Jodå, den första snön ligger där. Mängder är det inte. Men det första snöfallet får väl härmed anses vara avklarat. Tio prick började den falla. Som prognos ett. Bra där av SMHI. Dom borde inte ändrat till prognos två som blev kanon-sne.
K skall till Ljusdal imorgon och jag far vidare till Hudiksvall. Det är sällan sådant där stämmer så bra som så. Men den här gången alltså. Man får alltså se havet. Det och dyr maskin. Är man magnetisk kommer man aldrig mer hem. Fastnar. Men om havet då är bland det sista man ser får det väl ändå ses som rätt ok slut.
Dagens föreläsningar var väl sådär. Fabian på eftermiddagen mest den traditionelle kapitalismens klagande på det Svenska företagsklimatet och det Svenska samhällets hårda skattetryck. “Så jävla dåligt är det inte” vill man skrika. Och nog skall vi kunna hantera arbetslösheten och alla utrikesfödda som är utan arbete (hälften av de arbetslösa enligt honom). Om vi vill. Om vi gör istället för att gnälla likt urålderns svårmodsförsörjda bönder. Saker är som de är. Och jag tycker nog att vi har en skuld att betala igen för de dryga miljonen vi själva skickade väg härifrån under mitten av artonhundratalet och framåt dessutom. Dom var till besvär på många sätt också i sina hemländer till en början men blev en tillgång och till stor nytta senare såklart. Samma blir det här. Det sker redan. Svensk medborgare == Svensk. Sen kan vi ta det därifrån.
Science and Innovation day blir till en sådan där “kvinnor har det så jäkla svårt som innovatörer“. SVÅRT, SVPRARE – SVÅRAST. Jag vet inte hur det är för andra gubbar. Men så jäkla lätt är inte det för oss heller. Men visst. Kön, läggning, ålder och alla det där andra är ointressant. Iden är allt. Ja och personen som nu skall realisera den också kanske. Om det skall satsas på någon. Jag blir bara trött av det där. Fast utöver just det fanns korn en del matnyttigt också. Men nästa år vill jag helst slippa arga kvinnor. Eller arga utlandsfödda. Eller arga gubbar för den delen. Eller… Så att vi kan prata om innovation. När ämnet nu är innovation. Och vetenskap.
Jämvikt kräver f.ö. mångfald. Så ni som nu sitter och blåser upp er och kallar mig kvinnofientlig eller något kan glömma det på en gång. Har det inte framgått tidigare så tror jag stenhårt på jämvikt. Ja och alltså mångfald. Allt blir bäst med det som utgångspunkt.
Liksom.
Men buggfan då. Nope icke hittad. Tar paus idag. Eller i princip. Har inte kunnat hålla mig fullständigt från att ta fram bössan och bugg-sprayet. Men alltså utan lycka i att finna bugg avseendet då alltså. Däremot har det blivit en hel del annat mellan alla ord som strömmat mot mig. Fast kanske kan jag ta igen en del av det där nu, här, de närmaste timmarna. Eller inte.
Liksom.
Kaminen här på kontoret har faktisk tagit ett varv ytterligare. Eftersom min installation här på kontoret är OK och kaminen blivit godkänd så kan alltsamman godkännas om skorstensproblemet åtgärdas. Så pris skall i alla fall kontrolleras. Kaminen är nämligen av EU icke godkänd typ och jag har haft dispensen för att installera den. Räknade stenhårt med att den dispensen skulle försvinna nu. Men det gjorde den alltså inte efter av kommunens moget övervägande . Fick ett år på mig. Ibland blir man positivt överraskad också över byråkratins malande kvarnar. De mal helt enkelt ens väg då och då. Japp, åtminstone i Ljusdal. Fast det gnälls rätt mycket på just det här också. Mest från företagare.
Fick förresten brev från pensionmyndigheten idag. Det skall levereras pengar livet ut därifrån periodiskt till undertecknad i fortsättningen. Ingen motprestation krävs annat än att bli äldre. Enkelt alltså. Jag minns en sommar när jag var anställd på en skola i Gävle. Anställningen gick fram till augusti. Och vi jobbade in veckor så vi fick i princip ett standard sommarlov. Men den känslan. Att stå där i början av sommaren. Känna att nu kommer det lön de kommande två månaderna utan att man behöver göra ett endaste dugg. Oslagbart. Oförglömligt. Konstig känsla av oändlig frihet om man varit företagare innan. Då varje ledighet noga måste planeras, eller vanligtvis skippas, åtminstone i mitt fall, för man vet inte om man har pengar nästa, eller nästa eller månaden efter det.
Så nya tider nu. Snart. Framöver. Fast nu så. Lite kodande. Gammelkatten och jag skall ge oss ut på jakt.
Det är ju ingen som av det sig stör.
Som sig bör.
Men helst ville man ju krypa in och gömma sig i ett rör.
Det säger i alla fall katten, för,
hon är inte intresserad av att jama som man bör,
om man nu är katt och med i kör.
Annars är det oftast jag som hör
Eller det är det väl vanligtvis fler som gör
Men idag så räcker de med flytt till Höör
och där bli bonde, en som producerar smör.
Ja allt och jämt det där man stillsamt gör
till sol gått ner och katten somnat bör.
