För mig alltså. Andra må tycka annorlunda såklart. Då kunde man sjunga med där hela vägen. Idag. Icke. Men försa gången man hörde dom. Tystnad genom en hel platta. Munnen var säkert öppen den med. När den var klarspelad (båda sidorna på ett rullband) var livet förändrat för alltid. Jag hoppas de unga idag upplever sådant också. Ja det tror jag nog de gör. Det är bara vi gamla som inte fattar. Tror att vi var unika. Nope. Det var bara förr.
Människa. Tänkande varelse. Vi som är sådan bryr oss om varandra herr Åkesson. Japp, oavsett var vi kommer ifrån. Olika är nämligen bra. Ja bäst. Av olika byggs det som blir stort. Så skit på dig gubbjävel!
Det är märkligt hur man kan känna att vissa personer inte tycker om en första gången man träffar dom, ja också om man själv står där med ett öppet sinne. Eller det där att man kommer in i ett rum med okända och nästan direkt vet vilka man kommer att fungera med och vilka man inte kommer att fungera bra med. Ja det finns ju grader och gråzoner här också såklart. Men i stora drag står det klart efter bara en liten stund.
Jag har funderat mycket på det där om åren. Verkligen ansträngt mig att försöka vara blank när jag träffar nya människor. Låta det bli vad det blir. Men vågar påstå att den där första analysen från intutionen som säger hur “relationen” kommer att utvecklas, eller inte, stämmer nästan alltid till hundra procent.
Är man då en synnerligen icke populär person som jag är, alltså en som de flesta inte gillar, ja då kan ni ju fatta vad de där känslorna gör med ens självförtroende. Inget man kan flina åt ens i sina lyckligaste stunder alltså.
Men man kan ju lätt tänka ut att det där har med en dålig självkänsla att göra men jag själv tror inte på det. Min intuition är mitt starkaste vapen och den har aldrig någonsin svikit mig. Jag liter på den till hundra procent. Utan den ingen “jag”.
Nu träffar jag såklart inte så mycket människor över huvud taget numera. Nästan noll. Ja och ännu mer sällan människor jag inte redan känner på något vis. Blir noll. Så allt det där löser sig ändå. Jag kan liksom sitta här på min kulle och låtsas att jag är en ganska OK person ändå. En som man skulle kunna gilla, åtminstone lite, eller i alla fall acceptera om han höll tyst och stannar på sin kulle.
Mitt intresse för det som händer inne i människors huvud är såklart helt oförståeligt utifrån det här. Men kanske är det just för att jag aldrig riktigt förstått mig på människorna.
Slutsats: Jag är antagligen den idiot som redan grundskoleåren i Edsbyn försökte få mig till.
Fast… just nu har jag inte tid med det där och skall jag knappa mig lycklig.
Så det så.
Davie Bowie försöker pigga upp. Men jag orkar inte mer. Inte ikväll. Så ser faktum nummer ett ut just här och nu. Så stänga ner. Slår av.
Fylla pellets. Vandra uppåt. Där mata katter. Ta medicin (två plus halv för blodtryck och två för stor prostata). Smyga i sig en liten, liten macka som man inte borde smyga i sig. Eller tre. Borsta tänder. Lägga sig. Läsa tills man inte orkar läsa mer (ögon går i kors). Sova. Hoppas på mer och ny ork imorgon. Jodå…
Ett enkelt liv. Jag blir nästan avundsjuk på mig själv. Förtjänar jag detta?
Borta från Facebook igen som någon noterade. Anledning är enkel. Någon eller några (troligen någon av mina egna “vänner” där på fejjan) skapar fejkkonton med min bild på. Anmält till Facebook, vänner har anmält men det där företaget gör inget. Det där är tydligen OK. Så då slipper dom mig. Fast trist. Hann inte ens tröttna den här gången.
Muntrar upp mig genom att installera om min utvecklingsdator efter en krasch. Tid som kastas bort. Hamnar på hälleberget. Där inget gror.
Fast nu då efter en deppig kväll och förmiddag så är det mesta uppe igen. Ingen sån där kall olustkänsla som kryper upp från tårna upp mot huvudet med ett “Javisst ja!!!” ännu. Hoppas ingen sådan dyker upp heller. Den känslan är mer än otrevlig.
Men synd detta eftersom jag har bra flyt den här veckan. Men det här har hänt rätt många gånger under karriären om man säger så. Värst har det varit på Windowsburkarna där det ofta tagit tre dagar att återställa allt.
Skit händer – det vet vi ju alla.
Annar är allt gott här uppe. Kallare väder här igen. Lite nysnö på backen igen. Men absolut vårkänsla. Alltså finnes hopp. Bara att vänta nu, ja man kan väl till och med passa på att njuta av den här övergångstiden också. Varför inte liksom.
Studiodatorn har frått nya diskar och uppdaterad programvara. Men ingen sådan där unik och för det mesta osnynlig tid som gör det möjligt för en ocool gubbe att sätta sig där och leka har dock uppenbarat sig. Kanske lika bra det. Man skall inte ha för roligt.
Men nu skall jag knappa på såklart. Roligt det också. JU. Det är aldrig tråkigt här. Oeriös verksamhet alltså tänker den buttre. “Tänk vad fan du vill” säger jag och kör vidare.