Vinter. Det är det väl nu. Vi bär i alla fall in pellets K och jag. Som det brukar vara. En gång i månaden. Hela långa vintern. Något vi gör med glädje såklart. Det är toppen. Hulken behöver varje säck. Huset med. Är huset nöjt så är vi också nöjda. Enkelt liv.
En normalvilla gör av med ungefär 25000 kwH på ett år. Det här huset slukar 90000 kWh på ett år. Lite kämpigt det såklart. Med aktivt företag halverar man den där pengen. Men mycket ändå. Ändå blir det en väldigt liten nota i slutänden om man jämför med att bo i en helt vanlig lägenhet i en större stad.
Men vi skall angripa det där också nu. Först spara till bil. Sen spara till ny panna. Ger den den hälften av den ökning i verkningsgrad som utlovas betalar en ny panna tillbaka sig på tre år. Ingen tvekan på att göra en sådan investering då såklart. Men med mer i plånboken går det såklart att göra saker med det befintliga också. Det är underligt, men för att spara pengar måste man ha pengar.
Men helg. Skönt. Lite mosig så jag behöver vilan. Sover på soffan på förmiddagen. Återhämtningen. De där timmarna under veckan som jag borde ha sovit tar jag då. Effektivt. Skönt. Nödvändigt.
Nio dagar kvar. Borde känna ett lugn. Men det är lite som en landning med ett flygplan. Det kan gå åt helvete ända tills man passerat tullkontrollen. Känner alltså minst av allt ett lugn. Snarare en stor stress. K med. Skall bli skönt att nå dag noll. Därifrån gäller det bara att förstå att nytt liv gäller. Ett liv där varje bilresa inte är på liv och död. Att en bil eller annat kan gå sönder utan att men får lida en hel vinter för det. Eller att ha ett konto med en buffert. LÄNGE sedan nu. MYCKET LÄNGE sedan. Men hjärnan går gärna på i gamla fotspår. Jag förväntar mig fortfarande att få skit i postlådan som måste krishanteras på något sätt fast det var över fem år sedan nu. Allt det där har funnits under med en så många år.
Men någon som lever på det vanliga livet inser såklart inte hur bra de har det. Hur lätt det är att lösa de där vardagsproblemen som uppstår för de flesta. Ändå ser det inte ut så för majoriteten av jordens befolkning. Man måste minnas det. Mat för dagen är ingen självklarhet. Inte heller lugnet över vad morgondagen har med sig. Men de som surar och gnäller mest är ändå de som har det bäst. Hallå moderaterna, här kommer jag. Sänk skatterna. Släpp banditerna fria. Nu skall vi roffa åt oss. Kasta ut. Men mer poliser. Fler militärer. Fler gated communities. Så vi kan känna oss trygga från “de andra“.
Trött på allt gnäll från dom som har det bra.
Nämligen
Men gubbar som gnäller finns det såklart gott om. Man blir bara en till om man säger sådär. Så skit i det. Men för mig för mig är det sktsamma om en ganster blir skjuten. Viktigare är att inte bygga ett samhälle som skapar gangsters. Och nej. Alla gangsters bor inte på “orten“. Det finns gott om dem i finrummen också.
Men hur som helst. Nya tider på gång här då. Insåg i fredags när jag satt här nere trött efter en intensiv vecka att egentligen kunde jag bara gå”upp för trapporna lägga mig på soffan och sova en stund och ingen skulle bry sig ett skit om det. Det skulle inte spela någon roll. Eller sova en timme till på morgonen. Eller sova hela förmiddagen en måndag. Ingen har med det att göra. Pensionärsliv. Inte illa.
Får min första pensionsutbetalning på måndag. Privatpensions pengar från ett Gävleföretag jag jobbade åt en tid. Så lite att de betalas ut i klumpsumma. Men räcker till lite kattsand, fågelmat och något annat. Och så är det ju en händelse av dignitet att det sker. Pensionsutbetalning. Smaka på den. Nu? Vem är det som är pensionär? GAmmal? Man kan liksom inte ta in det där.
Fast egentligen nio dagar kvar alltså. Jodå. Tänker faktiskt åka iväg och köpa en tårta till oss den dan. “Klart!” skall det så på den. Den skall vi äta upp med god aptit när K kommer hem från jobbet. Därifrån får livet gå på som vanligt. För det ovanliga är avklarat och lämnat bakom oss.
Nu mat, film, och vila. Mer kan man icke begära.
