Här någonstans börjar krafterna att sina. Men har varit igång hela dagen också. Som vanligt alltså. En gång i tiden var det nu som det stora flytet brukade komma. Någonstans efter tio. Man visste att telefonerna var tysta. Man kunde jobba ostört tills man såg dubbelt. Älskade det.
Nu fungerar jag till tolv. Sen ser jag dubbelt. Börjar jag trappa ner vid elva brukar det gå att släcka lampan ett tag efter tolv om man läser en stund. Ja och sover man bra sen så orkar man en dag till. Om man får en.
Känslig före telefoner. Eller snarare telefoneringar. Men tror det gäller alla med kreativa yrken. Ett telefonsamtal och man är ut spåret minst en timme efter det också. Får använda tid och energi åt att ta sig tillbaks och få glid. Värst är det såklart om det ringer någon igen då. En dag kan lätt ramla iväg på det viset.
Messenger och andra chatverktyg fungerar ungefär lika illa. Jag känner att jag måste svara direkt och sen sitter man där och tappar fokus.
Mail däremot. Man hanterar i sina (mikro)pausar. Hanterar bara så mycket att man inte tappar fokus. Återvänder till arbetsuppgiften. Just det där hjälper en faktiskt att hålla fokus. Hjärnan söker intryck. Man måste låta den röra sig runt ibland. Förr var Facebook och Twitter perfekt för det där. Det fanns alltid lite att ta in utan att tänka för mycket. Sällan nu. Ja Twitter kan vara skapligt ibland fortfarande. Men mer och mer sällan.
Men fått en hel del gjort idag. En dag att vara nöjd med.
Nu allt hopp på en morgondag.
