Massipantårta alltså.
Fast å andra sidan så blir det nog ingen tårta idag…
Eller…
Det rullar på alltså. Som vanligt. Vill man ha tårta så måste man lyfta på rumpan och ge sig iväg att handla en. Men då rullar det inte på. Valet enkelt alltså. Man sitter kvar. Nöjer sig med kaffe.
Jag tror generellt inte på det goda och det onda. Vi har istället båda inom oss. Har valet att släppa fram den ena eller den andra. En insikten – om man nu får kalla det så – som gör Syrien och Ukraina ännu värre. En del VILL förstöra. För makten. För pengarna. De finns alltid där. Vi andra måste alltid vara på vår vakt mot dom där. Säga högt vad vi tycker. Även när det gäller småsaker. Gå samman så att vi blir starka. Solidaritet är ingen vänsterfloskel. Solidariteten är det enda som gör att vi som inte vill styra, kontrollera och dirigera andra till att bara göra som vi vill, för våra syften, kan stå emot, behålla friheten. Splittras vi faller vi. Blir kontrollerbara.
Fast “ensam är stark” har tagit en stor tugga i människorna idag. Den stora lögnen eller kanske bara dumheten. Turligt nog stärks samhörigheten av rädslan, som idag. Synd att det inte räcker med bara insikten och tanken för att ta oss dit,
“Fred” är ett vackert ord. Men kräver att man kan acceptera att andra får vara lika konstiga som man själv är. Utan den insikten ingen fred.
