Vindens son av Henning Mankell
En av mina favoritförfattare. Så jag gillar såklart. Allt annat skulle vara en förvåning (åtminstone för mig). Enda besvikelsen är att jag vill läsa mer. Mycket mer. Men eftersom Hennig inte längre är med oss blir det såklart svårt om inte bortglömt skulle dyka upp.
Läs!
Andra böcker som jag läst finns här.
Det är OK här. Inte många bryr sig om den saken såklart. Men så är det lik förbannat. Jag är nöjd. Räcker för mig.
Jag undrar i en stilla undran om man kan komma ner till noll lyssnare på Spotify. Vore inte det något att trakta efter för en underdog? Fast kanske är inte den där siffran ens nästan intressant. En del siffror är bara ett nummer och inget annat.
Men varmt i studion nu så givetvis suger det till i magen. För jag gillar ju det där. Det kan inte hjälpas. Inget där görs för någon. Inget där kräver input utifrån för att bli värdefullt. Där är jag och bara jag. Så allt är gott. Också när den där siffran står på elva och är i sjunkande.
Just nu är det förresten ingenting alls i mitt liv som kräver input utifrån för att ha ett värde. Känner förvåning över det. För nog fan har jag sökt bekräftelse i livet jag med. Alldeles för ofta faktiskt.
Läser att det har sålts fler vinylskivor i USA än CD förra halvåret. Men såklart. Vem fan köper en CD nu för tiden. De som köper vinyl är de där prylgalningarna. Inte fan är det musik man är intresserad av då. Samlande kanske. Ägandet av “the thing“. Men musiken. Musiken är de facto det där som låter. Allt det andra är bara bärare av den. Man kan inte komma från det. Sen får folk köpa så mycket musik på vinyl dom vill för min del. Plats, papper och några gram färg. Alltsammans går väl att återvinna.
Förresten fiber är ju också bärare av musik. Man kanske skall börja samla på fiberkabel. Dom mörkgröna kan nog bli riktigt värdefulla en dag. Sitta där och sortera, dofta på samlingen och minnas tider från förr sen på något ålderdomshemmet som jag aldrig egentligen når fram till.
Men här och nu börjar min vecka. Folket, människorna, gör såklart det de vill. Jag är väl bara en till i det där släktet. Slutsat. Jag gör också det jag vill. Finns ett lugn i det. Åtminstone kanske.
Liksom.