Month: October 2021

Att kalla det första snön är väl i princip rätt. Men det är bara enstaka flingor som singlar ner. Inget att yvas över, åtminstone inte mer än att vrida upp värmen till och stanna inne i. Bara ett påbud om vad som kommer. Sen. Senare. Värst.

Men gott kodarväder. det tackar man för. Det finns fortfarande kod kvar att skrivas nämligen. Jodå. Lust i det. Hittar en bugg direkt här på morgonen som har gömt sig ett tag. En seger. Det behövs så lite för att göra en gammal programmerare glad.

Allt är sig alltså ganska likt.

Gott det.

Liksom.

Så var vi där på minussidan. Burrigt. Växthuset visar sig dock från sin bästa sida och håller temperaturen uppe på en bra bit över plussidan. Men utanför. Minus två. Kung Borse första strid. En strid han kommer att förlora. Men det kommer fler. Till slut vinner han alltid.

Men jag som mest hålls inne sätter på lite element och sen ordnar väl det sig med den saken. Det fungerar i brist på vedkamin såklart. Trots krigsrubriker är ändå elen väldigt prisvärd i Sverige. Men nog rullar elmätaren på alltid. Mycket verkar ha hamnat på L2 här i huset. Måste jag ta och åtgärda till sommaren. Fast varför skjuta på det…

Vitt kommer vist på måndag. Man får hoppas på “smälta-bort-effekten“.

Hulken får ramla igång nästa helg tror jag. Ingen ide att plåga sig mer än nödvändigt.

Inne i intensiv kodarperiod just nu. Finns liksom inget annat när man är där. Önskar att jag kunde vara lite mer multiarbetande. Göra annat en stund och återgå. Men vill helst koncentrera mig på en sak åt gången. Tycker nog att det där också blir mer och mer utmärkande med åren. Fast min hjärna är ändå så beskaffad att den far runt som en vettvilling. Men ofast störs jag inte av vettvilligheten och kan hålla mig till huvudspåret. Stackar upp det vettvillingen hittar.. Tar sen. Det som verkar intressant. Ibland händer det såklart att man snubblar över något som bryter allt. Men då brukar det vara värt det. Telefonsamtal är sällan det. Men bryter tråden lika brutalt nästan varje gång. När jag var rökare kunde man lätt hålla koncentrationen en hel dag utan att ramla ur alls. Ja i dygn ibland. Fast det tog säkert en massa av en som man skulle behövt ha kvar nu som gammal gubbe. Det är nu man betalar de där räkningarna från unga år. Japp, också som programmerare.

Men det är såklart det här jag gillar. Som jag har svårt att tänka mig leva utan. Ta en ide till verklighet är ändå mitt liv. Där är den stora njutningen. Ja i alla fall vid punkt ett. När det är en ide. Allt är som bäst då. En nyförälskelse. Sen är det såklart mest bara jobb och jobb och jobb och låtsasjobb. Och när man säger “klar” fast man alltid och definitivt inte känner “klart” så är det ändå mest “jaha…”. Enda räddningen där är att komma på en ny ide. Sen får man hålla på sådär tills man inte kommer på några nya ideer. Än så länge känns det där inte som ett problem. Tack för det.

Liv som går. Som inte är så illa faktiskt.

Nu låtsasjobb.

Nära träffar ingen hare. Frosten håller sig borta från kullen. Självklar fördel med att bo på en kulle såklart. Något invandrade finnar mycket väl visste. Gissar att folket i dalgångarna däremot har upplevt årets första riktiga frost i natt.

Men kallväder kommer sent. De första nätterna har man ofta i augusti. Nere i dalarna. Där, där floderna rinner, där rinner också den kalla luften. Naturligtvis. Tyngre. Nedåt är vägen. För oss alla.

Men gott liv här på kullen. Det går ingen nöd på oss som bor i det stora gula huset.

Vi har det ganska bra som synes.

Måndag. Jodå. Idag känner jag av det jag också. Skulle kunna sova. Resten av dag, Veckan ut. Men han på höger axel. Han vinner. Inte bara ofta. Alltid.

Egentligen är det väl den där piggheten som drabbar mig vid fyra. Varför vaknar man vid den tiden och är onödigt pigg för. Hjärnan sätter igång och man står på bromsen. Här skall minsann inte lösas några problem vid den tiden. Det blir en kamp som varar en timme ungefär. Hjälper till genom att skicka en näve kex ner i strupen. Kanske hjälper det. Men antagligen inbillar jag mig bara och går upp ett hekto på kuppen som enda kvarvarande effekt.

Så jag väljer kaffe på morgonen. Lite hjälper det kanske. Återstår att se ännu. Inte ens gott för tolv eller så. Men går i. Man får offra sig för koden.

Fem grader ute. Det skall bli kallare mot slutet av veckan. Vissa prognoser säger minusgrader. Andra nära. Vi lär få veta när dagar går. Hulken ännu inte startad här pga av det vrånga inom oss. Frys en vecka och det räcker till nya vinterdäck är mantrat. Ja och jo det där är dyra grejer. Det kan krävas två veckor. Men där någonstans går gränsen. Hatar verkligen att frysa.

Rådjuren ligger och latar sig i trädgården här på morgonen. Äpplen såklart. Finns väl lite annat dom kan knipsa av också. Nu den här tiden på året så är det väl bekommet. Andra tider på året kan man bli mer sur över deras framfart. Vill göra en Runar. Men saknar gevär och är nu ändå vegetarian av etiska skäl.

Alltså. Fryser inte rådjur?

Kan man undra.

Antagligen en mänskligt straff det där också. Eller bara vana. Stenåldersmänniskor lär ju inte ha frusit på samma sätt som jag sitter och gör här nu. Nejdå, det är inte ens kallt här på låtsaskontoret. Bara jag som fryser ändå. Av gammal vana. Men stenåldermänniskorna alltså. De som inte var smarta nog att stanna kvar i södra Europa. Frös de?

Men sparrisen är i jorden. Överlever den vintern så skall den väl växa upp och bli ätbar nästa år. Annars försöker vi igen. Trädgård kräver tålamod. Precis som det mesta annat. Två fläderplantor lyckas vi också få ner. Egenproducerade. Gräver klart ett land på framsidan också. Helgvila.

Nästa helg är det väl dags att vintra. Ta in utemöbler, grill och dylikt. Sen när alla “blomsterbehållare” är tömda och jorden återförd till friheten så inträder en ny livscykel. En lugnare. Gillar den tiden mycket. Ibland blir det till och med arbete under helgerna då. Inte ens på låtsas är det. Men annat också såklart. Renoveringar. Fixande. Grejande. Vilande.

Men nu skall jag koppla upp mig igen mot den där maskinen i Dallas där en hungrig Windows maskin snurrar i någon serverhall. Det skall portas några rader innan jag kan fortsätta med det som jag vill och borde göra. Det finns nämligen alltid mer att göra. Antagligen kommer jag att dö med den föresatsen väl förankrad inom mig. Man får i alla fall hoppas det. Jag älskar det här nämligen. Tack han/hon/det/gud för gåvan att få känna så nästan varje dag.