Month: October 2021

Jag vilar. Finns väl inget ont i det. Med spade och grep visserligen. Men vila är det. Det är underligt hur skallen fungerar. Får den bara annat att göra så är det OK. Det återhämtas. För igår hade nog allt där uppe tömts ur som en gammal telefon med ett ännu äldre batteri. Fast skruvdragare är väl en bättre liknelse. Dåligt batteri. Då skruvar den inte speciellt länge. Men ganska bra så länge den håller sig vid liv.

Men däck blev inte bytta idag. Är väl en dag imorgon också tänker man. Och så hoppas man såklart att det är det.

Ibland ber en yngre alertare programmerare i världen om hjälp. Eller ber om tips som det heter. Då känner jag mig hedrad. Som i fredags då och veckan före det. Ibland vinner envisheten. Ja den står väl och faller med erfarenheten. För snabb som en nybörjare det är man inte längre. Jag hyllar och tror på de unga. Gammalt skall bort. Det man representerar. Men vill inte bli betraktad som uttjänt bara för några siffror. Gärningen skall gälla som måttstock. Betyg och ålder kan slängas in i närmaste brasa som mätvärden. Brinner nog bra. Betygsbevis kan förresten hängas på en vägg. Som tavlor. Som man gärna gör i USA. Där är i alla fall ramen värld någon krona efter några år.

Men utbildning är lösningen på de flesta av mänsklighetens problem. Jag tror på den. Hedrar den. Men att mäta kunskap är inte lätt i en värld där människor är mer intresserade av tävling än av kunskapen i sig. Betyg och diplom får väl duga tills det inte finns något bättre. Men kom inte dragande med dom til mig och försök att få någon hedersplats i min syn på dig. Jag värdesätter bara en människas passion, nyfikenhet och förmågan att göra saker. Visa mig det och jag skall ge dig applåder och hurrarop. Om du nu behöver sådant. Kom bara inte dragande med titlar och pengar.

Men helg kvar av helgen. Man får lura till sig lite filmtid. Tror till och med att det finnes en chipspåse. Ingen vanlighet här i huset. Därför gott när man får ge sig hän på det. Såklart. Film finns i mängder. Bara man hittar dem. Tar längre tid att hitta något att se på än att titta på. Ja Netflix. För det vill dom ha ännu mer betalt tydligen. Girighet som de antagligen får äta upp en dag.

Eller inte. Stor äter liten. Förblir stor.

Indiskt i kväll. Snart Diwali (4’e November) så det kan passa att sätta sig i stämning inför ljusets högtid. Men gott. En öl till kanske. Billiga grejer såklart. Men duger åt mig.

Solen går ner kvart över sex. Dags för mig att dra mig uppöver, jag som är mörkrädd. Den stora vilan tilltar och bär mig genom helgen som om den var en seg gammal åsna. Jag låter mig bäras. Njuter av att slippa gå själv. Livet är enkelt och bra och jag tar tacksamt emot det när det är så. Självklart är det så. Tack. Liksom. Oklart vem man egentligen skall tacka…

Använder fredagen åt att porta grejer till Windows. Man skall ha ett bra hjärta för att överleva en sådan dag. Att jag sedan kör all windowsutveckling på en sponsrad maskin i Dallas gör alltsammans bara tuffare. Faktiskt är det ingen skillnad att utveckla mot den maskinen mot att göra samma sak mot en maskin här i huset. Tack snälla bidragsgivare. Sponsorer skall man vara rädd om. Både de som bidrar med dollars och de som bidrar med hårdvara. Övriga orkar såklart inte ens med ett framviskat “tack“. Men just det är ett prov man måste ta sig igenom redan vid sin första release av fri programvara. Är man i spelet för pengar eller för tacken så blir man inte kvar så länge.

Men en bra dag ändå. Helt slut efter den här veckan. Inget ovanligt. Ungefär som det brukar vara på fredagarna. Det är jobbigt “att bara sitta hemma“. Åtminstone ibland. Men kanske är det bara jag. Vet inte hur man gör.

Tillsammans med Tom Petty går det bra att jobba. Joho. Jaha. Han var iof tvungen att dö innan jag upptäckte honom på riktigt. Så dags nu liksom.

Vinterdäck på i helgen? Jo jag tror det. Men vi måste få ner spenaten också för tusan. Ingen tid att såsa på. Ändå är det ju just det man behöver och vill på helgen.

Men gott liv. Det är skrämmande hur många goda dagar man fått sig tilldelad i det här livet. Om jämvikten skall hålla… ja då… det oroar mig. .. men kanske räknas liv före och liv efter in i den där jämvikten. Mardrömarna som barn kom ju någonstans ifrån kan man tänka. Före livet var nog för jävligt. Kanske. Liksom.

Men nu återstår att fylla lite ved i därför avsett bärverktyg. Ta det med sig när man rör sig uppåt. Sen… ja sover väl innan åtta. Dessa gröna IKEA soffor ser ni. Köp en annan om ni kan. Röd kanske. Eller en från fina gatan. Det röda bör sätta fart på en. Hålet i kontot efter köpte av soffa på fina gatan borde väl kunna hålla en vaken det med.

Eller inte.

Skit samma.

Jag är nöjd.

Helt säker på att Ulf Lundell inte är nöjd idag heller.

Olika.

Orättvist.

Man är en vinnare.

Trots allt.

Jodå.

Trevlig helg! Hörrni!

Döden har alltid jagat mig. Jag har känt närvaron så länge att vi blev vänner redan innan jag fyllde tolv. Nej, det är inte rädslan för att dö som besvärar mig. Det är livets korthet som har plågat mig ett helt liv. Nu, som nära 65-åring, är det där såklart påtagligt. Hur skall man hinna med allt?

Det enkla svaret på den frågan är såklart att man hinner inte allt. Ingen gör det. Det är bara att acceptera läget. Men hos mig är insikten om det och allt annat inom mig som inte vill acceptera att det är så, mil från varandra. Ja och har alltid varit.

Livet är för kort.

Dagarna är för korta.

Timmarna är för korta.

Minuterna med.

Utom när man väntar på en buss…

Liksom.