När en sådär riktigt fin räv kommer på besök, en julräv, då vet man varför man bor här. Jag står där och tittar på den genom fönstret och betraktar den på två meters avstånd. Magnifik är ordet. Man får såklart lov att lägga ut lite extra till “tomten” under julen i år. Alla vet ju att tomten kan ta vilken skepnad hen vill.
Annars är jag nyvaken. Går nämligen och “lägger mig en stund” på grön IKEA soffa efter lunchen. Somnar Blir en dryg timme. Antagligen inte välförtjänt. Men skönt var det. Är inne i den tröttaste perioden i mitt liv just nu som det verkar. Om det beror på tråkig parser programmering eller annat har jag ingen aning om. Man får ta sig igenom.
Nu sitter jag här med kaffe. Livet är inte så pjåkigt. Åtminstone är det svårt att önska sig mer just nu.
Vad skulle egentligen hända med samhället om räntorna gick upp till 1985 års nivå? Fjorton procent för ett bolån? Skräckscenarierna man presenterar idag verkar basera sig på decimaljusteringar av räntan. Men man kan såklart inte låta allt falla. Åtgärder måste vidtas. Vi som inte har stora lån får väl betala “solidariskt” på något vis. Antingen det eller också får vi fler grannar här istället för granar.
Därute är det vinter i paradiset. Eller åtminstone vinter på vår kulle. Man dras utåt. Men stannar inne såklart. Kallt ut4 – Varmt inne. Var man Ulf Lundell kunde man skriva en låt om det där. Jaha, har han redan gjort det? Oj, skrivit en bok också??? Ja alla har väl sin kulle. Eller grop. Eller vad det nu är man har. Något eget har i alla fall de flesta.
Har ni tänkt på att så fort man ser bilder på fångar i Svenska fängelser så har de mjukisbyxor på sig. Den där föreställningen om att det är hårda snubbar som sitter i fängelse får sig liksom en törn. Eller också är man hårdare än man tror själv, eftersom man också oftast sitter i de där utslitna mjukisbyxorna här på kontoret.
Jag brukar undvika mjukbyxor om jag går ut. Postlåda och posthämtning är det gyllene undantaget där. Möjligen också en sen kvällshämtning av K. Förfallet bör man hålla inom sina egna fyra väggar. Definitivt inte ta ut bland människorna. Ändå ser man förbannat mycket mjukbyxbärare på stan. Antagligen är bärarna fängelsekunder på permission. Finns andra slutsatser att dra?
Lillkatten vill gärna sitta nära. Gör det svårjobbat. Gör en vänsterhänt. Men just nu har jag fått en frist. Tvåarmad. Så jag skriver blogg. Borde jobba. Men “snart” tänker man. “Skall bara…” Ja de där vanliga ursäkterna för at komma i gång.
Fast mysigt med kattkel på kontor såklart. En lyx och en ynnest.
Småfåglarna är tillbaks. Dock inte ekorren. Men det kommer väl. Tackar skogens alla tomtar för det. Lillkatten och jag tittar fascinerat på när de stillar sin hunger. Honm den lille grå med svans, skulle väl kunna tänka sig att stilla sin egen hunger med en elle två av dem där ute dessutom om hon fick chansen. Alla katter har en fransman inom sig. Smågågelätare.
Uppdraget, förutom att försöka komma igång med arbetet, är att hämta ett paket åt yngste sonen. Inte allt för betungande. Skall försöka ordna det. Hyacint skall är beställd också. En som skall skickas söder ut.
