Month: January 2022

https://geodienst.github.io/lighthousemap/

Te. Ja det bryggs. Alltså, det kokas upp vatten. Hälls up i kopp. Stoppas ner en påse i det kokheta. Fuskar. Men “te”. Fast mest ren rutin.

Strimma av ljus i öster redan vid kvart över sju. Det där stavas väl hopp. Kan det vara annat? Ljust, nåja nästan, en timme senare.

Karantän är slut här så K vandrar iväg till arbete, Kvar är jag, två katter och tystnaden.

Man hoppar lite upp och ner med den där påsen i det varma. Därför att man alltid gjort så utan att fundera vidare på det och varför. Tryggheten.

Fyller pellets senare så att ljuser hinner med där ute så att jag ser att fylla fågelmat. En bristvara. Fågelmat. Får inte tag i något igår. Slut. Slut överallt. Får leta annorstädes. Har man börjat mata bör man fortsätta. Ansvar.

Återkomsten. Den på Facebook. Inser att mina människor finns österut. Fler än jag anat. Fast rätt tråkigt. Firmakonto nu aktiverat. Som det var tänkt. Vi får se hur jag gör med det privata. Kanske har kvar för att påminna mig om att jag inte är helt själv ändå.

Planen för våren är tre dagar mjukvara. Två dagar hårdvara. Har försökt det där förut., Har aldrig lyckats. Tror inte på det nu heller. Men försöker man inte så händer såklart inget.

Ut med bil igår. Möte. Stor jävla isklut på min körbana och det smäller till som om jag kört på någon och inte något. Men inga skador märks i alla fall direkt. Underligt att fjäder och stötdämpare klarade sig. Men efterverkningar kan komma än. Lastbilstapp kan man gissa. Hoppet, det man lever på, lever.

En klunk te. Bergamot. Ja godare än man kan tro. Det måste bero på själva guppandet med tepåsen.

Ekorren här. Länge sedan jag såg. Inte alls tror jag den här säsongen. Har alltid varit på besök förr om åren. Några stycken. Väkommen.

Ser “Fångarna på slottet” på lördagen Grynet. “Tänk att få jobba med all de där underbara människorna” utropas. Grejen är att de blir de där “underbara människorna” först senare. Alla är bara vanliga människor när det magiska händer. Man får tänka på det när man väljer sina medarbetare och projekt. Låta sitt hjärta vara med istället för spekulera och satsa på tåg som redan gått. Men Tage Danielsson. Herregud vad man saknar honom. Som en fyr i mörkret var han. Ja kompass och ljus också.. För hela Svenska folket. Ingen har lyckats komma ens i närheten av att axla hans mantel. INGEN.

Ulf Lundell sitter väl och skriver han med. Ojjar sig. Fler böcker. Pengar skall in på kontot. Har gett upp honom som författaren. Synd. Fann en hel del glädje i hans penna tidigare. Men musiken. Ja den går väl inte att ge upp. Men hade gjort det om jag kunnat. Skitgubbe!

Själv har jag skrivit det här sedan milleniumskiftet tror jag. Många ord har det blivit. Inte många pengar på banken.Ord betalar sig, om möjligt, ännu sämre än musik. Det förutsätts att man skall tycka det är roligt och att det räcker med det. Profitörernas lekplats båda två.

Det ojjas över friskolorna bland fellow socialister. Man får inte göra vinst. Man får inte ha klädkod. man får inte… Man borde koncentrera sig på det man lär sig istället. Väljer man Engelska skolan så väljer man klädkod och hela rasket. Går att välja bort också. Folk tycker olika. Men det viktiga. Lär man sig något? Värdegrundarbete? Skall man ingripa så är det där. Jag har jobbat på både kommunal och privat gymnasieskola. Den privata gav enligt min åsikt en mycket bättre utbildning och hade en mycket bättre människosyn än de kommunala. Tio – fyra om man skulle poängsätta. Men gjorde vinst också. Men istället för vinst ställ krav på kvalitet. Bibliotekslösningar. Lärarkompetens. Gymnastiklösningar. Sådant. Nitti gritty details krånglar bara till saker. Om någon kan ge en bättre undervisning till lägre pris så måste det vara fel på den dyrare lösningen. Om nu pris enbart är måttstocken på rätt eller fel.

Tycker jag.

Och vem fan lyssnar på det.

“Don’t try so hard” sjunger Queen och jag känner mig träffad varje gång. Jo jag är lite vidskeplig på det där viset. Set tecken överallt. Så veckan efter att farsan dog. “Ge mig ett tecken” liksom. Sa det högt i bilen på väg någonstans. Man sörjer och undrar över liv efter detta. Tycker det är ett slöseri om han är bara borta. Men upplever inget tecken. Stroppar in en bland-cd i CD-spelaren istället. Eagles med ABBA. Ja kan det bli tydligare än så “tänker man“. Ja jävlar liksom… Fast klarhet får man ju inte. Man tvekar… Lite vett i skallen har man ju ändå kvar. Ja tyvärr. Man skulle kunna skita i vett och sans också och bara tro. Men så funkar man ju nu inte. Det är något inbyggt.

Men “Don’t try so hard” skulle kunna vara tröstande om man kunde låta bli 08-00 med pause för lunch och Rapport och försöka och chilla lite istället. Jag har egentligen gjort mina timmar. Kunde ligga på soffan hela dagarna om jag vill. Ingen skulle kunna säga något om det. Ja eller i all fall ägna mig åt det som bara är roligt. Göra sådana där halvprojekt. Som vilken universitets/högskole-lekar-snubbe som helst. Lämna när det är dags att produktionsanpassa och allt sådan där. Hoppa på nästa akronym. Ja kanske till och med flabba vissa dar, ja köra bil med full gas genom byn till och med. Vara en tuffing. Men armen ut genom sidorutan. Barbröstad. Urk…

Fast provade det där när vi en gång skulle åka genom Rättvik och det var den där bilveckan där (Classic Car Week). K pratade inte med mig på en vecka efter det. Tyckte väl det där var pinsamt med raggartag i en röd Renault bland 50-tals mullrande fordon och stor publik.

Så flabba får väl den som flabba kan.

Men “Don’t try so hard” alltså. Skriva några låtar istället. En och annan novell. Börja röka igen. Sova till halv tolv och lägga sig vid tre fyra. Börja dan med en bärs. Inte försöka så mycket.

Ja kanske.

För inte skulle det innebära någon skillnad egentligen. Det är helt säkert. 100% Man kanske till och skulle bli en glad prick av det där. O-SUR.

Matar in räkningar. Finner en glädje i det. Att kunna betala allt i rätt tid. Få lite över. Mer än man förtjänar. Kommer aldrig att glömma hur det var att inte kunna göra det. Fan, har inte ens ätit brödkanter under januari ju. Inte ens varit nära. HURRA liksom.

Men skiter nog i det här för idag. Alltså lyssnar på Queen och försöker inte så jävla mycket. Skiter kanske till och med i att fylla pellets. Hulken kan få hungra. Ja katterna kan få vara utan mat dom med. Hungra var ordet. Bara sova. Fast stackars Hulken… Stackar katter. Inte kan man göra så. Näääääee… Men ge sig kan man. Ingen bryr sig om det. Eftersom ingen bryr sig om något annat.

Så

Slut för idag.
….

/Ake