Våta drömmar för gamla gubbar som bor i stora gula hus på tämligen små kullar.

ETMGIESGHPEK

En Tämligen Misslyckad Gubbe I Ett Stort Gult Hus På En Kulle.

Går det bygga några spännande ord av det där?

Antagligen.

Mer än så är det väl inte med ett liv.

Ingen ide att inbilla sig annat.

Man måste bara veta att jag har ganska små problem med just det där.

Vore såklart värre om man inte insåg sina nederlag.

Men ljuset är tänt här bredvid mig. Några kompileringsfel lyser rött på skärmen som står till vänster. Ja och gubben, han är visserligen lite “knöven” men lik förbaskat rätt sugen. Jodå. Faktiskt. Så dags att ta tag i det där. Några timmar till. Sen sova och hoppas på morgondagen. Att den innehåller en oknöven gubbe i stort gult hus på kulle i Los. En som därmed är sugen.

Liksom.

ps “Knöven” är Ovanåkersmål för att må (lite) dåligt. Ni vet förkylning-på-gång känslan sådär. ds

Det är OK här. Inte många bryr sig om den saken såklart. Men så är det lik förbannat. Jag är nöjd. Räcker för mig.

Jag undrar i en stilla undran om man kan komma ner till noll lyssnare på Spotify. Vore inte det något att trakta efter för en underdog? Fast kanske är inte den där siffran ens nästan intressant. En del siffror är bara ett nummer och inget annat.

Men varmt i studion nu så givetvis suger det till i magen. För jag gillar ju det där. Det kan inte hjälpas. Inget där görs för någon. Inget där kräver input utifrån för att bli värdefullt. Där är jag och bara jag. Så allt är gott. Också när den där siffran står på elva och är i sjunkande.

Just nu är det förresten ingenting alls i mitt liv som kräver input utifrån för att ha ett värde. Känner förvåning över det. För nog fan har jag sökt bekräftelse i livet jag med. Alldeles för ofta faktiskt.

Läser att det har sålts fler vinylskivor i USA än CD förra halvåret. Men såklart. Vem fan köper en CD nu för tiden. De som köper vinyl är de där prylgalningarna. Inte fan är det musik man är intresserad av då. Samlande kanske. Ägandet av “the thing“. Men musiken. Musiken är de facto det där som låter. Allt det andra är bara bärare av den. Man kan inte komma från det. Sen får folk köpa så mycket musik på vinyl dom vill för min del. Plats, papper och några gram färg. Alltsammans går väl att återvinna.

Förresten fiber är ju också bärare av musik. Man kanske skall börja samla på fiberkabel. Dom mörkgröna kan nog bli riktigt värdefulla en dag. Sitta där och sortera, dofta på samlingen och minnas tider från förr sen på något ålderdomshemmet som jag aldrig egentligen når fram till.

Men här och nu börjar min vecka. Folket, människorna, gör såklart det de vill. Jag är väl bara en till i det där släktet. Slutsat. Jag gör också det jag vill. Finns ett lugn i det. Åtminstone kanske.

Liksom.