Vi vintrar det sista. Ny tid nu. Istid. Inga dåliga samveten för att man inte är ute när solen skiner. Stugsittartid. Finns något skönt med den här tiden också. Faktiskt. I alla fall om man skruvar upp värmen. Ja och det gör man. Brassar på. Ger allt man har i värmeväg. Hulken bidar sin tid till nästa helg. Tar över därifrån. Som den mästare den store gröne faktiskt är.
Verkar bli en blåsvinter i år också. Som hela förra året. Extra frys i allt. Men det gick ju det också. Här sitter man och till slut blir det vår. Nåja inte 1867/68/69. Inte 1816 heller. Har säkert hänt fler gånger. Man kan egentligen inte vara säker på något alls. Man tror bara det. Bygger hus nära havet. Ropar på hjälp när det förändras och stiger. “Vem kunde tror det?” Eller för den skull bygger på en kulle som spolas bort ner i dalen nedanför. Väldigt lite är beständigt. Förändring det enda konstanta. Men också den bara till namnet. Aldrig i grad eller verkan.
ICA skänker mig en färgskrivare. Jag tackar och tar emot. Den andra jag får därifrån. Allt jag jobbar på nu är återanvänt. Borde inte det vara rätt bra?
Nehej… OK…
Men tack ICA säger jag. ICA Nickeln som butiken heter. Hyggligt. Duger mer än nog åt mig faktiskt. Dör den sparar jag stegmotorerna och lite annat.
När jag ser trailers över TV utbudet så känns det såklart inte som om man är förr på samma planet som resten av befolkningen. Hur har man tid med det där? Vill man verkligen titta på sådan där strunt? Ja och om det är så – vill man rom tänkande varelse umgås med mänskligheten något mer?
Jo. Man misströstar verkligen. Vad har det blivit av oss? En samling idioter bara som behöver det enklaste enkla för vi klarar inte mer.
Eller också är det bara så att man själv blivit så tråkig att man slagit knut på sig själv. Vad vet man? Man är nu ändå på väg ut ur tiden. Bör håla käft och inte tycka så mycket.
Så slitsamma. Dom får hållas.
Fast nu skall jag söka efter en märklig liten bugg som bara verkar trivas i Windowsmiljön. Värsta sortens ohyra alltså. Intermittent dessutom. En djävulsinsekt troligen. Men jagar man finner man till slut. Alltid. Faktiskt. Åtminstone hittills. Så låt jakten ha sin början.