Month: February 2022

Bära in pellets eller koda.
Det är frågan här just nu.
Ibland är frågeställningarna inte djupare än så.
Funderingar om liv och död får vänta.
Pallarna med pellets står ju bra där ute kan man stillsamt och kristallklart argumentera med sig själv.
Ja och koden, den kan man väl skriva ikväll, eller imorgon eller på fredag.
Är man en professionell stillasittare som jag är så är det faktiskt lite skönt att slänga upp dom där säckarna på axeln och bära in dom en efter en.
Kilo lagt till kilo som blir till ton.
Det känns som man gör något riktigt då.
Man kan programmera sig blå utan att närma sig den känslan.
Men å andra sidan kan jag bära in pelletsen ikväll, imorgon eller på fredag också.
Kodandet är ju glädjen och det själen brinner för.
Åt det hållet bör man gå.
Men man kanske skall greppa en bok, lägga sig i soffan, läsa, slumra in istället.
Varför låsa sig vid två val.
Man är ju nu ändå officiellt pensionär.
Fast momsregistrerad och med F-skatt.
Borde väl göra rätt för sig.
Livet är inte slut ännu.
Men kan vara det imorgon.
Så programmera?
Livet är nog för kort för pelletsbärande.
Den insikten fäster.
Men värmen kommer från pelletsen.
Utan värmen ingen programmering.
Får nog bära pellets.
Blir nog bäst så.
Ändå.

Grannhuset har fått sig en riktig genomgång. Nu måste man renovera på för att inte behöva skämmas. Finns lite att göra.

https://www.blocket.se/annons/gavleborg/Fantastisk_10_2_badds_stuga_i_Halsingland__Los/99684930?utm_source=transactional&utm_medium=email&utm_campaign=adwatches_summary&utm_content=ad

Helgen är väl slut kan man säga. Jag är inte så ledsen för det. Vilan har hamnat precis där den skall. Lite av den har hamnat i varje ben. Jag känner mig redo för en ny vecka.

Tror jag…

Man borde såklart varit ute i solskenet. Njutit av alldeles förträffliga vinterdagar, men vi har knappt varit ut alls under den här helgen. Därvidlag måste bättring sökas framöver. Men det finns en trötthet i kropp och huvud som måste stillas. Det kan inte hjälpas. Som ett lågintensivt krig är det där som pågår inne i kroppen. Ett som bara kör på men inte riktigt blir så allvarligt att man får bädda ner sig på riktigt i en mancold. Så man lyssnar. Vilar. Kör igen.

Tror att jag kan leva med det där. Åtminstone ett tag till.

Musik har det inte blivit heller i helgen. Varesig lyssnat på eller tillverkat. Men där i det rent lustfyllda finns inga krav. Jag sätter mig med det där när känslan finns där. Skiter i det annars. Sen om en lyssnar på det färdiga resultatet eller om tjugo gör det har inte så stor betydelse det heller. Enkelt eftersom jag inte känner mig definierad utifrån musiken.

Samma med ord. Antingen måste man skriva eller så måste man inte skriva. När tvånget inte finns där står det en fritt att sluta. Hur enkelt som helst.

Sen kan man såklart vara en duktig och pliktskyldig människa också. Bara gör adet där som förväntas av en. Få lön och klapp på axeln av chefen. Sitta där sen när döden närmar sig och undra varför. Vad var det för mening med det där?

Dast…

Ansvar säger vän av ordning. Man måste käna ansvar.

Ja och ja så är det ju.

Men för vem? Hur länge? Hur mycket av ens tid skall läggas på ansvar?

Vad vill du göra lille vän?

Den 18’e är “löningsdag” för oss pensionärer. Men eftersom ingen (eller åtminstone få) av oss pensionärer orkar ge oss ut och rumla längre så antar jag att krogarna inte har något uppsving denna dag. Möjligen märks dagen på apotekens omsättning istället. Man släpper loss den inneboende partymänniskan inom sig genom att inhandla någon behövlig hjärtmedicin eller hemorrojdmedel eller liknade.

Fast egentligen vill jag inte kännas vid de där pengarna. Jag pensionär. Suck… Kan inte riktigt förlika mig vid tanken. Lika bra att skicka iväg dom som betalning för en bunt räkningar så att man blir av med dom

Allt annat är annars alldeles utmärkt här. Flytet håller i sig. Och även om lillkatten gör allt för att ta mig ut igen ifrån det – hon vill gosa istället – så knappar jag på frenetiskt just nu. Rör mig framåt. Mot “klart”.

Livet är alltså gott. Så gott det nu kan bli.

Men herr helg knackar ochså på dörren. Det innebä grön ikea-soffa och film. Kanske en virre. Lat morgon. Vem kan begära mer?

Enhandsknappande ocool gubbe får åerkomma senare för nu kröp lillkatt upp i famnen med bestömd min och då lyssnar man och tar den goa katten i sin famn.