Month: November 2021
Andas ut
Bara det vanliga. Bromsar och lyse. Skitsaker. Lättfixat. Man vill ropa HURRA! JA ropar HURRA. Men besiktning är en hemsk sak. Det hjälps inte.
Nu är frågeställningen om man skall krypa runt i snön själv eller höra med närmaste bilmekaniker. Tittar man på SMHI’s prognos lutar det definitivt åt det senare.
Har ni förresten inte testat DEKRA bilprovning så kan jag varmt rekommendera dom. Trevliga. Servicevänliga och har gott kaffe.
Nytt och glögg
Jag ser en film om J. D. Salinger på Netflix under Lördagen. Kan verkligen rekommendera den. Om man nu står ut med en långsam rulle. För långsam är den. K går och lägger sig efter halva.
Det mest givande är att den tar upp det jag ofta dryftar här. Varför skriva (programmera/göra musik)? Att göra det där av rätt (???) anledning. Alltså inte för pengar. Inte för att bli utgiven. Inte för att bli en kändis. Osv. Att skriva (programmera/göra musik) för att det inte finns något annat val.
Jodå ni som läser det som skrivs här har väl stött på just de där frågeställningarna tidigare. Något svar på vilken som är den rätta vägen får man kanske inte av att se filmen men man hittar åtminstone en medfånge i ett hörn i sin kalla cell. Ibland kan det räcka med att inte vara ensam.
Ny ruta på bilen. En upplevelse i sig. Sen en helg ned fixande av lite annat löst på samma bil. Besiktning imorgon. Jag är skräckslagen. Japp. Skräckslagen. Som varje besiktning skall tilläggas. Man är så förbaskat beroende av sin bil när man bor såhär. Speciellt i juletid när det finns så förbannat många måsten.
Men det går som det går som det alltid har gått. Någon råd finner man alltid till slut. Fel: Nästan alltid.
Men frusen efter utejobb alltså. Men värms upp av årets första glöggsippande. Den där årsglöggen vi köper varje år. Smak av apelsin i år. Omöjlig att inte älska. Låt oss dricka oss varma och glada. Ja, det skulle man kunna utropa. Men några centiliter får räcka.
Men somnar gör jag efter glöggintag. Hinner i alla fall läsa några rader i bok före det. Möjligen är det några kapitel. Men pensionärer får somna mitt på dan efter att ha druckit ett glas glögg. Det är helt OK. Det är så OK att det nästan är lag på det.
Nu sitter jag alltså på kontoret igen. Tänker inte bli allt för långvarig här idag. Mest gå igenom mail och förbereda för imorgon. Förhoppningen är att då, efter Ljusdalstur och besiktning, kunna dyka ner i alltsammans igen. Men mycket av allt den här veckan. Är en skräpvecka innan den ens har börjat. Man får liksom försöka ändå. Aldrig ge sig är mantrat.
Kallt har vi och kallare kommer det att bli. Allt detta har vi för våra synder skulle skriker prästerna i sina talarstolar. Vi andra, syndarna, vet att det är ömson kallt och ömson varmt. Att det jämnar ut sig. Som med plågorna. Det ordnar sig. Ibland? Ja till och med oftast. Ja kanske alltid. Med rätt perspektiv. Ja då ordnar set sig alltid. Men här och så och mitt uti det hela så blir man såklart inte hjälpt av det. Då är det bara skit. Eller bara bra. Holistiska perspektiv avlägsna.
Tillsammans. I solidaritet. Knäcker vi alla kodlås. Rädda. Osolidariska. Dör vi framför låsta dörrar.
Senast lästa bok
Jag gillar den här boken mest för att den är intelligent skriven. Alltså inte intelligent i den pretentiösa meningen av självupphöjelse. Nej mer jordnära än så är det. För handlingen utspelar sig under kvinnlig lantbrevbärares turer ut i norrländsk finnmark och mötena med folket där. Låter tråkigt. Men det är där det synnerligen intelligenta kommer in. Det blir inte tråkigt alls. Man måste såklart ha mycket av den intelligenta ådran i sitt liv för att väva den historia som utspelar sig i den här boken. Skapa guld av det vardagliga. Ja och jag gillar den här boken. Den skulle säkert kunnat utspelas i den finnmark jag just nu sitter i också. Andra personer. Andra händelser. Men känslan, densamma.
Läs!
Andra böcker som jag läst finns här.
Zumorgen
Imorgon, Bollnäs, Klockan sju. Ja start härifrån halv sex alltså. Man borde lägga sig. Nu! Fast egentligen inte stor ide. Lägger jag mig tidigt vaknar jag halv ett pigg som en mört och sen är den natten körd. Så man får köra på ett tag. Trötta ut sig. Sova får man göra på Lördag. Hämta igen. Återställa.
Byta vindruta på bilen står på programmet. Helt onödigt egentligen eftersom man ser hur bra som helst genom den men besiktning snart och dom håller säkert inte med. Dom bestämmer. Hatar när andra bestämmer. Lite. Jo, iland mycket. Men nästan alltid litet. Så hatar lite alltså.
Hatar besiktning däremot. Fast bra att det finns ändå. Såklart. Så kanske inte ändå. Jobbigt mest.
Men fördriva allt från halv till hel dag i Bollnäs alltså. Göra ingenting. Ja kanske fika, shoppa, äta sushi. Men annars. Meningslöst. Vill jobba. Kan ju inte det då alltså. En hel dag förlorad till gamarna.
Fast K hänger med. Har i alla fall någon att prata med. Favoritfiket öppnar sju. Det borde ordna sig. Där kan man hänga en timme till att börja med. Tröstäta. Eventuellt. Troligen.
Biltema kan få ta en timme av livet också. Finns alltid något att titta på. Sen får man improvisera. Julförberedelser. En massa. Jul är dyrt. Fast “all in” gäller i år. Det får kosta. Ett undantag visserligen. Men det får bli själva festen. Nästa år tillbaks till normaliteten. Men överflöd ändå. Som alltid. Bara lite mer i år.
Vindruta plockar man på försäkring. Tror aldrig jag har tagit ut något på en bilförsäkring. Har aldrig haft en skada. Så kanske dags. Självrisk 1500 spänn. Överkomligt ändå. Pengar man hellre använt till annat såklart. Särskilt om man räknar med att skrota bilen till sommaren.
Muraren hör av sig och vill komma och kolla på skorsten imorgon. Så typiskt. Vi är ju aldrig borta annars. Men det där projektet har det visst gått troll i. Vi får hoppas han har vägarna hitåt någon mer gång innan sommaren då tidsfristen där är över. Man får hoppas.
Ja så är läget. Helg här alltså snart nu. Besiktning på måndag morgon så långledigt. Ångest skulle man väl kunna kalla känslorna jag har för den. Fast mer åt oro hållet är det väl ändå. Går att överleva. Tror jag. K-sprit, två flaskor, vrålköra ner, trean hela vägen, sen lite tur på det. Då kan det gå…
Liksom.
Sådana som jag
För en enkel människa som jag så behövs inte mer än det här för att dagen skall kännas som en mycket lyckad dag. Och yepp, det är röda “error” skall vara precis så efter som det är en verifiering av just ett fel. Inte alltid “error” glädjer en nörd inte.