Month: January 2022

Sätter på kaffe istället för te. Bara det är väl något att skriva i tidningens helgbilaga om. Tycker vissa. Men vägrar blankt allt det. Trivs utmärkt i skuggorna. Fortfarande.

Får lite kontakt med Sluggo på Facebook igår. Vi har hälsat på varandra i en affärskö en gång i Gävle men annars är det nog fyrtio år och mer sen. Den kontakten är saknad. Vi har delat så mycket viktigt av ett liv. Förlåter hela den där desperata skiten med att finnas i Facebookvärlden bara för just det. Vi hade båda velat vara med på Jompas begravning men ingen av oss var det. Synd. Sen minnen. Gitarrer. Människorna. De som hör och har hört till avdelningen människor i ens liv som betytt mer än andra.

Att Sluggo skulle bli distriktssköterska trodde ingen. Vem såg det komma mer än han? Vi skall vara försiktig när vi destinerar folk efter vägar vi tror de är satta att gå. Nästan alltid har vi fel. Ge dem istället bränsle till de eldar de själva tänder och ni skall se på fan. Förvåning varje gång garanteras.

Kaffet smakar gott. Antagligen kommer jag att ha ont i magen resten av dan som straff. Men beredd att ta mina straff. De kalkylerade tar jag utan att tveka och utan att böja mitt huvud.

Kortmeningar. Kortstycken. Gillar. Fortfarande. Den som stör sig kan beträda vandringen till helvetet. Eller till en regnig plats där han/hon kan sitta och sura.

Idag och igår var tanken att jag skulle syssla med hårdvara enligt planen. Planen föll alltså redan första veckan. Men däri finns det verkliga problemet med ett sådant schema. Dyker man ner djupt i något så är det svårt att ta sig upp igen och sen ner i något annat. Det blir liksom inget effektivt utnyttjande av värdefull tid. När man är inne i något kan man lika gärna stanna där och vara effektiv. Istället bör man nog försöka bryta när man hittar en punkt där det känns naturligt att bryta istället. Problemet är alltså att hitta dom ställena. Ja och att följa planen. Dålig på båda, Men försöker. Verkligen.

Skitsnack.

Jag är bra på det.

Såklart.

Har flera års träning på det nu.

Men tränar fortfarande.

Serru!

Städad och “äten”. Nu är det bara det vanliga som gäller. I alla fall till nästa vecka. Man borde greppat sig en semla för att fira friheten. Men kan kanske hitta en på lördag om man nu söker. Helt säkert är inte det sökandet.

Jag har vänner som tjänar och har tjänat stora pengar. Men lyckligare än någon annan verkar ingen av dem vara. Visserligen kan dom resa. Åka i finare bilar. Köpa sig finare hus och lägenheter. Men insidan. Nope. Den gör inte pengar ett dugg åt.

Ändå gläds jag med andras framgångar. Nästan alla som får dem jobbar hårt för dem och är värda det. Så är det bara.

Vi andra nollor är inte det. Svälj den beska medicinen bara looser.

Ljungström har nog hittat vägen han med nu till dom stora pengarna. Bondrock. Jo tamefan där har han något. Ja och och den mer coole gubben är väl värd alla framgångar. Tror jag. Måste bara meddela honom i allt jäktande (varför sker det efter pension för alla) att mina skitlåtar kan han gott placera sist på den där att göra listan. Ja faktiskt efter den positionen också. Dom förtjänar knappast närheten till en mästares händer, åtminstone inte längre än under en endaste nanosekund.

Men nu skall jag dyka ner i mitt. Eller “go in to the void” som det väl snarare handlar om. En resa utan slut och utan applåder. Men min alldeles egen resa. Folk tittar ofta tillbaks och säger att “man borde varit med, borde varit där” men det är här och nu allt sådan sker. Serru.

Lyssnar på denna

under resans gång.

Så fredag, känns det som. fast det är torsdag, men skit samma, som pensionär är det alltid fredag. Vilsen i pannkakan. Har alltid varit. Kommer alltid förbli.

Betalar räkningar. Det är som om man frivilligt räcker fram en köttbit till ett rovdjur. Glufs så är den borta. Fast en sedelbunt här då. Rovdjuret på andra sidan är väl ungefär detsamma. Det värsta av allt är väl att man känner en tillfredställelse över att kunna göra det där. Sjukdomstecken ett.

Städning står på schemat idag. Känns faktiskt OK. Bara jag får lite musik i därför avsedda öron så skall nog det där gå bra. Borde fortsätta sen här nere på kontoret. Men här är det svårare att få till den där rutinen som behövs. Det måste gå för långt varenda gång innan jag tar mig för. Antagligen är det här världens äckligaste kontor.

Känner sug efter att göra “musik” igen. Ett bra och gott tecken Måste alltså sätta av lite tid. Men framförallt få till det där mixerbordet. Det som fattas mig. Vettfan hur bara. Kön före det inköpet är milslång. Nåja. Gillar nog ändå mest det där att ha kontrollen. Men måste nog “producera” mera. Men då går det såklart inte att göra hela grejen själv. Men egentligen borde det inte vara ett problem idag när det finns massor med folk i hela världen som kan lägga in lite gitarr, bas eller vad det nu är man behöver. Man borde utnyttja det där såklart istället för att sitta och klinka själv. Fast det är ju roligt det också såklart. Egentligen behövs det väl inte mer. Jag har inget behov av att bli “upptäckt” eller ens “spelad”. Tvärtom är nog närmare den s.k. “sanningen“.

Nu vissla rHulken i telefonen och tala rom att nu har man minsann stannat och tänker inte elda en enda pellets till. Alltså måste man går ner till honom och prata lite uppmuntrande med den sure gamle “spisen“. Jo jag brukar kalla honom “spis” när han är på det där humöret. Lite nedsättande sådär för en stor fin gammal panna av bästa årtal. Ger igen för alla nätter man iklädd bara kalsonger stått där och “pratat” och mixtrat med honom genom åren. Men får vi en stund brukar vi bli vänner igen. Hulken lyser uppefter lite beröm och några smekningar och sen käkar han pellets som om han aldrig gjort annat. Man hoppa såklart att det skall bli så idag också.

Så låt “fredagen” utvecklas åt det håll dagen har för avsikt att utvecklas åt.

Klockan börjar närma sig lunch. Det enda jag kan tänka på är hotellfrukost. Måste titta på vad den kostar i Bollnäs. Hundrafemton pix på Skandic. Lördag kanske? Eller inte? Brukar inte vara något större fel på lördagsfrukostarna här hemma heller. I alla fall om man satsar +200 spänn på dom. Man får fundera.

Kaveln och Paletten i Edsbyn verkar annars vara ett höjdarställe. Fika, frukost och annat. Gillar när man tar sig utanför ramarna och gör och ger lite mer. Försöker. Det gör dom verkligen där.

Fast varför hotellfrukost när man borde tänka på lunch. Hungern följer ingen logik. Går upp och hämtar några kex, de behövs för att i alla fall rädda livet fram till halv ett då det är dags. Ingen ide att rusa upp och moffa i sig nu om man skall överleva eftermiddagen. Sådant vet man ju.

Sitter här och försöker hitta en ingång på ett problem. Vill så gärna hamna rätt. Under tiden blir det inget gjort, eller känns som om det inte blir något gjort. Att söka en ingång, planera, är väl också jobb. Eller åtminstone nästan jobb.

Fast ingång var det. Den som skall sökas. Söker man inte finner man inte.