Month: December 2021

Växthuset sköter sitt jobb under vinterhalvåret också.

Jag pratar uppskattande med julkaktusen som står där i norrfönstren här på kontoret. Den sträcker på sig. Stolt. Den har alltid gillat beröm. De uppskattande orden går genom tidsåldrarna. För antagligen har morsan sagt samma vänliga ord till den när hon levde. Ja och mormor under hennes tid. Samma växt. Inte lika. Och vem vet var den stod innan mormor tog hand om den? Tänk om den kunde berätta allt den sett och hört?

Men det kan den såklart. Det är bara att lyssna. Jag hör historierna. Men dom får jag återberätta en annan gång. Om jag skulle finna den ro som krävs för att skriva den boken. För en bok krävs det för att få plats för alla dom där historierna om högt och lågt. En tjock. Ömsom glad och ömsom sorglig.

Bär pellets här på morgonen. För en sitta-på-rumpan-hela-dagarna-person är inte där så oskönt. Det är rent utav skönt och uppfriskande. Man tror att man gör något nyttigt. Ja och det gör man väl. I alla fall då. En stund.

Fast nu sitter jag alltså här igen. Tror att jag har en helt obruten dag framför mig. Har alla chanser att få något gjort. Förberedelser krävs. Så jag sätter på te i vattenkokaren a’la fyrtiofem spänn från Erikshjälpen. Tänder ett ljus inköpt på Willys vid förra månadshandlingen. Sätter mig på stolen inköpt på auktion i Gävle för länge länge sedan. Ja och skriver det här. Orden. En hel radda. Lite som att prata för sig själv. Men terapi. Övertrycksventil. Att få ur sig.

Så nu skall jag snart ta tag i mitt. Ett enda telefonsamtal kan stjälpa alltsammans. Det förstår sällan dom som ringer. För dom är det bara att lägga på luren och fortsätta som vanligt. Inte så här då. Inte så för de flesta med kreativiteten som bensin.